972

Dag fem infaller nästan alltid på en fredag (medan dag sex kan variera å det grövsta). Sköljmedel. Ammoniakångor. SMS-biljetter. Vill se en dokumentär om sjöhästar. Nausea, the Earth & Me.

Funderar på en vit helg & receptorer på stimulidiet. Cirkulär galenskap. Funderar även på en beige, långärmad crew-neck. Och magiska läppar.

En healthy dosage av Smithsarna med jämna mellanrum släcker de flesta bränder, verkliga som inbillade. Och vad vill jag bli när jag blir stor? EN CREATURE OF THE NIGHT!

*västgötsk vardagsrealism*

971

Samtiden tipsar:
Använd aldrig-aldrig-aldrig mentholprodukter vid intimrakning.

970

Illustrerade ord:
Realpolitik

969

Autobiography-tider:
Så det är fortfarande så att en svensk journalist som skriver något om Moz utan att inleda sin text med Steven Patrick Morrissey blir utfrusen & mobbad av de andra journalisterna?

Internetmänniskor:
5 out of 5.

För exakt 10 år sedan:
Hade ett storartat privatliv, trist jobb & lyssnade allra, allra mest på den HÄR.

968

.
Apropå sjunkna samhällen. Surrade med en polare om en slags road movie-semester via enbart mindre svenska städer (ja, ”hålor” alltså). Typ: rulla in, bo på Stadshotellet en natt, partaja med the locals på lokala premisser, käka frukost & sen dra vidare till nästa håla. Ifrån norr till söder, så länge man orkar. Cud b funnnnn.

.
När skam går på torra land sägs det i Västergötland. Kanske är det till och med ett riksuttryck, vad vet jag? Men nog om det, för imorrn kommer jag stöta på några internetmänniskor. Läskigt. Fast kul. Men läskigt.

Tror de är 80-talister alla tre så är lite orolig för att stå där på morgonkvisten med en självlysande drink i ena handen, untza med den andra & kommunicera i obegripliga förkortningar. Alltså, tänk om jag missbedömer situationen & droppar ett OLOY när det ska vara ett YOLO? Och de bah: WÖÖÖUUU, HÖRDE NI!? VILKEN JÄVLA FOSSIL! Dessutom kommer alla mina Betamax- & Laserdisc-skämt vara helt bortkastade. Mmm, ni fattar.

Men som tur är har jag tack vare åratal av sociala medier en del förhandsinfo om de inblandade, således kommer jag exempelvis bära byxor som inte avslöjar vilket håll kuken ligger*.


(* till vänster)


Nästa månads inlägg: 
C60 eller C90? Eller 70 minuter CD-R? Vilket är egentligen det optimala blandbandsformatet? VA!?

967

Summerar & finner ett c-moll, åtminstone kronologiskt. Kontrollräknar & ja, faktiskt, saker tycks röra sig & åldras i samma ackord.

exempel:
> Impulsköpte mikro-popcorn med paprikasmak trots ett absolut noll i förväntan. C-MOLL!

> Inuti favorit-tischan sitter en etikett med en stencilliknande silhuett föreställandes Steve McQueen. Men så plötsligt var det inte längre McQueen jag såg, utan Carl XVI Gustaf. Tvingas nedgradera plagget till tränings-apparel. C-MOLL!

> Ångkokta grönsaker. C-MOLL!

> Hittar en flik med vad jag gillat & noterar en överrepresentation av bebbar & franska bulldogs. Visst, very cute, men: C-MOLL!

> Orsak: en midnattsorgie i knäckebröd. Verkan: vaknar av mäktiga trombonstötar. Gissa...japp, i C-MOLL!

966

965

Det slog mig just att jag har ständig kitchen duty.

- kök - / - küche - / - cozinha –

Där är mjölken alltid ekologisk. Perceptionspsykologin likaså.

Diskbänken är högländerna, köksbordet East Sussex. Radion står i Humberside, mikron i norra Wales.

Det var här jag läste om en slags hårig groda som när den känner sig hotad bryter av ben i sin egen kropp, trycker ut dem igenom skinnet & använder som klor.

