951

Söndag med bowlingskinka & en oändlig, ända in till benet insmält, trötthet. Lägenheten luktar såpa, & vore doften taktil skulle den vara en smekning ifrån tinningen, över örat & nacken.

På TV:n rullade en cupfinal jag önskade båda lagen förlora. Drev istället långsamt iväg i hypnogogt dås där självantändande rabarber var en realitet.

Skinny Puppy har på senaste albumet en ny version av Solvent de borde låtit bli. Kommer fortfarande ihåg första kontakten med originalet & hur den fyllde upp pojkrummet. Hur jag låg på sängen, flöt på ljudmattorna i total kompabilitet & häpnade över att någonting kunde låta så alltigenom fantastiskt.

Något säger mig att det är en cirkel som sluts, en cykel vars innebörd är alltför grumlig för att kunna uttydas via logisk-matematiska strukturer & manér. Försöker ändå analysera saken under mikroskop där det tusen gånger förstorat som förväntat faller samman i någonting helt annat & blir till en sekvens ifrån mitten av 90-talet: en kortväxt, knubbig katalan som föranleder en fascistjakt som urartar till ett mindre upplopp på Plaça Reial.

oh love, I’d really like a small part of it

Eller glöm det där sista förresten, tror jag blivit immun. Gjorde ett enkelt test & det visade sig att jag inte ens kunde stava till det längre.
Bevis: tjärlek.

*krejvar på salt-&-vinäger-chips*

950

balkongrökning (igen)

Blossen sitter inte där de ska utan känns forcerade & högst otillfredsställande. Har solen i ögonen & löften om en Boards of Canada-premiär under kvällen (kommer för övrigt bara på Coil & Throbbing Gristle som är sämre representerat på Spottan än just BoC).

Anyway, fimpkrukan behöver tömmas & tvillingderbyt svider. Lördagen närmar sig i all hast med vodka på kylning medan betonggrå drones rullar över jasmin-bevuxna kullar. Ett utrop, alldeles för högt: GÖM SILVERBESTICKEN! FRAMTIDEN ÄR HÄR!

På gatan nedanför kommer någon gåendes, med rakat huvud & hörlurar så platta att det ser ut som om öronen skurits av & täckts över med svart gaffatejp.

(& sen kom den)

949

Tankar om kognitiv hygien & att reduceras till summan av de/det man följer. För vem trivs inte bäst i små bekväma hörn av internet? Inredda med upplysningsdämpande mattor i behagliga färger & ekivoka mönster? Dogmatiska designmöbler & handblåsta mikrotillstånd helt strömlinjeformade efter subjektiv riktighet & smak? Där bara ändpunkter överlever i två diskreta steg, & där nyanserna dem emellan för bekvämlighets skull avlägsnats helt. Ingen lyssnar, alla vet. Samtliga är kränkta.

Men vad vet jag? Jag har ännu inte blivit uppgraderad till senaste samtidsversion, dessutom har jag aldrig fått kuk. En tes säger att just them old cocks lär vara en förutsättning för att vara verkligt in the know, & således kan jag aldrig säkert veta förrän jag står där på alla fyra & biter i gummiringen med mattbrända knän & sönderknullad prostata. Den senare en torr slamsa av sitt forna jag, roterandes i en gapande ändtarm kvidandes i klagosång: mmeeeeeeeeehhhh.

Eller, vänta… Det kanske inte är ett isolerat, sorgsamt funktionsljud? Utan signaturmelodin till en kollektiv, neural konfiguration? Ett biokemiskt, samfällt signalflöde som lotsar oss mot en av vardagsbluesens mer förenklade, karga konturer?

Äh, skit samma. Här ska tvättas, sedan handlas.
Klädkoden är casual smart, soundtracket detta.

948

Har iofs alltid haft vissa problem med att hantera musikaler, men först 20 minuter in i Les Miz anade jag hur stora, svåra & närmast oöverkomliga.

Tvingades gå ifrån för att inte, som det kändes, korrumperas totalt. Kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det är en fördärvad kvalitet, någonting som degenererats. Som espri som förfaller till buskis, eller som lukten av en kasse med gamla tidningar som ska till pappersinsamlingen, men som blir ståendes i ett källarförråd år efter år. Eller är det bara löjligt? På samma sätt som människor på Segways är löjliga? Alltså, jag vet inte.

947

Vet inte om det är mycket eller vindstilla. Det beror på vem man talar med, & hur man ser på det. Blev iallafall sängliggande, klämde tre DVD-boxar (gemensam nämnare: Dean Learner) back-to-back & sprang ikapp Hannibal & Dr Who. Genomled dessutom en & annan chose-anfrätt soppa innan den strävaste av rakningar.

Tänkte på onödiga saker som den där romaren som alltid värmde sitt vin på spisen under förfesterna. Visste onödiga saker som att Pittodrie var den första stadion med enbart sittplatser. Mindes onödiga saker som när jag & en två- till tre-årig lilltjipp skulle ut till lekparken & en tung, fuktig dimma omfamnade hela Norrmalm (& medan vi klädde på oss sjöng vi Sjörövar-Fabbe).

Tyckte det luktade damm & överrumplades precis vid insomnandet av ett irrationellt sug efter matjessill, guppandes på mage i gräddfil. Sedan, de där enorma sabeltandade kattdjuren som var högst i näringskedjan någon gång under evolutionen & som konkurrerade ut sig själva precis som humanismen till sist kommer att konkurrera ut mänskligheten.

En del av hjärnan till en annan: Would you like någon av Kaurismäkisarna with that? För att ledsaga den där kärvheten som rinner igenom ådrorna.

sä kuulut päivään jokaiseen/sä kuulut aamuun ja iltaan

Mmm…& det var en evighet sen jag köpte fransk bondost.