983

2013

korta versionen
Vilket jävla mellanår.

långa versionen
I januari tyckte jag om ljuden som färgerna: kalla & bleka. I februari upptäckte jag att min preferens på rakbladsbredd var 33 mm. I mars vattnade jag blommorna.

I april pratade matfettet i stekpannan (men jag låtsades inte höra). I maj höll jag käften, så att de som hade något att säga skulle höras. I juni fick jag spam med fördelaktiga tandblekningserbjudanden.

I juli prövade jag på det här med att fånga dagen, & det slutade i en 31 dagar lång refränglös rave anthem. I augusti höll jag på att hamna i feckin’ Borlänge men kvicknade till i sista stund. I september ringde en snubbe på dörren & förklarade att det var Illuminati som styrde världen.

I oktober valde alla sida, enbart Chelsea Wolfe stod kvar på min. I november började köksstolen kännas lite hård. I december passerade jag rödljusen vid Staketgatan/Rådhusgatan & skrattade högt för mig själv.


& där faller ännu ett år/sönder till små minnen
*krafsar ihop skärvorna & slänger i hushållssoporna*

982

Hej Domstolsverket,

Mina tartanmönstrade favoritchillarbrallor är i trasor & jag har tagit det hårt. Men att ha lämnat november gör det lättare. Det, & ett crescendo av hårdtacklande mittfältare. Och en dubbelverkande spellista som både kan utsöndra dansferomoner & verka muskelavslappnande. Och experiment med burgare på vegetariska schnitzlar, jalapeño-ost & slightly rökig bbq-sås.

Sammanfattning:
Hjärtat - först slår det, sedan slutar det. Vad skulle det annars göra?

Mata ej aporna,
C

PS Är dejtångest juridiskt likställt med jobbintervjuångest? DS

981

En sak jag kan behöva lära mig de närmaste dagarna:
(i) Hur länge ska en ansiktsmask vara på?

Två saker jag kan ha lärt mig de senaste dagarna:
(i) År 1890 bodde 45000 britter i & omkring Buenos Aires. (ii) Kurt Vonnegut var USA:s första återförsäljare av Saab.

Tre saker man kan samtala om i dagarna:
(i) Det samtida utbudet av senap. (ii) Peakade electroclashen med Fischerspooner? (iii) Saker i och/eller av gelé.

980

facit

. en appetizer ifrån Xiu Xiu’s kommande album droppade. Låter som ett glas strävt, överdrivet aggressivt rödvin & förväntningarna har slagit i taket. Slå en signal så kvider jag den hjärtskärande, eller följ mitt exempel & lyssna in complete & utter awe åtminstone fyrtio gånger i rad exakt HÄR.

. en tomatbaserad sås i vit, nytvättad skjorta. Vi vet utfallet, ändå händer det.

. en begravning som rymde den verkliga sorg & saknad som uppenbaras då en genuint bra/bättre människa fallit ifrån.

. en dröm med Leif Boork i huvudrollen. Varför drömmer jag om Leif Boork? *pannan i djupa psykiatri-veck*

. en konsekvensanalys av att avskaffa alla dessa tjänstemän med hipsterkomplex som verkar i spannet 35-45. Och att ersätta dem med Batkid.

. en observation: den moderna medelåldersmänniskans första breaking free-impuls tycks generellt vara att regga sig på dejtingsidor.

. en mörkgrå three-piece, mulor & bärrrrrrtz. Vi kallar det lördag.

979

Säsongstips ifrån Samtiden:
Öronmuff.

978

Hej Volvo Powertrain,

Resultat:
86% rationell, 14% extrovert, 57% brutal & 29% arrogant.

Konklusion:
Personlighet är det personlighetstest mäter.

Ingenting är förvisso hugget i sten men närmar mig just nu veckändan med ett visst mått av förväntan (dock, har garderat med en fet spellista på Netflix). TAR & FEATHER THE MOCKNEY IMPERSONATOR!

Aiiight,
Ye Olde Fistness

PS Vaknade vid fyra-tiden & mindes plötsligt en period på mellanstadiet då jag bar hatt. En Trilby. WTF? DS

977

Skrev ett brev, men hade ingen att skicka det till.

(Om ingen gör anspråk på vidare brevledes kommunikation så kommer dessa oavkortat gå till diverse företags konsumentkontakter eller HR-avdelningar. Kanske till Kronfågel? Eller Ascade? En vinagentur? Pizzeria Pingvin i Uddevalla? Ett investmentbolag?

För hand på ett högst ordinärt, om än grövre, brevpapper. Handstilen sägs för övrigt vara i intervallet helt till ganska oläsbart.)

