Visar inlägg med etikett stephen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stephen. Visa alla inlägg

20130116

923



Stephen suckar djupt, himlar en smula med ögonen & svär för sig själv. Strandsatt längst ut i ena änden av honnörsbordet förbannar han den akademiska tillställningen med sina protokoll & generella skitnödighet i allmänhet; sitt bordssällskap, som upptar hela perceptionsapparaten med oändliga monologer utsirade i helvetet självt, i synnerhet. Tiraderna pågår middagen igenom men Stephen nickar på rätt ställen & ser artigt intresserad ut.

Till cognacen byter deklamerandet riktning då en myckenhet av röd- & dessertvin lockat fram en passionerad, sluddrande amatörmålare med haranger om landskap i akvarell, om att fånga ljuset i gryningen över vindsvepta kalhyggen samt van Gogh. Människan uppehåller sig särskilt vid den senares öronincident, & spekulerar med bedrövelsen stockandes i halsen om de kärlekskval holländaren måste genomlidit, & den samlade ångest som måste föregå avlägsnandet av en kroppsdel.

Ett missnöjt pysande far igenom Stephens talsyntesmaskin. Jävla romantiker! Det var inte för kärleken!, vill han skrika då det plötsligt stinger till i bröstkorgen av kvävda minnen som oväntat återkallats. Minnen om hur han själv en gång var en hopplös romantiker med krigshärjat hjärta. , , lugnar han sig själv, jag ser klarare nu när synen inte längre grumlas av känslokontaminerade tokerier. Det var en ödande omväg, det är han den förste att erkänna, men en lärorik sådan, som gav värdefulla insikter i hur världen är beskaffad, om människans enfald & naiva tilltro till det här med ’kärleken’ & det ovärdiga, irrationella vansinne den framkallar.

Och även om det var sant, att van Gogh lemlästade sig själv i lidelse? Vad är väl då ett halvt öra? Pffff, amateur!, fräser han hätskt samtidigt som käkarna arbetar febrilt & får tandkronorna att sjunga, som om de vore sirener med uppgift att locka tillbaka de gamla ovälkomna hågkomsterna till sin håla.

Det är läpparnas gnissel som röjer att de inte är så historielösa & okonstlade de vid en första anblick tycks vara. För där, under en specialgjord silikonmask som efter ett lätt pudrande av rätt hudton ger det skenbara intrycket att området mellan näsa & haka är intakt, döljer sig ett fossilerat grin där det en gång funnits läppar. Läpparna som han i vredesmod efter att ha avvisats skar ut i ett sammanhängande stycke, sänkte ner i en glasburk med formalin & skickade rekommenderat med bud. Där vardera läpp bar fem intatuerade stavelser, hans slutreplik förevigad i bläck: utterly hardened, utterly apart.

20120707

817



När Stephen Hawking vill skoja till det klär han ut sig till en stor nyponbuske & låtsas växa vilt på perronger, busshållplatser & i väntsalar. När tidpunkten är den rätta tänder han (för den optimala brinnande busk-känslan) ett par tomtebloss & brölar med all den livskraft hans lilla kropp kan uppbringa: HALLÅÅÅ...VAD VÄNTAR NI PÅ? FÖLJ MIG UT UR EGYPTEN! MOT KANAAN!

Ungefär där viker han sig dubbel & kiknar i ett gutturalt, krafsande flabb. En del av de som hört skrattet säger att det låter som om någon krattar en grusgång av porslinsskärvor, andra tycker att det påminner om improviserad jazz.

20120302

745



När Stephen Hawking föddes uppenbarade sig tre färgsprakande regnbågar över Albions fertila nejder, & ifrån dess välvda färgband travade tre enhörningar ned med sulkys fyllda av dyrbara gåvor. De knäböjde framför den nyfödde, bjöd honom en dryck av guld, mjölk & honung, & antände under högtidliga former en väldoftande myrra som vaktats i 2000 år av okränkbara väsen i ett utomjordiskt paradis enkom för detta tillfälle. Men lille Stephen reagerade inte väl på den brända kådan, utan fick en allergichock som nära nog tog hans liv. Vetenskapen har sedan dess försökt hitta ett samband mellan spädbarn & helig myrra, men dessvärre har resultaten i stort sett helt uteblivit.

20120201

720



När Stephen Hawking föddes tändes tre nya stjärnor på himlen; & i samma ögonblick som de första trevande andetagen fyllde hans lungor med syre lyfte tio miljoner vita duvor simultant ifrån morgontrötta hustak & förmörkade himlen över Thames Valley medan deras vingslag spelade hymner så undersköna att molnen öppnade sig & täckte England's green & pleasant land med nejlikor & lagerblad av is.

Ja, & resten kan ni ju lista ut själva...duvorna massakrerades totalt av kristallregnet & det blev en jävla sörja av det hela.

20111007

630



En del nämner permobilen som Stephen Hawkings mest utmärkande drag, andra berör hans spjuveraktiga leende eller rödblonda wedge.
Hans gamla studenter däremot talar uteslutande om hans läskiga hand.

På alumniträffarna är numera anden-i-glaset-lekar helt avskaffade. Istället släcker man ner & turas om att berätta kusliga historier om Stephen Hawkings hand, & sånt som den greppat genom åren.

20110630

569



Folk vet en massa saker. Det var därför Stephen Hawking uppfann internetforumet, så att alla vetare skulle få ett verktyg att kunna veta saker tillsammans.

Det är lätt att tro att det var en lång & komplicerad process att uppfinna ett internetforum, men det var det inte. Stephen slöt sina ögon, sträckte försiktigt ut ett pekfinger, vidrörde sin skärm & förkunnade högtidligt med sin överväldigande syntetiserade deusröst:
- Låtom de veta saker!

