813

Såg fram emot ett par dagars midsommarisolering men glömde att ledighet & isolation gör mig nipprig. Supervätskor flöt uppför väggarna. Turing-maskiner, Fibonacci-sekvenser, Pessoa-heteronymer & en överspänd hälsena - alla hackade. Fördrev tiden med EM-fotboll & JVM-rugby. Köpte en burk sill. Såg om filmer jag glömt. Besudlade till och med mitt hem med arbete. Till sist sa kroppen & hjärnan att det var måndag (men det var söndag).

812

(24/73) How Soon Is Now?

DDR, 1983
Det tog flera år innan jag förstod att det var första gången jag rest i tiden. Vi åkte på färjan i Trelleborg & tio mil sydsydostlig riktning senare, & fyrtio år tidigare, rullade vi av i Sassnitz. Fyrtio år, bara sådär.

(Utmed huvudlederna i Dresden var socialistiska slagord målade direkt på husväggarna, en ständig påminnelse till de förbipasserande om vilket enastående statsskick de verkade i. De som inte höll med tystades.)

811

810

feb 27, 10:25
"I’m looking at her face. Death is seldom kind & never fair. I know that good is stronger than evil & yet sometimes it’s difficult to see..."

809

Kontoret har ett vilorum på uppskattningsvis sju-åtta kvadratmeter där det står en säng, en massagefåtölj samt en duschkabin.

väl därinne:
Den tjocka luften trevar över kroppen & det svagt violetta dunklet sluter sig omkring en. Känslan är mer 'inspärrad' än 'vilsam'.

808

Welcome to Techno Centre

807

Detta döende utrymme.
*snor grejer på Twitter & fyller ut*

▪ ▪ ▪

Tre konstnärer som påverkat mitt liv (lista robbad ifrån Nadja*):
John Heartfield, Max Book, Gerhard Richter.

Tre godaste saker jag åt förra söndagen (lista robbad ifrån HMB**):
Mango, starrrrrrrrkt kaffe, lakritsfudge.

▪ ▪ ▪

* Nadja kvittrar om sin klubb, Hornstull & svettiga fötter. Stämning: gin & tonic i kvällsol.

** HMB kvittrar om att springa milen, ägg & småväxta män inom vården. Stämning: andetagen som lungorna sparade.

806

Krystar fram inläggen på tvären.

Under tiden bytte jag profilbild igen, höll på att bli mentalsjuk av den där glade jäveln. Nu är det en samplad kvadrat ur Mark Rothko-katalogen istället.

Dessutom har Bläckfisken, tack vare Farbror Grus, fått en egen kategori.

What else? Mmm...ett minimum av anständig koll.

805

Så har det varit kosläpp igen, spralliga kor som knubbar över vidderna under människornas översyn & begapande. Numera stora events med temporära kiosker, barbecue-tråg & t-shirtförsäljning.

Och människorna bah: Åh, en så uppsluppen stämning! Sedan hämtar de extraservetter vid grilltunnorna & torkar mungiporna rena ifrån kebabsås, den milda sorten som serveras till förra årets glada springare.

804

Bläckfisken ligger under badkaret & nynnar samma snutt om & om igen.

- Vad håller du på med därnere?
- Skriver en EM-låt.
- OK? 
- Den handlar om hur bra Danmark är...& er löjliga svenskar.

Jag säger inget, utan tar den bara, ty varje mothugg eller rationell fördjupning i ämnet skulle följas av en 30-minutersharang där upplevelsenivån är fullt jämförbar med en saltsyreindränkt Dannebrogen av tjockaste, stickigaste ylle över badnakna axlar.

Ifrån golvbrunnen hörs så ett hasande, sörplande ljud & bläckfisken är borta, antagligen ute & firar Holland-matchen med sina polare. Hörnet på ett linjerat A4-ark sticker fram under badkaret & jag kan inte motstå frestelsen, utan plockar upp & läser:

vers

Danmark, Danmark

Tralalalala

Sverige, Sverige

Muahahahaha

refräng

DANMARK!

803

Sjung, studentjävlar!
Sjung! Dansa! Lev!
På måndag är ni mina.

Mvh,
Samtiden

802

(25 snabba som de kommer)

C

cayennepeppar, charlatan, Cthulhu, cling to life with every fibre of being, crombie, chambray, cut away, cunnilingus, Changes of Life, Coventry, cava, calva, champaaaaaagne, cellkärna, Cortexiphan, currylinje, Crack Fox, chop chop, coconut, Coboloid Race, cesium, centipede, chipolata, Cabs, credo.

801

(23/73) A Rush & a Push & the Land Is Ours

Inverness, 2004
Har varit gift blott ett tiotal av de +60000 timmar det slutade vid. Sitter ansatt av bakrus & beundrar ett majestätiskt badkar på förgyllda lejonfötter. Stolgången brinner, & i skallen snurrar The Departure som i dagarna glimtats i varenda nyhetsfack & TV-kanal, men som ändå inte kravlat sig in ibland de 40 mest sålda singlarna. Utanför drar en kall, rökig vind vidare mot Nordsjön.

800

799

Cher Mai,

Korta versionen:
Någonting fladdrade förbi.

Långa versionen:
Tänker högt överallt nu.
6 2 3 1 9-6.
Marinerade låren i tigerbalsamico (& lät dem soltorka i strimlor innan jag åt dem med söndersmulad chèvre).
I det fördolda: den sämsta piket-våren i mannaminne.

Interiör:
Tågkupéer.

Soundtrack:
Den här.

(Å Jocke Berg på radion bah: 

Jag kan se dig! Jag ser dig! Jag kan se dig!  