------------------

To Whom It May Concern,

Allt är väl, dock en hög förekomst av ambivalens när det gäller Gardland. Vissa stunder är de helt perfekta för att blott något ögonblick därefter kännas urlakade & gjorda. Drog exempelvis handen över Nothing But Not Zero & dess varma, grova fibrer. En huslig handklappsvirvel senare, halvhjärtat inlindad i reverb, så var det istället en för tung, stickig pläd. Driver just nu tesen att de måste assimileras under promenad & funderar på svängen runt Karstorpsjön & sen utmed Dälderna bort till ICA Kvantum. Och när jag ändå är i skumraskkvarteren utanför Norrmalm kan jag lika gärna kolla ifall den där finska kaffeosten finns inne eller om den som vanligt är slut. Behöver något egendomligt med textur, & just den knastrande egenskap produkten påstås inneha.

(Och när jag ändå är på Kvantum kan jag passa på att besöka deras prisbelönta brödavdelning. Men vad var det för utmärkelse den fick egentligen? SM i Brödavdelning? Distriktsmästerskap?)

Men nog om det, för ibland kommer en känsla smygandes om att det saknas något. Till exempel en My Little Pony-enhörning i pastellig lila som med sjukt gullig bebisröst säger: När molnen pussas regnar det.

Profoundly yours,
Fisty

PS Bra hiphop-nick: A$$i9 Kreetsha DS

------------------

976

| Vardaglig tristess utan vare sig blåklockor eller sugmärken.
| Leker bergsetapper i Tour de France.
| Hello darkness, my old friend… Halloj november, gamle röv…
| Less på höst, vill ha tät grönska åter.
| Brukar linda in mig i cellofan när inga känslor får sippra ut.
| November får alltid ta mycket skit. MED ALL J-A RÄTT!.
| Skummade fyra sidor i badet utan att lägga märke till ett enda ord.
| Har de senaste två åren förmodligen sett fler TV-serier än filmer.
| Ni vet väl att det var skottarna som uppfann kortpassningsspelet?
| Intervju med John Talabot: bitvis som att läsa sina egna tankar.
| Twittan vill ”skräddarsy min upplevelse”. MÖÖÖH!
| Men tack vare Insty har jag grundat den första duken på +20 år.
| The footprints of the never-were.
| Skåda! Mitt öde!
| Hoppas jag får hångla.

extramaterial
| När någon säger once you go black you’ll never go back menar denne egentligen cashmere.

975

Oväntad craving:
Old school, kanske till och med rather dull, men den där lilla anspråkslösa mintrullen som oftast ligger i ihopklistrade sjok i smågodisavdelningens självplock. Alltså en sån där vit, mintig cylinder insvept i ett tunnt lakritstäcke. Just det, DEN!

Smithsarna, läktaranpassad version:
AAA-III-KÅÅÅ/the sun shines out of our behinds…

Störmoment:
Rekryterare. De borde tamejfan ALLTID bära röda chinos så att det syns vad de verkligen är - en andra klassens säljare.

974

BLIMEY! Fist of Cheese fyllde fyra bast igår! :O

Fyra blawg-år motsvarar ungefär 30 människoår, vilket kan förklara varför den 30-årskrisat ett tag nu. Kanske borde den ha fått dö ung istället? Nedsänkt i en massa sex, droger & rock ’n roll? Näe, jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Så därför frågade jag:

- Well?
- Med facit i hand...visst. Där det fanns själ & ett taktfast beat finns nu blott sladdrigt skval utan bas eller mellanregister. Det är som ett sunkhak där ett gammalt fyllo somnat med pannan mot bardisken...& när han till sist blir utkörd tar han bussen hem & låtsas finnas till genom att prata alldeles för högt i en mobil utan vare sig mottagning eller någon i andra änden.
- OK...så inga planer inför framtiden med andra ord?
- Jo, för fan! Total revamp, mate. Total revamp!
- Jaha?
- Jepp, det är frisyrer som gäller nu. Ska enbart göra sådana här grejer framöver:

973

OK, börja knitwear-säsongen med att säga quintessentially British så snabbt du kan tio gånger i rad. Betänk sedan att det vi ofta förnimmer som typisk brittiskt egentligen är amerikansk östkust. Eller förresten, förträng det sistnämnda snarast möjligt, ty post-kolonialt svårmod har aldrig hjälpt någon.

Istället: gå ut i natten & skaka loss några stjärnor ifrån himlavalvet. Medan de faller är det brukligt att önska sig något under tystnad. Dock, vänligen observera att ingen av dina önskningar någonsin kommer att slå in.

Eller: ställ upp i en marathondanstävling & VINN!


(& if you ever need self-validation/just meet me in the alley by the railway station)

972

Dag fem infaller nästan alltid på en fredag (medan dag sex kan variera å det grövsta). Sköljmedel. Ammoniakångor. SMS-biljetter. Vill se en dokumentär om sjöhästar. Nausea, the Earth & Me.

Funderar på en vit helg & receptorer på stimulidiet. Cirkulär galenskap. Funderar även på en beige, långärmad crew-neck. Och magiska läppar.

En healthy dosage av Smithsarna med jämna mellanrum släcker de flesta bränder, verkliga som inbillade. Och vad vill jag bli när jag blir stor? EN CREATURE OF THE NIGHT!

*västgötsk vardagsrealism*

971

Samtiden tipsar:
Använd aldrig-aldrig-aldrig mentholprodukter vid intimrakning.

