079

Guppy blev besviken på förra inlägget [078]. Han trodde att det skulle hända något mer; typ att ungen skulle kräkas, att hon skulle snava & krossa näsan. Ja, något vad-som-helst för att uppgradera den ifrån att bara vara cuteness.

Jo, men isåfall var det åtminstone oförutsägbart, försvarade jag mig med & någonstans där enades vi hjälpligt. Men, jag måste erkänna att jag är en smula överraskad själv faktiskt, överrumplad till och med.

(Jag tror att det handlade om att öppna sig lite, lyfta på täcket & visa mjukisen liksom; han som längtar hem under veckorna & räknar ner timmarna till när tåget ska gå. Han som stoppar om sig med gamla kameraförevigade filmsnuttar på när lillkillen målar en lila mammut eller sjunger Lilla snigel akta dig. Stycken som är fyrar som visar vägen hem; ögonblick som reduceras till bröstkorg ur vilket någonting försöker slå sig ut.)

Jag tror det handlade om att förra inlägget hade en Förälder som avsändare, det var Föräldern som hoppade fram & reared its ugly head. För så är det, Föräldrar ääälskar småbarn som sjunger & dansar 'n shit. De tycker sånt är gulligt.

Det var allt, nu ska ni lyssna på de här fyra Ride-låtarna istället. The Power of Good Taste Compels You!