För en vecka sedan var Coachführern ensam i bekantskapskretsen om att verka i ytan mellan 30-plusskapet & långvården. Men sedan dess har även
Der A-Mann äntrat de f-y-r-t-i-o, & i lördags höll han kalas under succéartade former.
Där var som brukligt födelsedagspresenter, bland annat fick Der A-Mann ett teleskop, något jag tror kommer att få stor betydelse för våra framtida get-togethers:
Jag ser nämligen framtida löften om Space Fridays. Där vi med bioptisk precision skådar Jupiters månar & kopulerande grannar; dränker oss i Bloody Marys & med rinnande mascara springer nakna runt kvarteret i änglavingar & nipple clamps. Blottade medelålders ben som furiöst trampar igenom Skara-natten, ljudet av skor som klapprar mot våt asfalt blandas upp med ett ogudaktigt skränande - det är våra spelat tonårsspruckna stämmor som ekar hotfullt mellan radhuslängorna: "DU ÄR INTE MIN RIKTIGA PAPPA-PAPPA-PAPPA!"När polisen anländer sitter vi där med pannan i bekymrade veck & ser vuxna ut. Vi pekar österut & säger myndigt: "De försvann mot Skövde på trimmade mopeder, konstapeln", innan vi låtsas fortsätta diskutera korta statspapper & andra småborgerligheter.Och någonstans just där tror jag vi hittar fördelen med fyrtiotaggare i umgänget. De gamla poserna passar ändå inte längre utan hänger i bästa fall bara lite slappt runt midjan likt en gammal uttjänt stickad tröja.