Det var här jag självsarkastiskt begrundade dagsvärdet på högskolepoängen i diskretmatte.

Det var här jag såg avsnittet av Broadchurch när David Tennant bah:
...I hate it. I hate the air, I hate the sand. I hate the stupid people, I hate the way they work. I hate their bloody smiley bloody faces. I hate the never-ending sky.

Det var här jag tittade ut igenom fönstret, mot just the never-ending sky & såg ett moln penslat över himlen; en perfekt avbildning av en ryggrad framifrån, med en hel sida revben & höger höftben.

Men jag hatar min spis. Och att scannern på ICA alltid trilskas med att läsa in koderna på lime & citron. Och att det bara är torsdag när jag längtar till lördag. Och sådana som envisas med att försöka prata BBC-engelska trots att de aldrig någonsin lyckas fejka sig förbi den första diftongen. Och att jag kan vara så jävla que sera, sera.

Men jag tycker om mina köksluckor, sådana där gamla funkisskjutdörrar. Och jag tycker om domare som tillåter närkampsspel. Och att bli kliad på ryggen. Och briefs. Och lammkött marinerat i kardemumma, paprikapulver, spiskummin, salt & rödvinsvinäger. Och en del dagar mer än andra.

Mmm, OK…mjölken är kanske inte ekologisk, däremot laktosfri. Och herregud! Vilket är egentligen mitt favoritgryn? Manna eller havre?

964

Det är trådar spunna av kristallklara theremin-vibrationer. Det är Samtiden som aldrig får nog av att bekräfta sin egen spegelbild, eller illusionen av densamma. Det är avskedsgåvor av formpressad skumplast. Det är kognitiv ställklunga.

Det är iskylan som i vissa situationer tar tag i en så att man slutar känna & blir till en helt igenom rationell beslutsapparat. Det är Chelmsfords fem dagar som huvudstad. Det är att minnas alldeles för mycket & alldeles för detaljerat. Det är en dedikering i stil med: to all stillborn summers to come.

Det är det där desinficeringsmedlet i pissrännorna som till & med är välluktande & inte enbart skarpt funktionellt. Det är självutnämnda tänkare, dömda till att för evigt vandra i introducerande a-kurser. Det är något som speglar de fula sidorna. Det är slumrande slavneuroner som fejkar belöning.

Det är molnen som pressas ner över Billingen så att de till sist ser ut att vila mot trädtopparna. Det är geniförklarandet som markör & bärande vägg för de egna preferenserna. Det är ett abstrakt, hårt skrapat oljelandskap att drömma sig bort i. Det är gamla skolans bovver boys.

Det är andra-språken som alltid sägs talas flytande, oavsett dess faktiska riktighet eller inte. Det är en lavaström av smält glas. Det är Tin Drum som bytt omslag med Construction Time Again. Det är en spindelväv formad av statisk sälta & jordat syre.

Det är vintage fit. Det är parfym som håller en sällskap över tre våningar, igenom trappor vridna i 180 grader. Det är ett 'annorlunda' som låtsas mappa en idé om individualitet, men som egentligen blott är en anpassning till en handfull prefabricerade protokoll om vad som är ett ’rätt’ & sanktionerat annorlunda. Det är lyrically helt absorberat som: but as I barely fit outside/the sadness remains indoors.

Ja, ungefär så.

963

962

tretton snabba ifrån l i f v e t s bakgård

Δ
kaffet tog slut. Tillbringade en hel dag med en gravt försvårande gå-&-handla-reluctance.

Δ
it’s either that ole devil called pendling igen eller börja om ifrån scratch. Alternativen till det förra ligger långt bort, möjligheten till det senare tycks ha långsemester.

*touch my heart & feel winter*

Δ
förbeställde Youth Code's fullängdsdebut i blodröd vinyl. Portot var dyrare än plattan.

Δ
lukten på kanten till ett glas som läppjats efter en äggrätt.

Δ
observerade en kortväxt människa med en närmast fulländad oval silhuett & någon slags dread- eller flätfrisyr. Tömde pilsnerflöjten, återkallade koden till toaletten & arkiverade iakttagelsen under ’blott en ljusgrön onesie ifrån Teletubbies’.

