994

Säger aldrig namnet på det gamla roliga kontoret längre har jag märkt, utan hänvisar till det som Dunder Mifflin kort & gott. Och apropå vackra varelser så är jag just nu mest inne på amfibier. Och kanske att jag skulle stava Clusterfuck med K? Och ute var det slöjmoln. Och jalapeño poppers-ostbågar. Och min shortlist över böcker att köpa svämmar över. Och det är ändå ingenting mot spellistan över låtar att måstelyssna på (som drunknade för längesen). Och Antarktis sägs ha förlorat så mycket is att det påverkat gravitationen.

Och resonemang med en egen liten inbakad piedestal att sätta sig på när man blir trött i benen. Och Moncler-piketer. Och den ekologiska koriandern som inte påminde någonstans om koriander, utan om något mer halkigt diffust & diskmedelsliknande. Och association på det: tandoori. Och den där Jacazsek-låten som låter som något som legat & trivselskimrat i ett förseglat Coil-arkiv, & som när den släpps ut lägger sig som en lätt dimma runt huvudet som följer en var än man går.

Och them was rotten days? Och att jag inte burit klocka på över 20 år. Och den som sökte & hittade hit via ”stoppa kuken i carina”. Och numera mäter jag åren som går i 120-minuterssessioner Mogwai. Och alla dessa psykologiska konstruktioner för att inte blotta sig som fiende till det som är annorlunda. Och bönderna som söker ensamma hemmamammafruar med villa, vovve & våkgräsklippare. Och till sist, ett erkännande: jag kommer ALDRIG att förändra världen.

- Frågor på det?
*medelålders man räcker upp handen*
- Ja?
- Och vad skulle hända om ordvitsandet släpptes fritt i hela landet? Och hamnar lilltjippen i helvetet nu när han tränar handboll? Eå feå man ta mä saj hoonnen in i himlen? Och hata go:teborg ända in i kaklet eller ropen skalla, nackskott åt alla? Och vad heter den där finska jullåten jag gillar? Och hur ofta ser man egentligen någon med plånboken i bakfickan nuförtiden? VA!?

990

- Vilken hääärlig sommar!
- Underbaaaaaaaar!
- Ja-a, vilket otroooligt hääärligt väder!
- Sååå underbaaaart!
- Åååhh, heeela sommaren! Så häääärligt!
- Ja-a, verkligen underbaaart!
- Och häääärligt!
- Och underbaaart!
- Häää…

Skottsalvor ifrån grovkalibriga vapen ekar. Vävnad slås sönder & kroppsdelar avlägsnas bryskt. Temperaturen faller & löven tappar färg. Sedan den där vakuumpackade tystnaden kallad vinter.

973

OK, börja knitwear-säsongen med att säga quintessentially British så snabbt du kan tio gånger i rad. Betänk sedan att det vi ofta förnimmer som typisk brittiskt egentligen är amerikansk östkust. Eller förresten, förträng det sistnämnda snarast möjligt, ty post-kolonialt svårmod har aldrig hjälpt någon.

Istället: gå ut i natten & skaka loss några stjärnor ifrån himlavalvet. Medan de faller är det brukligt att önska sig något under tystnad. Dock, vänligen observera att ingen av dina önskningar någonsin kommer att slå in.

Eller: ställ upp i en marathondanstävling & VINN!


(& if you ever need self-validation/just meet me in the alley by the railway station)

964

Det är trådar spunna av kristallklara theremin-vibrationer. Det är Samtiden som aldrig får nog av att bekräfta sin egen spegelbild, eller illusionen av densamma. Det är avskedsgåvor av formpressad skumplast. Det är kognitiv ställklunga.

Det är iskylan som i vissa situationer tar tag i en så att man slutar känna & blir till en helt igenom rationell beslutsapparat. Det är Chelmsfords fem dagar som huvudstad. Det är att minnas alldeles för mycket & alldeles för detaljerat. Det är en dedikering i stil med: to all stillborn summers to come.

Det är det där desinficeringsmedlet i pissrännorna som till & med är välluktande & inte enbart skarpt funktionellt. Det är självutnämnda tänkare, dömda till att för evigt vandra i introducerande a-kurser. Det är något som speglar de fula sidorna. Det är slumrande slavneuroner som fejkar belöning.