Men alltså, KÄFTEN!)

Rating:
3

Arguably yours,
C to the A to the LL to the E

798

797

I framtiden kommer sociala medier ha reducerats till en personlig & intermediärt synkad gilla-knapp direkt kopplad till det centrala nervsystemet. Ingen kommer längre att skriva eller läsa något - inte för att man inte kan, utan för att man inte orkar.

796

- Wo ist Kraftwerk?
- Dunno, mate...spreche kein Deutsch.









(I den starkt förorenade düsseldorfska myllan frodas kiselbusken. Två gånger om året skördas de sköra skotten, & råkar man nypa av dem bara aningen för hårt så dör de med ett litet hjärtskärande skri: iiiiiiiihhhh.)

795

igår kväll
Likt Afrodite steg upp ur ett skummande hav klev jag ur det västgötska badvattnet & spred en väldoftande dimma av bergamott omkring mig, sträckte händerna mot kvällshimlen som låg utspänd bakom betongen & pressade fram det vänaste vibrato som någonsin smekt de kaklade badrumsväggarna: ocean, swallow me now.

Sen drack jag kaffe.

794

Jobbar på en ny musikgenre som kan ha potential att bli det nya punk. Arbetsnamnet är Electro-Schlacht*. Kommer måhända inte att vara alltför nyskapande rent musikaliskt, men det är inte heller grejen. Grejen med Electro-Schlacht är att om du hoppar in i moshpiten så dör du.


* En blandning av Rhythmic Noise, old school-Electro & Gabber. Eller mer specifikt: Rhytmic Noise-estetik via enbart analoga maskiner med ett ljudpreferentiellt riktmärke mot Electro. OK, Gabberinslaget består väl egentligen enbart av de uppblåsbara plasthammare som åtföljde scenen, men att ha med just dem har blivit något av en princip. Hey! If the inflatable hammers go, I go.

793

balkongrökning på öfvre norrmalm

Ett ungt par passerar. Han, indignerat på ett barnsligt sätt: Men! Jag är RETLIG! Jag är retlig & du säger att jag är ELAK! För säkerhets skull upprepar han det tre gånger under de 30 sekunder jag hör dem. Hon svarar aldrig, utan ser ut att vara någon helt annanstans. Förstår henne, det där kommer aldrig att hålla.

£

En stadsjeep glider förbi, egentligen alldeles för stor för stadsdelens smala gator. Vissa av trottoarsträckningarna den åker utmed är så underhållningsmässigt eftersatta att en jeep faktiskt vore synnerligen praktiskt - för flanörerna.

Fast utanför kommunalpolitikerns hus är det nyasfalterat & fint. En skola har han hunnit med att lägga ner, en annan var så beyond nedgången att den var tvungen att rivas.

£

En knubbig korthårig exotic promenerar trött över en oklippt radhusgräsmatta.

£

792

791

Med vidöppen mun kliver hon på vid Slussen. Det är gott om lediga platser & hon siktar omgående in sig på en tom fyra närmast dörrarna. Men så stannar hon till, på behörigt avstånd ifrån både plats & närmaste människa, studerar först sätena nogsamt, sedan övriga medpassagerare inom en halv vagns avstånd. Misstänksamt glider blicken med en air av obeskrivlig långsamhet ifrån det ena ansiktet till det andra & när det är min tur att granskas förmår jag inte att slå bort den.

Hennes ögon har ett svårdefinierat, närmast grumligt uttryck & jag blir osäker på om hon egentligen ens ser mig. Hon stirrar på någonting mellan hårfästet & ögonbrynen (pannrynkan? eller kanske ärret?), som om hon försöker klassificera det hon ser.

Vagnen börjar kränga men det tycks inte bekomma henne. Inte ens de relativt klumpiga stationsinbromsningarna (som till och med tvingar oss sittande att ta spjärn) tvingar fram någon fysisk motprestation utan hon står där oberörd, en aning framåtböjd (med munnen alltjämt ett gapande hål), svävandes någon centimeter över vagnsgolvet.

Via mp3-spelaren meddelar Al Jourgensen att we work/we twitch just som hennes blick i två diskontinuerliga steg plötsligt förflyttas, först ifrån pannan till jackans DSM-pin & hundradelen senare vidare till nästa observationsobjekt.

Strax innan Hornstull är inspektionen slut, hon sätter sig ner, tar fram en bok ur tygkassen hon klamrar sig fast vid & börjar läsa. Ögonen följer makligt raderna av ord & hon spricker snart upp i ett kort, hjärtlig leende innan bokstäverna tar överhanden igen. Nu mimar hon dem, ord för ord, & till sist börjar min hjärna sätta skrivmaskinspling på radbrytningarna.

Hennes ögon: ord, ord, ord...slut rad.
Hjärnan: PING!
Hennes ögon: ord, ord, ord...slut rad.
Hjärnan: PING!
Hennes ögon: ord, ord, ord...slut rad.
Hjärnan: PING!

Detta upprepas till Telefonplan.

790

Dear April,

Korta versionen:
Pulp of being?

Långa versionen:
Timme efter timme, fram & tillbaka. Är aldrig mer död än på tåg.
Icke-vädret.
Obolo-vibbar via Borges.
6 3 3 0 6-3.
Börjar känna igen mig själv (så smått).
Någon slags isolering.

Nyckelord:
Scaffolding.

Soundtrack:
Den här & den här.

Rating:
2,9

Equivocally yours,
Carrrrrl (obs! tungspets-r!)

PS

I'm so clever/but clever ain't wise

DS

789