970

Illustrerade ord:
Realpolitik

969

Autobiography-tider:
Så det är fortfarande så att en svensk journalist som skriver något om Moz utan att inleda sin text med Steven Patrick Morrissey blir utfrusen & mobbad av de andra journalisterna?

Internetmänniskor:
5 out of 5.

För exakt 10 år sedan:
Hade ett storartat privatliv, trist jobb & lyssnade allra, allra mest på den HÄR.

968

.
Apropå sjunkna samhällen. Surrade med en polare om en slags road movie-semester via enbart mindre svenska städer (ja, ”hålor” alltså). Typ: rulla in, bo på Stadshotellet en natt, partaja med the locals på lokala premisser, käka frukost & sen dra vidare till nästa håla. Ifrån norr till söder, så länge man orkar. Cud b funnnnn.

.
När skam går på torra land sägs det i Västergötland. Kanske är det till och med ett riksuttryck, vad vet jag? Men nog om det, för imorrn kommer jag stöta på några internetmänniskor. Läskigt. Fast kul. Men läskigt.

Tror de är 80-talister alla tre så är lite orolig för att stå där på morgonkvisten med en självlysande drink i ena handen, untza med den andra & kommunicera i obegripliga förkortningar. Alltså, tänk om jag missbedömer situationen & droppar ett OLOY när det ska vara ett YOLO? Och de bah: WÖÖÖUUU, HÖRDE NI!? VILKEN JÄVLA FOSSIL! Dessutom kommer alla mina Betamax- & Laserdisc-skämt vara helt bortkastade. Mmm, ni fattar.

Men som tur är har jag tack vare åratal av sociala medier en del förhandsinfo om de inblandade, således kommer jag exempelvis bära byxor som inte avslöjar vilket håll kuken ligger*.


(* till vänster)


Nästa månads inlägg: 
C60 eller C90? Eller 70 minuter CD-R? Vilket är egentligen det optimala blandbandsformatet? VA!?

967

Summerar & finner ett c-moll, åtminstone kronologiskt. Kontrollräknar & ja, faktiskt, saker tycks röra sig & åldras i samma ackord.

exempel:
> Impulsköpte mikro-popcorn med paprikasmak trots ett absolut noll i förväntan. C-MOLL!

> Inuti favorit-tischan sitter en etikett med en stencilliknande silhuett föreställandes Steve McQueen. Men så plötsligt var det inte längre McQueen jag såg, utan Carl XVI Gustaf. Tvingas nedgradera plagget till tränings-apparel. C-MOLL!

> Ångkokta grönsaker. C-MOLL!

> Hittar en flik med vad jag gillat & noterar en överrepresentation av bebbar & franska bulldogs. Visst, very cute, men: C-MOLL!

> Orsak: en midnattsorgie i knäckebröd. Verkan: vaknar av mäktiga trombonstötar. Gissa...japp, i C-MOLL!

966

965

Det slog mig just att jag har ständig kitchen duty.

- kök - / - küche - / - cozinha –

Där är mjölken alltid ekologisk. Perceptionspsykologin likaså.

Diskbänken är högländerna, köksbordet East Sussex. Radion står i Humberside, mikron i norra Wales.

Det var här jag läste om en slags hårig groda som när den känner sig hotad bryter av ben i sin egen kropp, trycker ut dem igenom skinnet & använder som klor.

Det var här jag självsarkastiskt begrundade dagsvärdet på högskolepoängen i diskretmatte.

Det var här jag såg avsnittet av Broadchurch när David Tennant bah:
...I hate it. I hate the air, I hate the sand. I hate the stupid people, I hate the way they work. I hate their bloody smiley bloody faces. I hate the never-ending sky.

Det var här jag tittade ut igenom fönstret, mot just the never-ending sky & såg ett moln penslat över himlen; en perfekt avbildning av en ryggrad framifrån, med en hel sida revben & höger höftben.

Men jag hatar min spis. Och att scannern på ICA alltid trilskas med att läsa in koderna på lime & citron. Och att det bara är torsdag när jag längtar till lördag. Och sådana som envisas med att försöka prata BBC-engelska trots att de aldrig någonsin lyckas fejka sig förbi den första diftongen. Och att jag kan vara så jävla que sera, sera.

Men jag tycker om mina köksluckor, sådana där gamla funkisskjutdörrar. Och jag tycker om domare som tillåter närkampsspel. Och att bli kliad på ryggen. Och briefs. Och lammkött marinerat i kardemumma, paprikapulver, spiskummin, salt & rödvinsvinäger. Och en del dagar mer än andra.

Mmm, OK…mjölken är kanske inte ekologisk, däremot laktosfri. Och herregud! Vilket är egentligen mitt favoritgryn? Manna eller havre?

964

Det är trådar spunna av kristallklara theremin-vibrationer. Det är Samtiden som aldrig får nog av att bekräfta sin egen spegelbild, eller illusionen av densamma. Det är avskedsgåvor av formpressad skumplast. Det är kognitiv ställklunga.

