942

Eftersom ingen läser bloggar längre konsulterar jag blöggens statistikverktyg för att få en uppfattning om vad en 'läsekrets' kan vara nuförtiden. Slutsatsen blir att den genomsnittlige Fist of Cheese-besökaren med hög sannolikhet är en tysk som bildgooglat 'prostatamassage'. How very Douglas Gordonesque.

(Skärtorsdag på ett ödsligt kontor. Demonterar närmare åtta års arbete & exekverar inom en snar framtid en sista algoritm. Spottan knackar Agent Side Grinder-remixar där Wounded Hearts stuckits in vartannat spår.)

941

OK,

Just a quick note to let you know att äggen lämpligen tvagas i vinäger under dagarna tio (tror iofs att jag redan nämnt det?).

Lyssnar för tillfället på återuppväckta belgiska mumier i läderjackor samt exil-britter, men i övrigt så: FM 2013. FM 2013. FM 2013. FM 2013. FM 2013. FM 2013. Jobb. FM 2013. FM 2013. FM 2013. Boka tvätt-tid. FM 2013. FM 2013. FM 2013. Jobb. Tvätt. FM 2013.

Skriver numera inköpslistorna på haiku men känner ännu inte till huruvida det kommer att urarta till något principiellt. Tomgången är helt ideell. Har dessutom försökt att hitta det där stället dit en smäktande finsk tango eller svävande bossanova når under stilla sommarmorgnar med ljusa lakan & becksvart kaffe. Således, är jag den tysta typen innerst inne?

13:27 in i sista perioden
En person, violently obese, rullas in mitt i rinken med en skål jumbo-ostbågar i knät. En imponerande basröst till brädden fylld av spänning basunerar ut det vi redan vet: POWER BREAK!

>>>

appendix
mjölk (laktosfri), cigg
broccoli, mango, maché
bakplåtspapper, ost

940

Bäste Samtid,

Jag är så naiv. Mmm, trodde aldrig på fullt allvar att det skulle vara möjligt att upphöja ’efterbliven’ till ’genomsnittlig’. I stand corrected.

you're so cute when you're sedated, dear

minor issues
De som går all in på St Pat's.
Ishockeysupportrar.
Ficklock.
HR-människor.
Sådana som säger toodeloo.

major issues
Kyla.
Media-svenskar som tycker, trendar & roterar ad infinitum.
HR-människor som säger toodeloo.

Var är revolutionen?
VAR ÄR DEN!?

939

Smörjer in ett inflammerat axelparti med Voltaren, vilket kan vara det mest erotiska jag gjort i år, eller ja...topp tre iallafall.
•

Blir tamejf-n förolämpad av Spottans lyssningsförslag.
•

Dafgårds tyckte jag skulle lägga upp anrättningen på en tallrik så att det skulle se T-R-E-V-L-I-G-A-R-E ut.
•

938

My pound of flesh till intetheten? För visst lade jag märke till de jingly-jangly gitarrerna när det begav sig? Även om jag aldrig definierade dem som jingly-jangly per se? Wait a minute...luggade fabrikslokaler på en plats där man inte uttalar ’h’? Och där allt silver stals i Wigan?

Suget i magen efter en ny säsong bah:
Hear ye, hear ye! Hoppa ifrån sjunde våningen & ramma detta förlägna hjärta!

Eller:  
Now I wanna be your dog!/Now I wanna be your dog!

937

(28/73) Unhappy Birthday

Karolinska, 70-tal
Hade knappt öppnat jacken förrän jag vände mig mot barnmorskan & sa: Alrighty then, let’s do this!

Sen dess har det i princip rullat på. I princip.

936

Under tiden:
Kaffet är tillräckligt starkt för att varje läppjande ska avtäcka en ny mörkrostad ring i porslinet.

Hursmorstips:
Har du inget stödbandage hemma så fungerar fotbollsstrumpor över förväntan (& varmt blir det).

I hörlurarna:
Kommer han/de med knivar medan en annan stapplar fram med pulserande, fångade rörelser i vit skjorta & svart väst (tailor fit, gissningsvis) förbi ett nytt Frankrike som inte ens Bruno Wintzell kunde ha mördat.