Δ
det ska spelas på gräs för att inte tappa en dimension.

Δ
dröm: en bloggbekant (kallar man det så?) stod utanför ytterdörren & stirrade in igenom titthålet. Stämningen var mer mystisk än läskig (tänk relationen brushed cotton/tweed).

Δ
det är några månader sen nu men - tro’t eller ej - jag minns det som igår: åt alldeles för mycket till frukost, borstade gaddarna & såg klart The Americans.

Δ
vuxna människor som beskriver sig själva som 'busiga'. SUSPEKT!

(hör ni varningsklockornas kraftfullt sävliga klang?)
(hör ni?)
(BA-DANNNG! BA-DANNNG!)

Δ
hettan på Östra under gassande sommarmatcher = viss Råsundability.

Δ
balkongtomater & en Crabbie's. Torrt gräs under marinblå mockabrogues. Tobaksrök fjättrat av luftfuktighet som ett transparent duschdraperi framför grönskande minigolf-greener. Ett flygplan gick ner mot Bromma. Såg en gammal bekantskap på tuben & vi ignorerade varandra i likgiltigt samförstånd.

Δ
till sist, säger bara en sak: Konformitet, allihopa! Total jävla anpassning!

Δ
förresten, en sak till: _DANCE_QUADRATIC_!

961

.
Det blir allt glesare mellan köttfärsregnen, & inga nya lågtryck tycks vara på väg in. Kanske kommer det med höstmörkret & det affektiva grådask som brukar lägga sig som ett slasktäcke över det som sommarhalvåret dragit upp till ytan. Först: Komsi, komsi, lilla vän!, & sen bah: *K V Ä V A*.

.
Tågdunket förpassar mig till ett augustisoligt Leyton där Tijuana Taxi skallar över Brisbane Road. Laurie Cunningham spelar ifrån start, gör åtta mål & spelar fram till ytterligare femton. Orient går så småningom upp i nästhögsta ligan & vinner sensationellt FA-cupen. Men det vet vi såklart inget om där & då. Istället ägnar vi dagarna åt tematisk t-stationsspotting, offentliga plaketter rörande historiska trivialiteter samt åker till 4 Great Queen Street & andra adresser av populärkulturell signifikans.

.
Ännu en Night of the Mule passerade. 78 lime-halvor gick åt & vi funderade på basiskt kompensation. Eller om det var surhetsreglering? Hursomhelst, kunde till sist bara tänka i termer av vodka så plockade av skivtallriken, ställde manuellt in remmen på 33 varv & blottlade helt emot allmän begäran några dolda X.

.
Jag är skal? Jag är ben? Jag är skål? Jag är bønes?

.
Tåget saktar in för Katrineholm & en ny batch passagerare. Märker inte så mycket av det då sätet blivit ett badkar fyllt till brädden med opastöriserad vinäger som suger ner mig under ytan. Precis innan det sista ljuset tonar ut känns det alldeles tydligt hur vinägermaskarna flyttar in i bronkerna & gör sig hemmastadda medan de förnöjt gnolar: & it seems as though I'm on my own & time transcends, oh.

960

Semantisk precision:
Kan med fem engelska ord förklara vad en cortado är. Men på svenska höll jag på i säkert en minut, halkade in på cortison, vidare till vintereksem & hur de helt försvunnit sedan jag började ta regelbundna bad med badsalt.

Midnattsrökning:
Räknar till sex mobilmaster & en TV-mast. En bit bort visslar en cyklist Ennio Morricone i en sällsynt entonig version.

Social mediesammanfattning:
Twittan lades ner & återkom. Fejan lades ner, återkom & lades ner igen. Linkan har ihärdigt avvisats men nu ville ett företag ha det för att eventuellt kunna aktualisera något bakvägen framöver. Knasade såklart ur & reggade ett Instagram-konto istället.