Det är iskylan som i vissa situationer tar tag i en så att man slutar känna & blir till en helt igenom rationell beslutsapparat. Det är Chelmsfords fem dagar som huvudstad. Det är att minnas alldeles för mycket & alldeles för detaljerat. Det är en dedikering i stil med: to all stillborn summers to come.

Det är det där desinficeringsmedlet i pissrännorna som till & med är välluktande & inte enbart skarpt funktionellt. Det är självutnämnda tänkare, dömda till att för evigt vandra i introducerande a-kurser. Det är något som speglar de fula sidorna. Det är slumrande slavneuroner som fejkar belöning.

Det är molnen som pressas ner över Billingen så att de till sist ser ut att vila mot trädtopparna. Det är geniförklarandet som markör & bärande vägg för de egna preferenserna. Det är ett abstrakt, hårt skrapat oljelandskap att drömma sig bort i. Det är gamla skolans bovver boys.

Det är andra-språken som alltid sägs talas flytande, oavsett dess faktiska riktighet eller inte. Det är en lavaström av smält glas. Det är Tin Drum som bytt omslag med Construction Time Again. Det är en spindelväv formad av statisk sälta & jordat syre.

Det är vintage fit. Det är parfym som håller en sällskap över tre våningar, igenom trappor vridna i 180 grader. Det är ett 'annorlunda' som låtsas mappa en idé om individualitet, men som egentligen blott är en anpassning till en handfull prefabricerade protokoll om vad som är ett ’rätt’ & sanktionerat annorlunda. Det är lyrically helt absorberat som: but as I barely fit outside/the sadness remains indoors.

Ja, ungefär så.

963

962

tretton snabba ifrån l i f v e t s bakgård

Δ
kaffet tog slut. Tillbringade en hel dag med en gravt försvårande gå-&-handla-reluctance.

Δ
it’s either that ole devil called pendling igen eller börja om ifrån scratch. Alternativen till det förra ligger långt bort, möjligheten till det senare tycks ha långsemester.

*touch my heart & feel winter*

Δ
förbeställde Youth Code's fullängdsdebut i blodröd vinyl. Portot var dyrare än plattan.

Δ
lukten på kanten till ett glas som läppjats efter en äggrätt.

Δ
observerade en kortväxt människa med en närmast fulländad oval silhuett & någon slags dread- eller flätfrisyr. Tömde pilsnerflöjten, återkallade koden till toaletten & arkiverade iakttagelsen under ’blott en ljusgrön onesie ifrån Teletubbies’.

Δ
det ska spelas på gräs för att inte tappa en dimension.

Δ
dröm: en bloggbekant (kallar man det så?) stod utanför ytterdörren & stirrade in igenom titthålet. Stämningen var mer mystisk än läskig (tänk relationen brushed cotton/tweed).

Δ
det är några månader sen nu men - tro’t eller ej - jag minns det som igår: åt alldeles för mycket till frukost, borstade gaddarna & såg klart The Americans.

Δ
vuxna människor som beskriver sig själva som 'busiga'. SUSPEKT!

(hör ni varningsklockornas kraftfullt sävliga klang?)
(hör ni?)
(BA-DANNNG! BA-DANNNG!)

Δ
hettan på Östra under gassande sommarmatcher = viss Råsundability.

Δ
balkongtomater & en Crabbie's. Torrt gräs under marinblå mockabrogues. Tobaksrök fjättrat av luftfuktighet som ett transparent duschdraperi framför grönskande minigolf-greener. Ett flygplan gick ner mot Bromma. Såg en gammal bekantskap på tuben & vi ignorerade varandra i likgiltigt samförstånd.

Δ
till sist, säger bara en sak: Konformitet, allihopa! Total jävla anpassning!

Δ
förresten, en sak till: _DANCE_QUADRATIC_!

961

.
Det blir allt glesare mellan köttfärsregnen, & inga nya lågtryck tycks vara på väg in. Kanske kommer det med höstmörkret & det affektiva grådask som brukar lägga sig som ett slasktäcke över det som sommarhalvåret dragit upp till ytan. Först: Komsi, komsi, lilla vän!, & sen bah: *K V Ä V A*.

.
Tågdunket förpassar mig till ett augustisoligt Leyton där Tijuana Taxi skallar över Brisbane Road. Laurie Cunningham spelar ifrån start, gör åtta mål & spelar fram till ytterligare femton. Orient går så småningom upp i nästhögsta ligan & vinner sensationellt FA-cupen. Men det vet vi såklart inget om där & då. Istället ägnar vi dagarna åt tematisk t-stationsspotting, offentliga plaketter rörande historiska trivialiteter samt åker till 4 Great Queen Street & andra adresser av populärkulturell signifikans.

.
Ännu en Night of the Mule passerade. 78 lime-halvor gick åt & vi funderade på basiskt kompensation. Eller om det var surhetsreglering? Hursomhelst, kunde till sist bara tänka i termer av vodka så plockade av skivtallriken, ställde manuellt in remmen på 33 varv & blottlade helt emot allmän begäran några dolda X.