935

934

Och jisses, tittar bort för ett par ögonblick & så har det gått ett par veckor. Och One Step Beyond-peppar. Och således: byter ut alla dagliga Dear Sir mot Listen, Buster! Och käkar bröd med kummin i. Och stukar foten (igen). Och alltså, det är 2013! Borde man inte kunna blanda röd & vit tvätt nu? 2013 liksom? Och Zac smäktar i bakgrunden: you weren't supposed to fall in love/with throw up on your shirt cuff. Och det verkar helt ologiskt att Eskilstuna ligger i Sörmland när det känns så Västmanland. Och har jag någonsin varit i Strängnäs? Och det där badsaltet som luktar till hälften italienska sandstränder, till hälften miss wet t-shirttävlingar med en flåsande konferencier i oljigt hår & uppknäppt strandraggarbröst. Och de där vakuumen om några dagar i stöten då man inte har en absolut favoritlåt som tar över en. Och biljetter är bokade. Och, herregud, ge mig våren.

(och fler dofter: spånplatta vs mjölkchokladandedräkt vs oparfymerad hårspray vs fruktigt body butter vs solstormar vs färska jordgubbar med en knaprig crust av champagne & florsocker vs kvicksilver vs damm uppblandat med en tad bit fadd porter vs cigaretter-utan-filter-fingrar vs hälften stark/hälften vitlök vs krispiga jeans vs sjaskig pub klockan elva på förmiddagen vs rökt skinka som ligger & ruttnar i tandköttsfickor vs en flyktig whiff of körsbär vs oxiderad cayennepeppar vs grovt tyg indränkt i allvädersimpregnering)

933

cupbaksmälle-torsdag-fast-fredag med TNPS

(i)
I try to blurt it out
but I can't find the words
I can't find the words

Sammanstrålade med min early 90s-persona. Tycker egentligen inte om honom så speciellt mycket (en sån där lättsam jävel som verkar omfamna liiifvet & skit), men vi har samma musiksmak. Typ den här.

(länkbonus: har för övrigt en mindre crush på Xosar)


(ii)
my photos didn't attract the right attention
because they don't go for interesting

Spring & tjong i benen, fläskiga tacklingar som med all tydlighet understryker att det fortfarande handlar om en fullkontaktsport. Brittisk fotboll i sitt allra praktfullaste & mest reaktionärt romantiska skimmer.

Jo, det var ju åtminstone så jag hade planerat att möta våren - med en cupfinal på Wembley - så fort det stod klart att Orient skulle möta Southend i JPT-semin (en ligacup för League One- & League Two-lag).


(iii)
if not now then when?
if not now then when?
you with the numbers in the back of your eyelids

Har schablonerna blivit färre? Överlever de genom att tränga ihop sig i metanivåer inom moderschablonen? Ihopvikta dimension för dimension till dess att allting slutligen & till sist mynnar ut i en stor, härlig tacobuffé?

Så, ni kan trycka på gilla nu.

932

Benno Levin står i östra änden av Krillans utomhusperrong & vrålar i en megafon: THERE ARE DEAD STARS THAT STILL SHINE BECAUSE THEIR LIGHT IS TRAPPED IN TIME. WHERE DO I STAND IN THIS LIGHT, WHICH DOES NOT STRICTLY EXIST?

Det är mitt i natten, men thaiholken norr om plattformen har fortfarande öppet & spyr ut en brännande glutamatdimma som sticker i ögon & näsa. En handfull människor står på perrongen, på behörigt avstånd ifrån varandra, stirrandes in i sina 3,5-tums-skärmar då mörkret öppnar sig & släpper ut ett brinnande konfettiregn som långsamt singlar ner & antänder oss allesammans.

Blinkar nyvaket medan morgonmänniskorna i P3 skriker i mun på varandra & gatorna utanför åter smutsas ner med liv. Lagom till kaffet flashar en occipital inprägling upp: mänskliga facklor, passiva, väntades...Benno är där...Rothko...Jennifer Lopez. Associationer, helt relativitetskorrigerade där hastigheten är det enda konstanta.