959

Disken blängde surt. Kaffe + två mackor med ost/skinka/dijonsenap. Hade en miljard saker att fixa men hann klämma in att bli småkär i en mer rakt skuren, olivfärgad parkas. Svor över banken men andra kring lunchbordet hade riktiga problem så beställde fish ’n chips som visade sig vara kokt fisk i sås (& upprepade ett mantra om omega 3/omega 3/omega 3 till sinnesstämningen närmat sig mer genomsnittliga värden). Försökte pressa bort ett inbränt linne ifrån överkroppen & tänkte på fingertopparna som kartlade varenda detalj i torsons topografi. Ifrån Hisingen rullade tre poäng vidare mot nordost medan cigarettröken välvde västerut & uppåt. Ägnade en tanke åt strykfria plagg & även om min egna definition av stryknödvändighet är betydligt generösare än den mer generella så: gotta luv’ em! Efter midnatt i sällskap med Fuck Buttons. Tror jag älskar Fuck Buttons.

(just det, har så till sist pillat ihop ett första sjok av det som nämndes här, men exakt 27 saknas av olika anledningar)

958

stor J U L I-uppdatering:

Ser honom på ICA Maxi, som mest kanske 30 bast men bärandes en kulmage värdig en 60-årig gourmand.

Han står vid den torkade frukten & nötterna inspekterandes påsarna med blåbär, goji, pinjenötter & allt vad där hänger. Han sträcker sig efter en påse, placerar den några centimetrar ifrån näsan, spärrar upp ögonen & klapprar frenetiskt med tänderna. Innan han försvinner ur min perceptuella räckvidd hinner han studera tre påsar på detta sätt.

Funderar på om klapprandet är ett tecken på godkännande eller ogillande & glömmer under tiden bort hälften jag skulle handla.

i övrigt:
lata dagar/solbränna/dricka sin egen vikt i öl

957

recap-sekvens

En korianderliknande eftersmak bredvid en vägg som bar upp resterna av ett gammalt gymnastiksalsgolv. Sedan kom midsommarnatten & jag hoppade smidigt/kravlade mödosamt över sju tunnelbanespärrar & sov med sju sorters tomma ölflaskor under kudden. Vaknade drömlös med nackspärr.

Rycktes upp ur handlingsförlamningen av en akut rave craving & väntade ut de två till tre kilometer det tar att springa igenom den initiala smärtan samtidigt som balkongspindeln på två veckor närmast tredubblat sin storlek.

Ifrån en sak till en annan: vattenkamrarna i Hohenschönhausen.
Sitter ångesten kvar i betongen? Är det isåfall en jämnt fördelad fernissa som strukits över cellernas innerskal? Eller mer en scatter plot med blobbar av självlysande gelatinmassa? Som pyr om nätterna, fixerade i egna stjärnhimlar?
*you & I/chasing the light*

Eller som Wengan textade:
Regnet förstör min groove

956

->
30 minuter spikmatta utan radio/TV/musik/bok:

->
Vidareassociationer kring Juche-ideologiska spörsmål landar förvånansvärt ofta hos Ahnenerbe & annan SS-esoterisk bosch.
*förutsätter att det handlar om väsensretorisk kompabilitet*

->
Så Kraftwerk annonserar att ett nytt album är på ingång? Är det inte dags att erkänna att det har gått trettio år sedan det senast gjordes någonting intressant under den monikern?

->
I San Francisco mappas hur ett specifikt protein kan vara drivande i att bilda långtidsminnen. Samtidigt i en annan del av världen googlar någon ”kuken i röven på sig själv” & hamnar här.

->
Gjordes det inte någon film om Black Dahlia-fallet för inte alltför längesen? Som skulle vara bra? Eller var det att den var kass? Eller hur var det? Anyway, själv förväxlar jag i princip alltid Elizabeth Short med Elisabeth Shue.

->
I heard that Elizabeth Short came back to Los Angeles. She wasn’t wearing black anymore but she still had a secret, she said. She told me: “Now, smoke reverses back into the cigarette”.

->
Unsere Mütter, unsere Väter blev till det klämkäckt schlagerklingande Krigets unga hjärtan på svenska. Har SVT återuppväckt en gammal översättningsmumie ifrån 80-talet (det sista stora årtiondet för stolliga titelöversättningar)?