.
Jag är skal? Jag är ben? Jag är skål? Jag är bønes?

.
Tåget saktar in för Katrineholm & en ny batch passagerare. Märker inte så mycket av det då sätet blivit ett badkar fyllt till brädden med opastöriserad vinäger som suger ner mig under ytan. Precis innan det sista ljuset tonar ut känns det alldeles tydligt hur vinägermaskarna flyttar in i bronkerna & gör sig hemmastadda medan de förnöjt gnolar: & it seems as though I'm on my own & time transcends, oh.

960

Semantisk precision:
Kan med fem engelska ord förklara vad en cortado är. Men på svenska höll jag på i säkert en minut, halkade in på cortison, vidare till vintereksem & hur de helt försvunnit sedan jag började ta regelbundna bad med badsalt.

Midnattsrökning:
Räknar till sex mobilmaster & en TV-mast. En bit bort visslar en cyklist Ennio Morricone i en sällsynt entonig version.

Social mediesammanfattning:
Twittan lades ner & återkom. Fejan lades ner, återkom & lades ner igen. Linkan har ihärdigt avvisats men nu ville ett företag ha det för att eventuellt kunna aktualisera något bakvägen framöver. Knasade såklart ur & reggade ett Instagram-konto istället.

959

Disken blängde surt. Kaffe + två mackor med ost/skinka/dijonsenap. Hade en miljard saker att fixa men hann klämma in att bli småkär i en mer rakt skuren, olivfärgad parkas. Svor över banken men andra kring lunchbordet hade riktiga problem så beställde fish ’n chips som visade sig vara kokt fisk i sås (& upprepade ett mantra om omega 3/omega 3/omega 3 till sinnesstämningen närmat sig mer genomsnittliga värden). Försökte pressa bort ett inbränt linne ifrån överkroppen & tänkte på fingertopparna som kartlade varenda detalj i torsons topografi. Ifrån Hisingen rullade tre poäng vidare mot nordost medan cigarettröken välvde västerut & uppåt. Ägnade en tanke åt strykfria plagg & även om min egna definition av stryknödvändighet är betydligt generösare än den mer generella så: gotta luv’ em! Efter midnatt i sällskap med Fuck Buttons. Tror jag älskar Fuck Buttons.

(just det, har så till sist pillat ihop ett första sjok av det som nämndes här, men exakt 27 saknas av olika anledningar)

958

stor J U L I-uppdatering:

Ser honom på ICA Maxi, som mest kanske 30 bast men bärandes en kulmage värdig en 60-årig gourmand.

Han står vid den torkade frukten & nötterna inspekterandes påsarna med blåbär, goji, pinjenötter & allt vad där hänger. Han sträcker sig efter en påse, placerar den några centimetrar ifrån näsan, spärrar upp ögonen & klapprar frenetiskt med tänderna. Innan han försvinner ur min perceptuella räckvidd hinner han studera tre påsar på detta sätt.

Funderar på om klapprandet är ett tecken på godkännande eller ogillande & glömmer under tiden bort hälften jag skulle handla.

i övrigt:
lata dagar/solbränna/dricka sin egen vikt i öl

957

recap-sekvens

En korianderliknande eftersmak bredvid en vägg som bar upp resterna av ett gammalt gymnastiksalsgolv. Sedan kom midsommarnatten & jag hoppade smidigt/kravlade mödosamt över sju tunnelbanespärrar & sov med sju sorters tomma ölflaskor under kudden. Vaknade drömlös med nackspärr.

Rycktes upp ur handlingsförlamningen av en akut rave craving & väntade ut de två till tre kilometer det tar att springa igenom den initiala smärtan samtidigt som balkongspindeln på två veckor närmast tredubblat sin storlek.

Ifrån en sak till en annan: vattenkamrarna i Hohenschönhausen.
Sitter ångesten kvar i betongen? Är det isåfall en jämnt fördelad fernissa som strukits över cellernas innerskal? Eller mer en scatter plot med blobbar av självlysande gelatinmassa? Som pyr om nätterna, fixerade i egna stjärnhimlar?
*you & I/chasing the light*

Eller som Wengan textade:
Regnet förstör min groove

956

->
30 minuter spikmatta utan radio/TV/musik/bok:

->
Vidareassociationer kring Juche-ideologiska spörsmål landar förvånansvärt ofta hos Ahnenerbe & annan SS-esoterisk bosch.
*förutsätter att det handlar om väsensretorisk kompabilitet*

->
Så Kraftwerk annonserar att ett nytt album är på ingång? Är det inte dags att erkänna att det har gått trettio år sedan det senast gjordes någonting intressant under den monikern?

->
I San Francisco mappas hur ett specifikt protein kan vara drivande i att bilda långtidsminnen. Samtidigt i en annan del av världen googlar någon ”kuken i röven på sig själv” & hamnar här.

->
Gjordes det inte någon film om Black Dahlia-fallet för inte alltför längesen? Som skulle vara bra? Eller var det att den var kass? Eller hur var det? Anyway, själv förväxlar jag i princip alltid Elizabeth Short med Elisabeth Shue.