931

hade visst glömt av denna då det var mer aktuellt

1 2 3
>

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
>
Kvarteren utmed Långgatan ner mot stationen låg indränkta i oset av grillat kött & fisk. Utanför kulturhuset möter jag en kvinna med en banan i käften, kinderna fullproppade & uttänjda till max. Senare, mellan låtarna, hördes fragment av telefonsamtal, någon har köpt en psalmbok till sin son medan en annan svor över Oracle-supporten & de svar han fått.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
>
Om någon frågar ifall du ska med hem, säg bara ja eller nej. Inte någonting i gränslandet mellan ambivalent & förvirrat som till exempel: Mmm, engångsgrejen är inte min påse chips även om såklart libidot emellanåt gör sitt för att sätta käppar i hjulet, eller ja, för att kunna ha det som en helt igenom konsekvent & övergripande strategi alltså. Nyckelordet här är tydlighet. T Y D L I G H E T.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
>
Medan socialist-congan dansade fram över landet ekade varje skarv i spåret, ett dämpat metalliskt dunkande som fortplantade sig upp igenom stålstrukturen & fick Valborgsmässoafton att åka hiss i halsen hela vägen hem. Checkade ut ifrån vinteridet & rakt in i isolationen.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
>
The Tjänstemen of the Blåa Linjen var alltid likadant klädda enligt Stockholms inofficiella tjänstemannareglemente för åldersgruppen 28-45 (formulär A), men efter ett tag kunde man se på skorna vem som arbetade inom privat respektive offentlig sektor, & särskilt tydlig var skillnaden på senior nivå. The Tjänstemen of the Röda Linjen däremot, betydligt mer splittrade.

930

Saker att tänka på:
Pickled eggs. Pickled cheese.
Pickled eggs. Pickled cheese.
Pickled eggs. Pickled cheese.
Pickled eggs. Pickled cheese.

x
Ser världen* igenom ett par nya glasögon. Inte mycket har förändrats.
(* skärmen)

x
Drömmar om våren på Wem-ber-ley!/Wem-ber-ley! lever alltjämt, men onsdag kväll är de troligen över.

x
Kan inte med ord beskriva exakt hur mycket jag hatar* typsnitten Mistral & Olde English.

(* har ett horn i sidan till Swedbank också)

929

Inläggstakten haltar åter betänkligt & det är hög tid att fylla ut med något:

€ Satt på kontoret & härledde i brist på annat en outfit utifrån sina geografiskt andliga hem. Hamnade i Nottingham, Helsingborg, Christchurch, Brighton, London, Göteborg & Carmarthen.

€ El Poco Chip är inte nöjd med sina namn & tycker att jag & hans mamma borde ha fattat redan när han föddes att han ville heta Rex (vilket han för övrigt meddelat att han avser att byta till snarast).

€ Är tre veckor in i ett helt nytt kompletterande Stryktips-system, designat att vara helt frånvarande av eventuella känslor. Hade stora förhoppningar kring det hela, men raderna har hittills haft exakt samma taskiga utfall som de mer intuitiva förutsägelserna.

€ Monica Potter svischade förbi i någon kanal. Under slutet av 90-talet dök hon under några få veckor upp överallt & kändes med ens household. Sen bara poff, borta.

€ Tulpaner ska tydligen stå i sin plast en timme.

€ På repeat: Covered In Sand. I övrigt: en genomlysning av Richard D James samlade katalog & monikers.

*for the sake of anthropology*

928

Jordan:
A medium said the man I'd marry was called Kevin. Kieran's name is close to Kevin and it all became clear.

Naomi Campbell:
I think social media is a part of everything, whether it's fashion or music or film.

Rob Lowe:
Whenever I shoot a scene where I turn around in a doorway, smile and exit, I wonder if it will someday be my 'In Memoriam' clip.

927

kontorstid med Brettan

(i)
well he said he'd show you his bed 
& the delights of the chemical smile

Reminder till nästa års bobåkningssäsong: ät upp röven innan!

(Blir så mycket enklare att sitta bekvämt efter ett 40-tal åk på ett isigt, knöggligt underlag i 50 graders lutning.)


(ii)
& like all the boys in all the cities
I take the poison, take the pity

Dagens lunchpasta framför Mid Morning Matters with Alan Partridge var som förväntat betydligt enklare än förra veckans kebabrulle framför en hjärndissektion.


(iii)
we kneel before the open grave 
& light the candles with our pain

OK, så januaris självhäftande etikett var alltså att självvald barnlöshet inte är ett val utan ett martyrskap?

926

Ambivalens:
Slightly ljusblå, slightly transparent med underliggande lager i indigo & akvamarin? Med en diffus längtan efter stunder där alla dörrar är öppna men stängda men öppna men stängda men öppna?