Det är molnen som pressas ner över Billingen så att de till sist ser ut att vila mot trädtopparna. Det är geniförklarandet som markör & bärande vägg för de egna preferenserna. Det är ett abstrakt, hårt skrapat oljelandskap att drömma sig bort i. Det är gamla skolans bovver boys.

Det är andra-språken som alltid sägs talas flytande, oavsett dess faktiska riktighet eller inte. Det är en lavaström av smält glas. Det är Tin Drum som bytt omslag med Construction Time Again. Det är en spindelväv formad av statisk sälta & jordat syre.

Det är vintage fit. Det är parfym som håller en sällskap över tre våningar, igenom trappor vridna i 180 grader. Det är ett 'annorlunda' som låtsas mappa en idé om individualitet, men som egentligen blott är en anpassning till en handfull prefabricerade protokoll om vad som är ett ’rätt’ & sanktionerat annorlunda. Det är lyrically helt absorberat som: but as I barely fit outside/the sadness remains indoors.

Ja, ungefär så.

961

.
Det blir allt glesare mellan köttfärsregnen, & inga nya lågtryck tycks vara på väg in. Kanske kommer det med höstmörkret & det affektiva grådask som brukar lägga sig som ett slasktäcke över det som sommarhalvåret dragit upp till ytan. Först: Komsi, komsi, lilla vän!, & sen bah: *K V Ä V A*.

.
Tågdunket förpassar mig till ett augustisoligt Leyton där Tijuana Taxi skallar över Brisbane Road. Laurie Cunningham spelar ifrån start, gör åtta mål & spelar fram till ytterligare femton. Orient går så småningom upp i nästhögsta ligan & vinner sensationellt FA-cupen. Men det vet vi såklart inget om där & då. Istället ägnar vi dagarna åt tematisk t-stationsspotting, offentliga plaketter rörande historiska trivialiteter samt åker till 4 Great Queen Street & andra adresser av populärkulturell signifikans.

.
Ännu en Night of the Mule passerade. 78 lime-halvor gick åt & vi funderade på basiskt kompensation. Eller om det var surhetsreglering? Hursomhelst, kunde till sist bara tänka i termer av vodka så plockade av skivtallriken, ställde manuellt in remmen på 33 varv & blottlade helt emot allmän begäran några dolda X.

.
Jag är skal? Jag är ben? Jag är skål? Jag är bønes?

.
Tåget saktar in för Katrineholm & en ny batch passagerare. Märker inte så mycket av det då sätet blivit ett badkar fyllt till brädden med opastöriserad vinäger som suger ner mig under ytan. Precis innan det sista ljuset tonar ut känns det alldeles tydligt hur vinägermaskarna flyttar in i bronkerna & gör sig hemmastadda medan de förnöjt gnolar: & it seems as though I'm on my own & time transcends, oh.

948

Har iofs alltid haft vissa problem med att hantera musikaler, men först 20 minuter in i Les Miz anade jag hur stora, svåra & närmast oöverkomliga.

Tvingades gå ifrån för att inte, som det kändes, korrumperas totalt. Kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det är en fördärvad kvalitet, någonting som degenererats. Som espri som förfaller till buskis, eller som lukten av en kasse med gamla tidningar som ska till pappersinsamlingen, men som blir ståendes i ett källarförråd år efter år. Eller är det bara löjligt? På samma sätt som människor på Segways är löjliga? Alltså, jag vet inte.

938

My pound of flesh till intetheten? För visst lade jag märke till de jingly-jangly gitarrerna när det begav sig? Även om jag aldrig definierade dem som jingly-jangly per se? Wait a minute...luggade fabrikslokaler på en plats där man inte uttalar ’h’? Och där allt silver stals i Wigan?

Suget i magen efter en ny säsong bah:
Hear ye, hear ye! Hoppa ifrån sjunde våningen & ramma detta förlägna hjärta!

Eller:  
Now I wanna be your dog!/Now I wanna be your dog!

