470

- Åh, vilken fin lila.
- Det är orchid purple, älskling. Orchid purple.

469

Tog ett pass i massagestolen & funderade över vilket som var 2010 års bästa album (det börjar bli dags att bestämma sig nu liksom).

Bäst:
Agent Side Grinder, Irish Recording Tape*

Och tidigare i veckan dök albumet upp i det närmast förnärmande fula & själlösa Spotify (för den som skulle vilja bekanta sig further).


* OK, jag vet att den släpptes 2009. Men den kvalar in tack vare att CD-issuen dök upp först under 2010. De var dessutom det nästbästa jag såg live samt vann kategorin snyggast inköpta bandtischa under året.

(Runners-up men utan att vara nära: Frontal, Dernière Volonté, Klaxons, Xiu Xiu, Portion Control, Twice a Man & Nitzer Ebb. Med reservation för att säkerligen ha glömt av minst ett par stycken alternativ.)

468

Hennes kollage är storslagna populär- & impopulärkulturella sprawls. I en annan tid & i en annan position (forntida Egypten slash farao till exempel) hade jag beordrat att pyramiderna skulle smyckas med dem.

Nu får jag nöja mig med att skriva ut dem, varsamt vika ihop till små pappersdrakar & lägga vid Birger Jarls fötter. Och var natt som en drake blåser iväg ut över Riddarfjärden, dör en oduglig mellanchef.

467

...& medan de andra letar vidare efter sitt Europa faller ett sparsamt regn av manna över E10, så glest att det går de allra flesta förbi.

(Men för en liten del är det ett påbud om att det fortfarande kan vara på riktigt. Eller om man är lagd åt det preussiska hållet: att några måndagar om året kan vara slightly less blue.)

466

Samtiden rör sig inte utifrån väldefinierade begrepp
eller tydliga distinktioner. Samtiden rör sig i stereo.
(Den jävla opportunisten)

465

464

Tisdagskväll med Tear Garden
(& commentaires recyclé)

(i)

a trip to the insomnian in chains
they licked his cranium
sunk wires in his brains
he stayed the same
too old to change
he watched the world fall down

Ur en grundgarderobsk point of view skulle jag våga påstå att brunt är likställt med grått så till vida att de båda är angelägna basala utvikningar.


(ii)

on a ship named despair
I shoot flares in the night
but nobody's there

En magnifik kollektion samtid.

(Känner ett diffust tryck mot huden, mörkt & salt. Som en kall höstnatt i Essex.)


(iii)

a kiss that has no ropes
no strings
no obligations
I don’t owe you
be quite sure
you don’t owe me

Hehehe...tänk folkstormschocken om Nuku Pommiin hade fått vara med i svenska uttagningen på den tiden: "MEN-HERREGUD-HAN-STÅR-Å-KNACKAR-SIG-I-HUVET-PÅ-BÄSTA-SÄNDNINGSTID! IN SWEEEDEN WE CALL IT TÄNKA PÅ BARNEN!"

463

De Trettio
De sista tre.
Och jag svär högtidligen att aldrig mer torska på de här kringvandrande frågebatterierna*.

(28/30)
saknar
Min roddmaskin. En dag började magnetskivorna att knasa. Jag såg aldrig tecknen. Kanske ville jag inte se?


(29/30)
ambitioner
Börja orka saker. Typ att skruva upp ovannämnda roddmaskin & kolla om jag kanske kan fixa det själv. Typ att sätta mig & skissa upp en grafisk representation av de spatio-temporala relationerna i Mulholland Drive. Typ att ta ner det där fula jävla badrumsskåpet & köpa ett nytt att smiska upp. Typ att börja bränna över allt sparvärt ifrån VHS till DVD (det var liksom därför jag köpte den där maskinen till att börja med).

Typ allt sånt där man tänker: det där ska jag göra...snart. Där "snart" alltför ofta är utdraget i tid & emellanåt till och med snuddar vid oändligheten. Börja orka fixa saker helt enkelt. Hur jävla svårt ska det vara? VA!?


(30/30)
ett sista ögonblick
Vi sitter där med våra vaniljdepressioner & låtsas att vi lider.
Under tiden dör någon på riktigt.


----------------------------------
* oh, not until the next time

462

461

Illustrerade ord:
Vuxendagis

460

Det är ett ovalt & ganska rörelsebegränsat rum. Ett krypin med amputerade hörn - kalt, vitt, kliniskt, stuckaturfritt. Ett rum man binder fast varandra i, binder för ögonen; tvingar in sonder som samlar in hemligheter & förtroenden.

Böcker står staplade i enmetershögar utmed väggarna, organiserade efter i första hand ryggarnas färg, i andra hand titelns begynnelsebokstav. Mitt på det vitkalkade trägolvet står en oxblodsfärgad läderschäslong på stabbiga rokoko-ben. Det är den enda möbeln.