->
I heard that Elizabeth Short came back to Los Angeles. She wasn’t wearing black anymore but she still had a secret, she said. She told me: “Now, smoke reverses back into the cigarette”.

->
Unsere Mütter, unsere Väter blev till det klämkäckt schlagerklingande Krigets unga hjärtan på svenska. Har SVT återuppväckt en gammal översättningsmumie ifrån 80-talet (det sista stora årtiondet för stolliga titelöversättningar)?

->
Blade Runner -> Svarttaxi till Tannhäuser Gate
Cannibal Holocaust 2 -> Nu grillar vi farsan igen!
Pulgasari -> Cirkelresonemang i Pyongyang.
*stolleöversätter*

->
Senaste Lust for Youth-albumet rullar på repeat & låter på några specifika ställen extremt New Ordrig, men utöver det kan jag inte komma på vare sig något vettigt att käka till lunch ELLER vad jag ska ta med för bok på tåget imorr’n ELLER vilken TV-serie jag ska sträckse härnäst ELLER om jag ska chansa på att inte ta med några långbyxor & riskera att stå där med skägget i brevlådan om det blir kallt ELLER om jag är mest sugen på Bernard eller 77 Lager ELLER ungefärlig hållbarhet på maltvinäger :O

->
epilog
- Tjena, vill beställa en "All Work & No Play Makes Jack a Dull Boy".
- Jaha, det är du…vad ska det vara på?
- Rå lök, champinjoner, skivade tomater, fulräkor, vitlök, svartpeppar, cayennepeppar & en shitload av ost.
- Tio minuter.

955

Jaha, så under hösten/vintern är det alltså en ljus, på gränsen mot pastellig, blå som gäller? Och fortsatt dubbla monk straps? Dock, diverse nyanser av grått planerar en storoffensiv, vilket passar mig & den officiella hållningen av willingly anonymous alldeles utmärkt.

Högerhänt & vänsterfotad. Efter ett besök hos optikern tydligen även högerögd.

Dessa namn på pizzor. Vill någon endaste gång kunna beställa en All Work & No Play Makes Jack a Dull Boy utan att behöva förklara mig.

Ett avmätt skrammel av spärrar som passeras. Rullband ner i underjorden. Repiga solglasögon. Rivsår. Himlavalven faller. En basnot av patchouli skär igenom berget som ett lågfrekvent ummm & försvinner sedan i blåmetallisk ånga upp igenom grillgallret. Solvägg under skatfötter mot tunn plåt & ljudet som gett dem dess namn: pica-pica-pica-pica-pica-pica.

when your elders forget to say their prayers
take them by the legs & throw them down the stairs

954

Justin Timberlake gästbloggar:

Hej, jag heter Justin.
Jag gillar julen & jag tror att julen gillar mig.

953

(29/73) There Is a Light That Never Goes Out

Norra Italien, 1983
Ifrån en trampbåt på Gardasjön ser min onkel & hans danska kompisar ut att bära kroppsnära kläder av röd latex där de sitter mitt i solen kring strandbarens runda bord & fördriver tiden med alkoholkonsumtion & kortspel. Föregående dag med motsvarande aktiviteter brände deras skandinaviska skinn sönder & samman, så nu har de rustat med solhattar samt dränkt in sig i en starkt kokosluktande olja som gör huden helt reflekterande i det starka solljuset.

(& på strandbarens jukebox valde jag den här varenda gång)

952

Femte kapitlet av 2013 är officiellt avslutat (men ännu inget av de där ögonblicken att vilja leva ut resten av sitt liv i).

form
uttänjd ellips.

temporalitet
krökt.

produktplaceringar
kattmynta? Lucky Strike? andetag? Paul Smith? quesadillas?

stämning
hälften ambient/hälften Black Lodge¹.

motsvarighet
alkalisk lösning.

¹ Typ The Cruel Practice of Art. Spekulerar i att det är vispandet & Coil-vibbarna som gör att den så snabbt absorberas i tungt draperade rum. I ögonvrån dansar den långsamt & barfota över sicksack som så småningom förlorar kursen mellan de två parallella linjerna & droppar till en tredje, fjärde och så vidare. Ett visuellt kinesiskt dropp, där varje kursförändring ökar droppens densitet exponentiellt till dess att den slutligen bryter nacken av sin iakttagare.

(en timme juni så här långt: vaniljsmak i munnen, The KVB mot trumhinnorna, röksug i hjärtat, bomull mot kroppen, ett sms i telefonen)

951

Söndag med bowlingskinka & en oändlig, ända in till benet insmält, trötthet. Lägenheten luktar såpa, & vore doften taktil skulle den vara en smekning ifrån tinningen, över örat & nacken.

På TV:n rullade en cupfinal jag önskade båda lagen förlora. Drev istället långsamt iväg i hypnogogt dås där självantändande rabarber var en realitet.