934

Och jisses, tittar bort för ett par ögonblick & så har det gått ett par veckor. Och One Step Beyond-peppar. Och således: byter ut alla dagliga Dear Sir mot Listen, Buster! Och käkar bröd med kummin i. Och stukar foten (igen). Och alltså, det är 2013! Borde man inte kunna blanda röd & vit tvätt nu? 2013 liksom? Och Zac smäktar i bakgrunden: you weren't supposed to fall in love/with throw up on your shirt cuff. Och det verkar helt ologiskt att Eskilstuna ligger i Sörmland när det känns så Västmanland. Och har jag någonsin varit i Strängnäs? Och det där badsaltet som luktar till hälften italienska sandstränder, till hälften miss wet t-shirttävlingar med en flåsande konferencier i oljigt hår & uppknäppt strandraggarbröst. Och de där vakuumen om några dagar i stöten då man inte har en absolut favoritlåt som tar över en. Och biljetter är bokade. Och, herregud, ge mig våren.

(och fler dofter: spånplatta vs mjölkchokladandedräkt vs oparfymerad hårspray vs fruktigt body butter vs solstormar vs färska jordgubbar med en knaprig crust av champagne & florsocker vs kvicksilver vs damm uppblandat med en tad bit fadd porter vs cigaretter-utan-filter-fingrar vs hälften stark/hälften vitlök vs krispiga jeans vs sjaskig pub klockan elva på förmiddagen vs rökt skinka som ligger & ruttnar i tandköttsfickor vs en flyktig whiff of körsbär vs oxiderad cayennepeppar vs grovt tyg indränkt i allvädersimpregnering)

906

Kanske till och med helt imaginärt, men det tycks som om det finns viss kompabilitet med de som säger sig varit tomboys som unga. Ser det på sättet deras ögonvitor reflekterar stjärnorna & bah: Är hon typen man kan tänka sig att raka pungen för?

Och där! Ett svenskt-läraret som under folkhemstiden nogsamt följde rekommendationerna om att ingen fick vara bättre än någon annan. Herregud, vi kunde ju inte ha en massa fritänkare som rände omkring & hoppade över klasser! Fastbrända i sin tid & bah: WE ARE DEFENDED!

Ty det var en drömmarnas tid då ideologier fortfarande frodades & människor dog i sjok, inom- som utombords. För huvudregeln är att det alltid är någon annan som ska stå för det offer som krävs för att skapa & upprätthålla en utopi. Stå där på tuben i rusningstid, med ett sprakande PA som bah: Hornstull nästa! Nästa, Hornstull!

Mer drömmar. Svenska Spel ringer i mina & viskar fuktiga ord om talet tretton: Snart, old boy. Snart lever du din dröm.

881

Regnmolnen hängde ända ner till marken & påminde om sockervaddsstrutar som rullats i aska. Vi var på torget för att se hängningen men bödeln var full & hängde samhällsfienden upp & ner. Alla var där!

I lokaltidningen skyllde skarprättaren på vädret, att den dömde varit så mager att man inte såg vad som var hals eller vrister i molntjockan. I den bifogade faktarutan sades vidare att bödelns favoritfärg var grön, att han älskade långa sommardagar vid havet, att det bästa med jobbet var känslan av att ha gjort något för den allmänna samhällsnyttan, att hemligheten med en riktigt bra tomatsås är att låta den puttra i åtminstone 45 minuter & att även om han trivdes med singellivet i stort, i hemlighet drömde om att träffa en karlakarl med helskägg & ’krut i snöret’.

876

875

Sluter ögonen & nakna gamla tanter flimrar förbi i ett rasande tempo. Karikatyriskt uppblåsta putmunnar, draperade med sjok av elefanthud hängandes som alldeles för stora knytblusar runt kropparna som förvridits i vulgära poser. Eh? Var kom det ifrån? En allegorisk visualisering för hur själen ruttnar i takt med poängtappen? För humanismen? För november spawned a monster? Känner lukten av desinfektionsmedel. Av kaffe & gamla böcker. De nya säsongskortspriserna har anlänt. Rocky-temat loopar i skallen, BA-BA-BAAAH! BA-BA-BAAAH! Vilket spontant känns mer oktober än november, som grå sweatpants vs oxfordblå cords. November är mer en blandning av den här & den här, åtminstone det som är bra med månaden. Typ svalkan, mörkersinnet & monotonin? Men om sociala medier är något att gå efter så tycks den samtida människans värsta livskris bestå i att allmänna kommunikationsmedel står stilla eller är försenade. OCH VI SOM KÖPT BILJETT & ALLT!