Min debriefing-terapeut, som visar sig vara jag själv, står inklämd mellan två kolonner av böcker. Vit t-shirt, trefärgad slipover i Ivy-stil, blåjeans & loafers. Samma tråkiga frisyr som vanligt, samma medfött buttra uppsyn. Jag noterar att han [jag] klämt in sig mellan de pelare av böcker som bäst matchar slipovern. Så jävla typiskt mig [honom]. Små, knappt märkbara, utbrott av fåfänga.

Hans ena hand håller en mugg kaffe medan den andra med en otålig gest bjuder mig att slå mig ner på schäslongen.

- Varsågod & sitt.
- Tack, & vad ska jag kalla dig eller mig eller vad-du-nu-är?
- Du kan kalla mig vad du vill.
- Tarik?
- Visst.

Jag lutar mig tillbaka & knappt hinner bakhuvudet nudda vid lädret förrän pladdrandet börjar. Blablablablabla-blablablablabla. Ändlösa haranger & förtryckta monologer ingen någonsin velat lyssna till rinner likt otåliga lavaströmmar, slukar sin omgivning & kväver den under ett täcke av blivande porfyr.

(Så? Ska jag njuta av vuxenheten & insikterna? Eller ska jag bara ge upp & gå en hiphop-kurs istället? Va? Hacka fram epos om socialiserade lutheranska kulturarv coming down like a ton of bricks? Men alltså, måste man hålla på & dampa sådär med händerna hela tiden? Jag menar, det var ju gammalt 1987. Och vad handlar det om? Vafan är poängen? Stå där i för stora byxor & göra löjliga fingergester som ett gäng efterblivna bönder som inte vet om de är pissnödiga eller kåta?)

Munnen går & går, käkarna sväller av trötthet & jag har slutat lyssna för längesen.

(Det är avkodat till uppskattningsvis tre fjärdedelar. Där är bittermandelolja, äpple & citronsyra - pyttelite citronsyra. Nästan kanske…ja, tänk äpplesyra istället, så lite ska det vara liksom. Men som sagt, det är någonting mer, en fjärde ingrediens, en fjärde nyans. En liten vinkling & SEDAN! Sedan har jag återskapat den amerikanska körsbärssmaken. Den där artificiella de envisas med du vet. Så fantastisk i all sin miseria & ack så lätt att torska på. Hörde du, Tarik? Återskapa körbärssmaken ifrån grunden hemma i köket! Stooort. Förresten, nämnde jag badsaltet jag köpte? Med körsbärslukt? Maaakalöst lödder!)

459

Jaha. Här går man omkring & inbillar sig att man är transparent, men så kommer någon & klockar en som det förutsägbara stagnerade vrak man blivit. Otroligt befriande. *sparkar igenom gubbpuppans pappersväggar & skriar om svunna tider*

(’man’ skulle naturligtvis kunna bytas ut till ’jag’ men det skulle, gud förbjude, bli alltför personligt)

458

Hear Ye!
Stina vill åka till Düsseldorf & ni kan hjälpa till.
Gå hit, regga ett konto & rösta på Hagge.
Bara gör det.
Please?

Incitament
Skicka sedan ett mail till neilsedaka666@gmail.com med rubriken
Stina, douze points!, inkludera din adress så skickar jag en present*.


-------------------------

* Har lite allt möjligt som ligger & skräpar på kontoret för tillfället. Bland annat några gamla exemplar av When Saturday Comes, tomma Läkerol-askar, en halvfull burk med fluortabletter (citronsmak), en rulle dubbelhäftande tejp, Baracuta-taggar, engångsförpackningar med våtservetter (ett lunchställe som alltid skickar med), matchprogram ifrån 2010-säsongen, en Mojo, en lista med ISUP release codes, diverse anteckningar etc etc.

Eller om jag får fresta med ett valfritt handskrivet Fist of Cheese-inlägg så går det också att ordna. Ja, ni märker ju själva - det kan bli ett riktigt kul paket det där.

-------------------------


(& när jag ändå är igång & är medmänsklig,
missa för allt i världen inte vattnet)

457

Det här är Neil Sedaka.
Neils superhjälte-egenskap är att han kan anta gasform.
På helgerna brukar han förvandla sig till ett litet gasmoln, ta sig in till sina grannar via ventilationen & titta på när de knullar.

456

der A-Mann ritar, jag kontextualiserar - tillsammans är vi VETENSKAP

Att bevisa saker
(del två)

Tes:
Är hundchoklad ett grundämne?

Bevis:


Slutsats:
Could be.


(Der A-mann har f.ö. en egen blogg han uppdaterar emellanåt, här)

455

December 1983:
Så fylld av orwellianska löften & förväntningar - så platt blasé med facit i hand.

Spaning:
Foppatofflor till skjorta & slips. Eh? En spontan manifestation beträffande människans begränsade förmåga att hantera god smak?

Blajkel:
Som sagt...du kan kalla dig Dr Zeus.

454

- Annars då?
- Jo tack, mest piss.

Och som om vardagsbluesens förtätade elände inte var tillräckligt frikostig allra redan så havererar roddmaskinen också.

like a biker in a summer heat/keep it sweet

***

BTW, Gnaget - 120 år idag.
Må våra fiender drabbas av plötslig & fenomenal olycka!