->
Blade Runner -> Svarttaxi till Tannhäuser Gate
Cannibal Holocaust 2 -> Nu grillar vi farsan igen!
Pulgasari -> Cirkelresonemang i Pyongyang.
*stolleöversätter*

->
Senaste Lust for Youth-albumet rullar på repeat & låter på några specifika ställen extremt New Ordrig, men utöver det kan jag inte komma på vare sig något vettigt att käka till lunch ELLER vad jag ska ta med för bok på tåget imorr’n ELLER vilken TV-serie jag ska sträckse härnäst ELLER om jag ska chansa på att inte ta med några långbyxor & riskera att stå där med skägget i brevlådan om det blir kallt ELLER om jag är mest sugen på Bernard eller 77 Lager ELLER ungefärlig hållbarhet på maltvinäger :O

->
epilog
- Tjena, vill beställa en "All Work & No Play Makes Jack a Dull Boy".
- Jaha, det är du…vad ska det vara på?
- Rå lök, champinjoner, skivade tomater, fulräkor, vitlök, svartpeppar, cayennepeppar & en shitload av ost.
- Tio minuter.

955

Jaha, så under hösten/vintern är det alltså en ljus, på gränsen mot pastellig, blå som gäller? Och fortsatt dubbla monk straps? Dock, diverse nyanser av grått planerar en storoffensiv, vilket passar mig & den officiella hållningen av willingly anonymous alldeles utmärkt.

Högerhänt & vänsterfotad. Efter ett besök hos optikern tydligen även högerögd.

Dessa namn på pizzor. Vill någon endaste gång kunna beställa en All Work & No Play Makes Jack a Dull Boy utan att behöva förklara mig.

Ett avmätt skrammel av spärrar som passeras. Rullband ner i underjorden. Repiga solglasögon. Rivsår. Himlavalven faller. En basnot av patchouli skär igenom berget som ett lågfrekvent ummm & försvinner sedan i blåmetallisk ånga upp igenom grillgallret. Solvägg under skatfötter mot tunn plåt & ljudet som gett dem dess namn: pica-pica-pica-pica-pica-pica.

when your elders forget to say their prayers
take them by the legs & throw them down the stairs

954

Justin Timberlake gästbloggar:

Hej, jag heter Justin.
Jag gillar julen & jag tror att julen gillar mig.

953

(29/73) There Is a Light That Never Goes Out

Norra Italien, 1983
Ifrån en trampbåt på Gardasjön ser min onkel & hans danska kompisar ut att bära kroppsnära kläder av röd latex där de sitter mitt i solen kring strandbarens runda bord & fördriver tiden med alkoholkonsumtion & kortspel. Föregående dag med motsvarande aktiviteter brände deras skandinaviska skinn sönder & samman, så nu har de rustat med solhattar samt dränkt in sig i en starkt kokosluktande olja som gör huden helt reflekterande i det starka solljuset.

(& på strandbarens jukebox valde jag den här varenda gång)

952

Femte kapitlet av 2013 är officiellt avslutat (men ännu inget av de där ögonblicken att vilja leva ut resten av sitt liv i).

form
uttänjd ellips.

temporalitet
krökt.

produktplaceringar
kattmynta? Lucky Strike? andetag? Paul Smith? quesadillas?

stämning
hälften ambient/hälften Black Lodge¹.

motsvarighet
alkalisk lösning.

¹ Typ The Cruel Practice of Art. Spekulerar i att det är vispandet & Coil-vibbarna som gör att den så snabbt absorberas i tungt draperade rum. I ögonvrån dansar den långsamt & barfota över sicksack som så småningom förlorar kursen mellan de två parallella linjerna & droppar till en tredje, fjärde och så vidare. Ett visuellt kinesiskt dropp, där varje kursförändring ökar droppens densitet exponentiellt till dess att den slutligen bryter nacken av sin iakttagare.

(en timme juni så här långt: vaniljsmak i munnen, The KVB mot trumhinnorna, röksug i hjärtat, bomull mot kroppen, ett sms i telefonen)

951

Söndag med bowlingskinka & en oändlig, ända in till benet insmält, trötthet. Lägenheten luktar såpa, & vore doften taktil skulle den vara en smekning ifrån tinningen, över örat & nacken.