Mer dramatiskt än så var det aldrig.

20101119

376



Det var för ögonblick som dessa Stephen Hawking lät programmera om sin talsyntes så att James Earl Jones maskulint modulerande stämma kunde rulla runt i föreläsningsalen istället för hans egna statiska suckar:

- Voilà! Där har vi det, kära ni...matematiken. MATEMATIKEN! Som jag omfamnar, ger liv & mening; som jag omvandlar till en instans av approximerad skönhet.

Salen är rörd till tårar & Stephen ler för sig själv. Han vet så väl vad de går igenom. De har ännu inte förstått vad det är de varit med om, men de vet instinktivt att det är stort, något monumentalt. Något de kommer att minnas i resten av sina liv som dagen då de blomstrade; som dagen då de för första gången såg tingen för vad de verkligen är.

20100927

320



Stephen lät meddela via e-post:


Cheese Boy,

Jag hatar DIG & din skitblogg. Jag ska leta upp dig, slå undan benen på dig & köra över dig med permobilen - igen & igen & igen. Jag ska åka fram & tillbaka över din skalle tills jag hör ett *pop* & din dysfunktionella hjärna ligger som en utrunnen spegel över golvet.

K?


Regards,

Hawky

-----------------------------------

…och för mitt inre blir det så verkligt. Oh dear, det är på ICA Maxi i Skövde det kommer att ske! Någon meter efter smörhyllan, strax innan tomathavet öppnar upp sig...

Måste ha snubblat till för jag ligger på mage. Vadbenet brinner & ifrån höger ljuder ett högfrekvent elektriskt kvidande under en hotfull matta av rytmiskt klinkande smatter. I ögonvrån skymtar en mörk skepnad som snabbt närmar sig, & det är först någon halvmeter ifrån som jag inser att det är en elektrisk rullstol på dubbade däck.

Försöker aldrig undkomma & rulla undan, utan känner mest lättnad & tillfredsställelse över att ha härlett smattret (metallpiggar mot stengolv).

Samtidigt som dubbarna pressas in i kind & tandkött - förmodligen blott hundradelar innan skallen går itu - hörs en upphetsad röst falsettskrika. Wanker! Det låter som en billig Happy Meal-leksak & lillkillens standardbeställning far igenom huvudet (hamburgare med ost/äppleskivor/äpplejuice/ketchup).

Det sista jag någonsin hör, en konstgjord reverberande puff: wanka-anka-anka-nka
.

20100828

291



Enbart rullstolens blygsamma skälvning skvallrar om Stephen Hawkings sädesavgång. Men sedan, ur träffytan där hans marinad slagit ner, springer fluorescerande blommor upp. Undersköna vita krysantemer med själar ifrån Norr bildar åttor tillsammans med melerade lilium där mikroskopiska kartor över vägar till Da’at varsamt graverats in i kronbladen.

Stephens blötlagda ögon fuktas av & återfinner sin ursprungliga kyla. De köttiga läpparna rister till en sista gång innan de rätas ut över en koketterande tandrad. I dager, under normativ fysik, fjättras Stephen av gravitation. I frånvaro av ljus utgjuter han liv.

20100521

204



Bakom Stephen Hawkings mjuka leende & kärleksfulla yta finns en isande kyla. Se till exempel mejlet han dumpade sin förra flickvän med:

Cookie,

Har en annan nu.
Meddelas endast på detta sätt.

XXX,
Stepho

20100407

163



När Stephen Hawking behöver koppla av ifrån teoretiska plikter så tycker han mycket om att klä ut sig till Truman Capote & skriva i sin filmbok.

Tisdag, 6:e april

Har nu kollat filmen och den var både jättebra och intressant.
Filmen hette Gilbert Grape och handlade om en kille som heter Arnie och som är utvecklingstörd eller nåt. På filmen händer det mycket saker men i slutet så dör hans mamma. Så det är både roligt, intressant och sorgligt.

Betyg: 4

20100223

123



Vibrationerna ifrån de svarta hålen ligger 57 oktaver under vår fattningsförmåga. Men Stephen Hawking kan höra dem.

Och för vår skull samplar han & emulerar universums egna ord. Syntetiska andhämtningar & elektroniska pustar som viskar:
longing to touch all the places we know we can hide/the width of a room that can hold so much pleasure inside

20100105

071



När Stephen Hawking var nio år gammal kuggades han på ett hemarbete om andragradsekvationer. Dagen efter lade han ett äpple på sin lärares kateder, det var penslat med stryknin & läraren dog en utdragen & smärtsam död. I en intervju flera år senare sa Stephens mamma att det var första gången som även världen kunde se hennes lilla ängels mörka sida.

20091215

051



Stephen Hawking har kunnat flyga sedan han var tre år. För honom är det inte en stor grej alls utan precis lika naturligt som att svarta hål radierar elektromagnetisk strålning även när de inte roterar.

Människor ber ofta Stephen att sväva en stund för dem, & det gör han så gärna. Han eleverar effektfullt ur sin rullstol, stannar till i luften & gör en elegant mollbergare innan han sträcker ut i horisontellt läge. Där ligger han sedan & snurrar långsamt, möter åskådarnas högtidliga blickar & ler ömt. För han vet att i just de ögonblicken skulle han kunna vara Gud Fader själv.

20091125

029



Jag vaknar med tårar i ögonen. Stephen Hawking har just viskat till mig i landskapet mellan sömn & uppvaknande: Omega Amigo, for you I will always have time.

20091112

017



Stephen Hawking bär glasögon som ser rakt igenom dig. Han ser ditt verkliga jag. Din själ, ditt väsen. Han ser allt du någonsin har gjort, de bra sakerna som de dåliga - sedan dömer han. Många tror att det är Guds uppgift men det är fel, det är Stephen Hawkings.