Undergrupp:
Det finns en typ av kompisgäng som alltid består av sju. De gillar rökig whisky, trav & t-shirts med roliga slogans. Detta kompisgäng, som föredrar att kallas herrklubb, utgörs alltid av minst en hantverkare, en polis samt en Gugge.

Europe Is Our Playground:
Har väl egentligen alltid vetat att den är FoC:s nationalhymn eller motsvarande. Åtminstone sedan 1996, på en minibuss på väg mot södra Frankrike med en walkman i ena handen & en vinare i den andra. På en bensinmack någonstans utmed den tysk-franska gränsen blev vi omringade av polis i overaller som ville se våra pass.

925

924

dagsindex

>
mån
Det fåtal dagar under en livstid då det finns en ny ostbåge att pröva. Det här var en av dem.

The Present Moment

samtalsämne: 
Om en grannes insändare som efter problemformuleringen klämde till med att fler tycker likadant, vilket i aktuell generation alltid tycks göra argumentet mer giltigt per default.

>
tis
Lugnet & den slumrande skönheten i saker nedsänkta i sprit.

Four Tet-remix

samtalsämne: 
Är mer pengar till kulturen lika med mer pengar till kulturetablissemanget? Isåfall, hur många fler uppsättningar av Måsen kan samtiden hantera?

>
ons
Yta, yta, yta. Varför är detta inte min tid?
Jag hade varit kung i denna yta!

DSX

samtalsämne: 
Defensiv prissättning & krassliga barn.
Om att fastna med hörlursladden i pressbyråskylten.

>
tors
Ifrån 'simplicity' till 'huvudstupa ner i komplicatorn'.

White Hex

samtalsämne: 
Partiledardebatt, ett retoriskt forum om max 140 meningsbärande kontradiktioner.

>
fre
Ett förmörkat gråblått att ta sig igenom med hastiga steg.

In Death It Ends

samtalsämne: 
Lättnad, död, förändring, uniformer & scharlakansfeber.
Om låtsashet som långsamt käkar upp en.

>
lör
Alla dessa umbärliga ord som aldrig gör någon som helst skillnad.

Glasgow Mega-Snake

samtalsämne: 
-

>
sön
Händerna är kallare än någonsin. Det lär bero på hur de interagerar med hjärtat, hur kroppsvärme distribueras & regleras dem emellan.

Sünthpöpp

samtalsämne: 
Triple cheese, bettskena.
Om att avlägsna delar i sin persona.

>
bra att veta:
När dagarna flashar förbi i inlägg som dessa lyses de temporärt upp, kanske tio sekunder, av eldflugor som fixerats om tusen i små genomskinliga burkar av förstoringsglas. När syret tar slut tonar ljuset ut, & i den sista glödande sucken av luminans ser det ut som en klump blossande apelsinmarmelad.

923

Stephen suckar djupt, himlar en smula med ögonen & svär för sig själv. Strandsatt längst ut i ena änden av honnörsbordet förbannar han den akademiska tillställningen med sina protokoll & generella skitnödighet i allmänhet; sitt bordssällskap, som upptar hela perceptionsapparaten med oändliga monologer utsirade i helvetet självt, i synnerhet. Tiraderna pågår middagen igenom men Stephen nickar på rätt ställen & ser artigt intresserad ut.

Till cognacen byter deklamerandet riktning då en myckenhet av röd- & dessertvin lockat fram en passionerad, sluddrande amatörmålare med haranger om landskap i akvarell, om att fånga ljuset i gryningen över vindsvepta kalhyggen samt van Gogh. Människan uppehåller sig särskilt vid den senares öronincident, & spekulerar med bedrövelsen stockandes i halsen om de kärlekskval holländaren måste genomlidit, & den samlade ångest som måste föregå avlägsnandet av en kroppsdel.

Ett missnöjt pysande far igenom Stephens talsyntesmaskin. Jävla romantiker! Det var inte för kärleken!, vill han skrika då det plötsligt stinger till i bröstkorgen av kvävda minnen som oväntat återkallats. Minnen om hur han själv en gång var en hopplös romantiker med krigshärjat hjärta. Så, så, lugnar han sig själv, jag ser klarare nu när synen inte längre grumlas av känslokontaminerade tokerier. Det var en ödande omväg, det är han den förste att erkänna, men en lärorik sådan, som gav värdefulla insikter i hur världen är beskaffad, om människans enfald & naiva tilltro till det här med ’kärleken’ & det ovärdiga, irrationella vansinne den framkallar.