869

Genom ventilationen porlar Amatriciana-impulser & köttet krejvar med en överrumplande styrka (inlindade skrik om lunchtimmen to come fortplantar sig igenom munhåla, lungor, magsäck, tarmsystem & ljumskar). Begäret är ej så mycket ett sug, mer en spasm.

Oh, what else? Död åt vintertid!

865

857

Fastnade framför The Day After Tomorrow när-det-nu-var. En högst medioker rulle, men med fina moln. En ny istid anlände, vilket fick mig att minnas den senaste, runt 1987 någon gång, då jag precis som Jake Gyllenhaal väntade ut det värsta på ett bibliotek.

Vi höll oss vid liv på kexchoklad, burkärtor & smältvatten; en deckaravdelning i lågor höll oss varma. De som skämtade om att det var så kallt att man var tvungen att ha isbitar i fickorna för att hålla värmen fick stryk & slängdes ut till vargarna. Om kvällarna höll vi varandras händer & sjöng amid concrete & clay/& general decay/nature must still find a way & bah: shit vad mysigt vi har det!

En dag tittade Dennis Quaid in & sa att kusten var klar & att vi kunde gå hem. Våra knutna nävar mot en isblå himmel, i taktfast skall:
U! S! A!, U! S! A!, U! S! A!

856

825

Sömnfurier har ansatt mig hela sommaren. Småväxta, muskiga skuggor med närmast karikatyriskt maskulina käkar vars till synes oigenomträngliga skäggstubbsmattor suger upp det lilla ljus som finns.

Hela natten vankar de av & an i sovrummet & påminner en viskande om att man borde ha somnat för längesen. När så morgonen kommer:

- ¿Qué quieres, mister?
- ¿Mörkrost intravenöst...por favor?

Fick mitt kaffe. Det var helt perfekt.

794

Jobbar på en ny musikgenre som kan ha potential att bli det nya punk. Arbetsnamnet är Electro-Schlacht*. Kommer måhända inte att vara alltför nyskapande rent musikaliskt, men det är inte heller grejen. Grejen med Electro-Schlacht är att om du hoppar in i moshpiten så dör du.


* En blandning av Rhythmic Noise, old school-Electro & Gabber. Eller mer specifikt: Rhytmic Noise-estetik via enbart analoga maskiner med ett ljudpreferentiellt riktmärke mot Electro. OK, Gabberinslaget består väl egentligen enbart av de uppblåsbara plasthammare som åtföljde scenen, men att ha med just dem har blivit något av en princip. Hey! If the inflatable hammers go, I go.

781

mer tåg
Lukten av medpassagerarens uppmikrade & obetydligt kryddade köttfärs får äcklet att rinna som skirat smör i mungiporna. Det droppar ner över bröstkorgen & bildar en fågel av fett mot den vita bomullen. Till slut är tyget så mättat att fettfågeln kan lösgöra sig & lyfta, men vingarna bär inte ordentligt & den flyger rakt emot glasdörren som separerar den tysta avdelningen ifrån den otysta. Hinner precis tänka: jag ska kalla dig Ister, innan den smäller in i glaset & bryter sin flottiga lilla nacke.

724

Med tanke på att det är så j-a kallt tänkte jag starta ett band i helgen (ja-a...igen). Vet inte vilka som vill vara med eller vad vi ska spela men det lutar åt trötta drones som piffas upp med lite skrapande metaller & perkussiva signalstörningar. Tänk er ett par utarbetade missljud som lägger sig & vilar en stund; eller disharmoniska slitningar som tagit sig en tupplur mitt på dagen, & när de vaknar har förvandlats till något man tror ska gå att pressa upp i gommen & äta (som de där tefaten av oblat som var fyllda med något syrligt godispulver).

Bandbiografin är nästan klar däremot, tror det skulle kunna slå väl ut om vi exempelvis hade träffats & hookat upp på en bukkake-inspelning i Tranås (predicerat slutanvändarscenario nedan).

Har kommit på ett bra namn till oss också: Metallica.

--- --- --- --- ---
initial & operativ respons:

(i)
- OMG! Hörde du att de träffades på en porrfilmsinspelning!?
- Shit pommes frites! Måste bah hem & tanka NU!

(ii)
- Man bah hör livets ursprung. Så sjuuukt fresh!
- Verkligen.

*chi-chinnnggg på tischor & spelningar*
--- --- --- --- ---