Skinny Puppy har på senaste albumet en ny version av Solvent de borde låtit bli. Kommer fortfarande ihåg första kontakten med originalet & hur den fyllde upp pojkrummet. Hur jag låg på sängen, flöt på ljudmattorna i total kompabilitet & häpnade över att någonting kunde låta så alltigenom fantastiskt.

Något säger mig att det är en cirkel som sluts, en cykel vars innebörd är alltför grumlig för att kunna uttydas via logisk-matematiska strukturer & manér. Försöker ändå analysera saken under mikroskop där det tusen gånger förstorat som förväntat faller samman i någonting helt annat & blir till en sekvens ifrån mitten av 90-talet: en kortväxt, knubbig katalan som föranleder en fascistjakt som urartar till ett mindre upplopp på Plaça Reial.

oh love, I’d really like a small part of it

Eller glöm det där sista förresten, tror jag blivit immun. Gjorde ett enkelt test & det visade sig att jag inte ens kunde stava till det längre.
Bevis: tjärlek.

*krejvar på salt-&-vinäger-chips*

950

balkongrökning (igen)

Blossen sitter inte där de ska utan känns forcerade & högst otillfredsställande. Har solen i ögonen & löften om en Boards of Canada-premiär under kvällen (kommer för övrigt bara på Coil & Throbbing Gristle som är sämre representerat på Spottan än just BoC).

Anyway, fimpkrukan behöver tömmas & tvillingderbyt svider. Lördagen närmar sig i all hast med vodka på kylning medan betonggrå drones rullar över jasmin-bevuxna kullar. Ett utrop, alldeles för högt: GÖM SILVERBESTICKEN! FRAMTIDEN ÄR HÄR!

På gatan nedanför kommer någon gåendes, med rakat huvud & hörlurar så platta att det ser ut som om öronen skurits av & täckts över med svart gaffatejp.

(& sen kom den)

949

Tankar om kognitiv hygien & att reduceras till summan av de/det man följer. För vem trivs inte bäst i små bekväma hörn av internet? Inredda med upplysningsdämpande mattor i behagliga färger & ekivoka mönster? Dogmatiska designmöbler & handblåsta mikrotillstånd helt strömlinjeformade efter subjektiv riktighet & smak? Där bara ändpunkter överlever i två diskreta steg, & där nyanserna dem emellan för bekvämlighets skull avlägsnats helt. Ingen lyssnar, alla vet. Samtliga är kränkta.

Men vad vet jag? Jag har ännu inte blivit uppgraderad till senaste samtidsversion, dessutom har jag aldrig fått kuk. En tes säger att just them old cocks lär vara en förutsättning för att vara verkligt in the know, & således kan jag aldrig säkert veta förrän jag står där på alla fyra & biter i gummiringen med mattbrända knän & sönderknullad prostata. Den senare en torr slamsa av sitt forna jag, roterandes i en gapande ändtarm kvidandes i klagosång: mmeeeeeeeeehhhh.

Eller, vänta… Det kanske inte är ett isolerat, sorgsamt funktionsljud? Utan signaturmelodin till en kollektiv, neural konfiguration? Ett biokemiskt, samfällt signalflöde som lotsar oss mot en av vardagsbluesens mer förenklade, karga konturer?

Äh, skit samma. Här ska tvättas, sedan handlas.
Klädkoden är casual smart, soundtracket detta.

948

Har iofs alltid haft vissa problem med att hantera musikaler, men först 20 minuter in i Les Miz anade jag hur stora, svåra & närmast oöverkomliga.

Tvingades gå ifrån för att inte, som det kändes, korrumperas totalt. Kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det är en fördärvad kvalitet, någonting som degenererats. Som espri som förfaller till buskis, eller som lukten av en kasse med gamla tidningar som ska till pappersinsamlingen, men som blir ståendes i ett källarförråd år efter år. Eller är det bara löjligt? På samma sätt som människor på Segways är löjliga? Alltså, jag vet inte.

947

Vet inte om det är mycket eller vindstilla. Det beror på vem man talar med, & hur man ser på det. Blev iallafall sängliggande, klämde tre DVD-boxar (gemensam nämnare: Dean Learner) back-to-back & sprang ikapp Hannibal & Dr Who. Genomled dessutom en & annan chose-anfrätt soppa innan den strävaste av rakningar.

Tänkte på onödiga saker som den där romaren som alltid värmde sitt vin på spisen under förfesterna. Visste onödiga saker som att Pittodrie var den första stadion med enbart sittplatser. Mindes onödiga saker som när jag & en två- till tre-årig lilltjipp skulle ut till lekparken & en tung, fuktig dimma omfamnade hela Norrmalm (& medan vi klädde på oss sjöng vi Sjörövar-Fabbe).

Tyckte det luktade damm & överrumplades precis vid insomnandet av ett irrationellt sug efter matjessill, guppandes på mage i gräddfil. Sedan, de där enorma sabeltandade kattdjuren som var högst i näringskedjan någon gång under evolutionen & som konkurrerade ut sig själva precis som humanismen till sist kommer att konkurrera ut mänskligheten.