Och även om det var sant, att van Gogh lemlästade sig själv i lidelse? Vad är väl då ett halvt öra? Pffff, amateur!, fräser han hätskt samtidigt som käkarna arbetar febrilt & får tandkronorna att sjunga, som om de vore sirener med uppgift att locka tillbaka de gamla ovälkomna hågkomsterna till sin håla.

Det är läpparnas gnissel som röjer att de inte är så historielösa & okonstlade de vid en första anblick tycks vara. För där, under en specialgjord silikonmask som efter ett lätt pudrande av rätt hudton ger det skenbara intrycket att området mellan näsa & haka är intakt, döljer sig ett fossilerat grin där det en gång funnits läppar. Läpparna som han i vredesmod efter att ha avvisats skar ut i ett sammanhängande stycke, sänkte ner i en glasburk med formalin & skickade rekommenderat med bud. Där vardera läpp bar fem intatuerade stavelser, hans slutreplik förevigad i bläck: utterly hardened, utterly apart.

922

Nous avons décembré?

Japp, & den korta versionen var att den långa versionen var lika med soundtracket & rejtades till 3,2 vilket innebär att 2012 fick en genomsnitt om 2,97 vilket känns: /-lågt?-/-högt?-/-lagom?-/
Ring in ditt svar nu & vinn fina priser!

Stickprov:
> Serverades en lucka var dag (& nya anledningar till att en favorit är en favorit är en favorit).
> En skyttel tog sig ifrån 80-talets första hälft & fläskade in i smaklökarna på samma sätt som Portion Control & Front 242 en gång gjorde.
> Kvällsmörkret sänkte sig över Vadsboslätten & jag räknade kallt med att skymningsblindhet & mellandagsreahets skulle hjälpa mig att osedd smyga in på Rusta för en badsaltsraid (plus ett storpack Lion). Detta utspelades medan Youth Code sa att hon sa.
> MUSTAAARD!
> 1 0 0 1 0-4.

That is all,
Le C

921

Det var ett tag sen sist, men nu är Coachie tillbaka med nya sköna boktips:



Halloj everybody,

Denna gång har jag läst Pussy Eating for Everybody, en lärorik exposé om oral-vaginal stimulering. Boken är verkligen vad den heter, för det är cunnilingus utefter hela pH-skalan i luftiga, konkreta ordalag, vilket gör de mer teoretiska passagerna om anatomiska & neurala förutsättningar samt dess implikationer lättförståeliga & synnerligen givande. Boken har många, fina foton som pedagogiskt illustrerar de många praktiska tips & tekniker som ges för de flesta av kontexter & stämningar, allt ifrån småskälvande kvällsmys till dagar av total, självutplånande kättja.

Ära & välgång,
Coachführern

920

På apoteket smyger ett äldre par omkring & markerar sin närvaro via en bedövande stank av piss som strålar kring dem likt ett osynligt, kvävande doftsken.

(Att som i detta eskalera en odör till sin yttersta spets kräver, förutom uthållighet & hänsynslös principfasthet, mod. Det kräver en stor konstnär att ha den lidelse & övertygelse som behövs för att samla kurage till att snitta upp sig själv, skära bort urinledarna & sy ihop igen. Landstinget har sedan länge vägrat utföra detta ingrepp, & till och med den svarta marknaden är död för denna ovanliga konstform där människan genom att frambringa en anstötlig mur av snusk, själv blir ändpunkten av ett intervall som suddar ut gränserna mellan människa & artefakt. För när ledarnas funktion satts ur spel leds urinet ut i kroppen & dunstar så småningom igenom huden som över tid förvandlas till en stinkande, gulnad segelduk. Ett krispigt pansar av blänkande syrakristaller, en kropp stöpt i ammoniak & stearin.)

Trots denna ytterst märkbara & direkt obehagliga kvalitet ger de i övrigt ett skört, närmast poröst intryck.

919

918

När Hans Kunglig Höghet Daniel, Prins av Sverige & Hertig av Västergötland, besöker Hovet för att se på Gnaget fylls hans bröst av mod, intellekt av visdom & ljumskar med ett överflöd av kunglig juice, nog att föra tusen riken vidare, nej, vänta...sorry, det där var förra säsongen.