(& då gärna att det verkställs till kvällens derby...om man får önska alltså)

453

Torsdagslunch med Aphex Twin
(& återvunna kommentarer)

(i)

come on you funny man! come on! come on!
I would like to fuck you up the bunghole & then I will sneak into your room & cut your cock off & stuff it in my mouth & chew them up with my little pearlies

Förra veckan drog försäsongen igång här hemma & nysäsongspirret börjar stegras så smått. Men guuuuuud! Jag behöver SERIESPEL!


(ii)

I wish the milkman would deliver my milk in the morning
I wish the milkman would deliver my milk when I'm yawning
I would like some milk from the milkman's wife's tits
I would like some milk from the milkman's wife's tits

På pappret borde jag hata Melodifestivalen såsom jag hatar TV4, kamratföreningar & tacobufféer. Men det gör jag inte...det hinner knappt avslutas förrän jag längtar till nästa år.


(iii)

go on, give us a snare rush!

Vackert. Du kan få gästblogga det inlägget hos mig.
Du kan kalla dig Dr Zeus.

452

(25/30)
en första
Föraningen om att drömmar vävdes, trots underläge & bedrövligt spel, var när tjocka-feta-Stefan intervjuades i halvtid. Han såg så nöjd ut med sitt 1-0 att hoppet hos Kungsholmens alla biljettlösa väcktes (för är de nöjda så kommer vi att käka upp dem): - Seså, knubbis! Skynda dig in i omklädningsrummet & smitta de andra så går vi ut & röker så länge.

epilog
Och såg ni ljuset över Göteborg? Över Solna? Över Kungsgatan? VAVAVA!? Det var våra svärtade själar som brann. MUAHAHA.


(26/30)
rädslor
Nekros.
Misslyckanden.
Nattspeglar.
KOL.
Tetrodotoxin.


(27/30)
favoritplats
Ett nystädat hemma.
Östra Övre.

451

För ett ögonblick fanns inte sammanhanget där. I en blinkning (filtrerad igenom solig snödis & en tunn film av kognitiv morgonrodnad) såg Däldernas nybyggen ut som en alpby hämtad ur en österrikisk reklamkampanj.

Sedan rusade sammanhanget till & förklarade med all önskvärd tydlighet att det inte var någon pittoresk alpby som skådades vid Billingens östra fot, utan precis samma gamla utsketna Skövde som vanligt.

450

449

(22/30)
upprör
Människor i allmänhet.
Människor i synnerhet.
Mat med kokosmjölk i.

Lika bra att idissla det här också.


(23/30)
botgörande
Kenny Pavey, béarnaisesås, FM 2011 (hardcore LLM såklart), calvados, Riget, Twin Peaks, välskruvade ljud, ostbågar, hajen som lillkillen ritade till mitt jobb (bilden), DAF, 30 minuter roddmaskin, The Mighty Boosh, perserkatter, Stina Kajaso, good ole snällhet (ruggigt underskattat), smör.


(24/30)
gråter
I princip aldrig, brukar hinna stänga av innan dess. Det är mest en slags lättrördhet på det där förutsägbara sättet som kan överrumpla, typ vid dödsannonser för bebisar. Eller föralldel, när Walter Bishop får en vit tulpan i andra säsongen av Fringe. Då sitter man där med blödande bröstkorg & känner sig som ett litet melankoliskt pianoklink eller en naken, lågmält utdragen trumpetstöt. Och ungefär där brukar jag alltså stänga av.

448

Aaahh, det förflutna.
När demensen kommer blir det mitt nu för evigt.

- ’92! (klapp-klapp-klapp) ’92! (klapp-klapp-klapp)
*händerna över huvet*

447

Lakrits:
Det händer att jag sitter där med fyra-fem bitar samtidigt i munnen. Inte ofta, men det händer.

15 minutes:
Räknade ut att av mina 15 minuter har jag fortfarande kvar runt 12.

Argentina! Argentina!
Min soft spot för landet förstärks varje gång jag påminns om att Racing Club uttalas Rassing Kloob.

446

Eller som han sa:
- En rak & ärlig hi-hat som inte jiddrar till det i onödan. Då kan det bli ordentligt dansant serrni!

Sedan följde en tröttsam harang om perkussiva add-ons jag aldrig riktigt greppade (men anade kontentan av).

> > > > > > > > > > > > >

Så sträck händerna i luften & vifta med dem som att du inte bryr dig. För det finns tillfällen då det är fullt tillräckligt att bara ana, då det räcker med förorten eller stadshotellet eller en påse vickningschips. Som förkänslan av ett beat som gjort för alla de tillfällen då man varken har viljan eller lusten att ha koll på läget.

(DJ Shadow fungerar för övrigt exemplariskt på tåg.)

445

lite senare:
Gummisulor hetsar taktfast framför TV:n.
tapp-tapp-tapp
Ljudet av vanvett.
Ljudet av Zumba.