729

Är inte byggd för att någonsin kunna tröttna på det här.

Årets album 2007:
Klaxons, Myths of the Near Future

718

Grå? Check.
Blå? Check.
Vit? Check.
Svart? Check.

>>>
>>
>

Rosa? Check!
På vinyl paketerat med haikus & instant download! Exakt här.

(dessutom brukar de skicka med fantastiskt godis, Air Heads, med världens bästa artificiella apelsin-smak)

702

Ögnade igenom en Smash Hits readers poll ifrån 1981 (den här) & jublade högt över att Dave Ball (Soft Cell), Martin Gore (Depeche Mode) & Julian Cope (Teardrop Explodes) listar DAF som det årets bästa band.

Det var nog generellt sett inte särskilt mycket bättre förr, men baserat på ovanstående så verkade åtminstone kändisarna ha varit det.

(Enligt samma källa sportade för övrigt 1981-hipsters gärna piercade bröstvårtor, pannband, rullskridskor, pennmustasch & sådana där hemska långa jazz-kavajer.)

701

En del saker står över listningar, till exempel förpassas de låtar som aldrig kan dö till ett odefinierat intervall där de får bo helt atemporalt. Typ Abandon Ship med Gallows:

631

När domedagsbasunen ljuder höjer vi volymen & låtsas att vi inte hör.

622

...en rodnad av morgonens blodapelsinjuice, draperad över vintervitt porslin.

Tvingades ut att kaskadspy under tisdagens eftermiddagsmöte. Bakfylla spekulerade en del medan andra gissade på matförgiftning. Ingetdera, det var en helt normal fysisk motreaktion på måndagens bedrövliga passningsspel, infertila beslutsfattande & själlösa inlevelse.

Renar mig med en strikt diet bestående av Martial Canterel & Klinik:

> det senare
> det förra

---
UJUJUJ! Twice a Man, Martial Canterel & DAF, imorgon i København!

618

På en balkong svept i mörker hörde jag Samtiden viska:
- OMFG! Han ÄR en vätska!



(En stilbildande protosound-vätska för efterkonstruerade minimal-scener, kyligt inåtvänt med en närmast dystopisk puls. Trefvligt.)

615

Heja Värmland var det, ja.
Wermelandet så sköna.
Några spontana associationer på det?

logiska:
Monica Zetterlund, skidskytte, Våxnäs, skog, Stora Vallas bortasektion.

mer ologiska:
De där små röda plastflaskorna med soja, Metal Mickey [Suede], minigolf.

soundtrack:
En sällsam & förtjusande klangskröna ifrån Detektivbyrån, som förgrenar ut sig i ett gammalt sommarlov vars sista andhämtning inbjuder till nokturna äpplepallar-räder med xylofon, dragspel, Den ylande mjölnaren & Tim Burton.



(& i thereminen ligger en pervers önskan grundad om att de ska återuppstå med en cover på Doctor Who-temat. All those opposed, say nay.)

606

Stormen skummar över fyrar & kråmande marskatter.
Regresserar tillbaka till ett vakuum som trots att det borde vara pepprat av minnen är helt blankt, som om det sedan länge bedarrat.



walla walla walla walla walla walla hey
walla walla walla walla hey hey

587

Ios, 1994
Vågorna kluckar stillsamt mot kroppen där den flyter omkring på rygg, ett trettiotal meter ut i Egeiska havet. En ganska trivsam kontrast till de sju åttondelar March of the Pigs som rasar oavbrutet i sinnet & som klär soltimmarnas bakrus.

561

Apropå det här.
:((

550

Årets album, 2004:
Xiu Xiu, Fabulous Muscles

529

Freddy kommer förmodligen aldrig att agera soundtrack åt någon framtida revolution. Men medan gamla omstörtelser falnar i sina mausoleer spelas han emellanåt i partielitens loungebarer.

Och det är ju bra?



we knew & we laughed

514

En tidsmaskin:
Alltså, vadsomhelst ifrån So Tough & jag slungas tillbaka till våren ’93. Obevekligen, varenda gång.



Om jag koncentrerar mig känner jag hur Billingebacken bränner i vader & ryggslut medan ett par billiga freestyle-hörlurar skaver öronen. De ständiga dygnsvändningarna såsar till skallen & tid kan ibland bara försvinna. Ett par dagar här & där, bara borta.

Det var hur luften luktade på Norrmalm, en blandning av klorofyll & 90-tal. Hur kvällsfukten kylde huden. Efterfester, morgondagg, Amanda Rydman, Waco & currystället direkt till vänster utanför Loughton-stationen. Pontus Djanaieff, hon i Säffle, vita Camel, våttorkad parkett, Kim Bergstrands sista-minutare mot Frölunda hemma & diskussioner om hur Patrick Batemans kuk måste ha varit beskaffad för att klara av att bära omkring på ett avsågat huvud - vinkel & hårdhet av yttersta vikt, snarare grov än lång.

506

Årets album, 1991:
Coil, Love's Secret Domain
Will, Pearl of Great Price

503

Lördag kväll, hörlurar på.

Kul med Christoph de Babalon.
Kul med gamla namn som levererar istället för något nytt jävla ålarens ifrån Göteborg med upprakad nacke & tvärrandig tröja, nedsölad med adolescent svammel.

Men Atari Teenage Riot kunde väl ha stannat under sin sten & fortsatt samla nostalgipoäng?

Det luktar klorin.

495

Angående Cold Cave
& att Molly Ringwald inte har någon själ

Där jag naivt hoppades på ett förädlat Chrome Jesus eller en återgång till Cremations vibrerar istället tusentals vilsna fragment ifrån en delvis uppdiktad värld som modellerades kring vita kavajer, utanpå-skjortor & polyfoniska synthstabs.

Initialt känns det närmast som ett svek, men efter tredje lyssningen börjar jag inse att min åsikt är helt ovidkommande, att Cherish the Light Years är här för att bekräfta mig - inte tvärtom.

Det är en propå ifrån 1985-87. Det är en ode till spöken sövda av glömska. Det är soundtracket till det intervall som definierades av John Hughes.

Och jag är Judd Nelson som slår hål i luften i Breakfast Club,
ryggtavlan som Molly Ringwald trånar efter.
Jag är Elias Koteas som öppnar låsta dörrar i Some Kind of Wonderful.
Jag är Matthew Broderick som fejkar feber i Fira med Ferris.
Men mest av allt är jag Jon Cryer som inte får komma in på klubben i Pretty in Pink,
utan står kvar där utanför ensam & ynklig,
trånandes efter Molly Ringwald.

484

Årets album, 2003:
cEvin Key, The Dragon Experience

480

Årets album, 1990:
Skinny Puppy, Too Dark Park

476

Årets album, 2000:
At the Drive-In, Relationship of Command