På TV:n rullade en cupfinal jag önskade båda lagen förlora. Drev istället långsamt iväg i hypnogogt dås där självantändande rabarber var en realitet.

Skinny Puppy har på senaste albumet en ny version av Solvent de borde låtit bli. Kommer fortfarande ihåg första kontakten med originalet & hur den fyllde upp pojkrummet. Hur jag låg på sängen, flöt på ljudmattorna i total kompabilitet & häpnade över att någonting kunde låta så alltigenom fantastiskt.

Något säger mig att det är en cirkel som sluts, en cykel vars innebörd är alltför grumlig för att kunna uttydas via logisk-matematiska strukturer & manér. Försöker ändå analysera saken under mikroskop där det tusen gånger förstorat som förväntat faller samman i någonting helt annat & blir till en sekvens ifrån mitten av 90-talet: en kortväxt, knubbig katalan som föranleder en fascistjakt som urartar till ett mindre upplopp på Plaça Reial.

oh love, I’d really like a small part of it

Eller glöm det där sista förresten, tror jag blivit immun. Gjorde ett enkelt test & det visade sig att jag inte ens kunde stava till det längre.
Bevis: tjärlek.

*krejvar på salt-&-vinäger-chips*

950

balkongrökning (igen)

Blossen sitter inte där de ska utan känns forcerade & högst otillfredsställande. Har solen i ögonen & löften om en Boards of Canada-premiär under kvällen (kommer för övrigt bara på Coil & Throbbing Gristle som är sämre representerat på Spottan än just BoC).

Anyway, fimpkrukan behöver tömmas & tvillingderbyt svider. Lördagen närmar sig i all hast med vodka på kylning medan betonggrå drones rullar över jasmin-bevuxna kullar. Ett utrop, alldeles för högt: GÖM SILVERBESTICKEN! FRAMTIDEN ÄR HÄR!

På gatan nedanför kommer någon gåendes, med rakat huvud & hörlurar så platta att det ser ut som om öronen skurits av & täckts över med svart gaffatejp.

(& sen kom den)

949

Tankar om kognitiv hygien & att reduceras till summan av de/det man följer. För vem trivs inte bäst i små bekväma hörn av internet? Inredda med upplysningsdämpande mattor i behagliga färger & ekivoka mönster? Dogmatiska designmöbler & handblåsta mikrotillstånd helt strömlinjeformade efter subjektiv riktighet & smak? Där bara ändpunkter överlever i två diskreta steg, & där nyanserna dem emellan för bekvämlighets skull avlägsnats helt. Ingen lyssnar, alla vet. Samtliga är kränkta.

Men vad vet jag? Jag har ännu inte blivit uppgraderad till senaste samtidsversion, dessutom har jag aldrig fått kuk. En tes säger att just them old cocks lär vara en förutsättning för att vara verkligt in the know, & således kan jag aldrig säkert veta förrän jag står där på alla fyra & biter i gummiringen med mattbrända knän & sönderknullad prostata. Den senare en torr slamsa av sitt forna jag, roterandes i en gapande ändtarm kvidandes i klagosång: mmeeeeeeeeehhhh.

Eller, vänta… Det kanske inte är ett isolerat, sorgsamt funktionsljud? Utan signaturmelodin till en kollektiv, neural konfiguration? Ett biokemiskt, samfällt signalflöde som lotsar oss mot en av vardagsbluesens mer förenklade, karga konturer?

Äh, skit samma. Här ska tvättas, sedan handlas.
Klädkoden är casual smart, soundtracket detta.

948

Har iofs alltid haft vissa problem med att hantera musikaler, men först 20 minuter in i Les Miz anade jag hur stora, svåra & närmast oöverkomliga.

Tvingades gå ifrån för att inte, som det kändes, korrumperas totalt. Kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det är en fördärvad kvalitet, någonting som degenererats. Som espri som förfaller till buskis, eller som lukten av en kasse med gamla tidningar som ska till pappersinsamlingen, men som blir ståendes i ett källarförråd år efter år. Eller är det bara löjligt? På samma sätt som människor på Segways är löjliga? Alltså, jag vet inte.