En del av hjärnan till en annan: Would you like någon av Kaurismäkisarna with that? För att ledsaga den där kärvheten som rinner igenom ådrorna.

sä kuulut päivään jokaiseen/sä kuulut aamuun ja iltaan

Mmm…& det var en evighet sen jag köpte fransk bondost.

946

- Vad tänker du på?
- Inget speciellt.
- Jo, säg...
- Mmm…ett litet vitt, putsat egnahemshus med en röd cylinderhatt av plåt till skorsten. En hög, kanske uppåt två-&-en-halv meter, helt omgärdande häck runt en prunkande grön fruktträdgård som under blåsiga höstsöndagar vadar i slocknade, orangegula löv. Det sägs att någonting dog där en gång, men vad eller vem & under vilka eventuella omständigheter är det ingen som minns. Och inomhus finns ett rum helt tapetserat med hundratals svartvita journalbilder som var & en bär på en berättelse om hur lätt vi går sönder.

(soundtrack)

945

Städade badrummet & tänkte passa på att röja upp lite under badkaret då bläckfisken ändå inte synts till på ett par veckor.

Ibland korsordstidningar, ihopknycklade ölburkar, skålar med svampiga hinnor av intorkad dipp, en oändlighet av tuber med återfuktande krämer, tomma ciggpaket, en uppblåsbar tentakel et-feckinmutha-cetera låg ett färdigfrankerat brev med en pastellskrikande post-it på:

Lägg det här på lådan är du bussig!

Cheers,
Lærke

Med tanke på att kuvertet inte var igenklistrat, & ett plågsamt minne om när SÄPO knackade på med en husrannsakan & ställde frågor om en väpnad kamp för att göra Sverige till en dansk kronkoloni, så öppnade jag av rent korrespondenshygieniska skäl & hittade...

...en kupong ifrån en filmtidning gällande en tävling där man kunde vinna ett års förbrukning av baconsnacks:

Favoritfilm: 
SNABBA CASH SÅKLART!!11!

Motivering (max tio ord): 
JOEL KINNAMAN!
JOEL KINNAMAN!
JOEL KINNAMAN!
JOEL KINNAMAN!
JOEL KINNAMAN!

944

erratics

.
Sölade i mig en sista mugg kontorskaffe på åtminstone ett par månader & stod en smula handfallen över att en situation med lågkvalitetskaffe kunde upplevas som delvis nostalgisk.

(iofs, med åtta extra styrketryck var det faktiskt helt OK (& vid en jämförelse betydligt bättre än exempelvis Pressbyråns svärtade vatten (de borde för övrigt ha en liten knapp för extra starkt (eller kanske en ännu mindre för extra-extra-extra starkt? (en knappt förnimbar en? (please?))))))

.
Soundtracket till mitt liv just nu. Så hysteriskt bra. Och så hysteriskt irriterande att albumet sålt slut i vartenda jävla format innan det ens skeppat.

.
Åhå, så de tror sig ha hittat en signal som kan vara mörk materia?

.
Det börjar bli väldigt mycket om låtsashet, & semiotiskt tycks det mer & mer gå åt att konceptualisera ett täcke att gömma sig under när det passar.

.
Varje sensationellt-bra-över-tid-album måste klara headphone-provet. Något förenklat kan man säga att ett lyckat hörlursprov är för klassalbumet vad en hög aktivitetsnivå är för frontalloben.

.
Saknade betongen på Råsunda & hamnade bredvid en gubbe som fått för sig att hans 90 minuters konstanta gnällande hade ett potentiellt värde för mig. Sista 30 funderade jag på att strypa honom. Borde kanske ha gjort det.

.
Med en skarp gräslukt som fortfarande ett dygn efteråt var högst närvarande snurrade jag ett varv på parketten. Såg förmodligen ut som en idiot, men det kändes bra.

---

target the ones with the slow reactions

943

Det är i princip omöjligt att klämma ur sig ens det minsta, mest meningslösa inlägg. Det har sina orsaker men kortfattat kan jag avslöja att första april passerade & att jag gick på Boards of Canada-hoaxen.

Svarar i brist på annat på en enkät vars målgrupp jag inte tillhör. Och för att förstärka känslan av mal placé, eller om det var för att tillföra ett mått av preussisk disciplin, får jag enbart svara med streck:

1 Ljudbok eller bok i handen?
2 Pocket eller inbunden?
3 Påhittat eller verklighetsbaserat?
4 Harry Potter eller Twilight?
5 \Fantasyvärld/ eller /vår värld\?
6 Kindle, iPad eller annat?
7 Låna eller köpa böcker?
8 Bokhandlar eller online?
9 Ensamstående bok eller |trilogi|?
10 Tjock bok eller kort bok?
11 Romans eller action?
12 Mysa under en filt eller steka i solen?
13 Varm choklad eller latte?
14 Läsa 'recensioner' eller bilda egen uppfattning?

enkät härifrån

942

Eftersom ingen läser bloggar längre konsulterar jag blöggens statistikverktyg för att få en uppfattning om vad en 'läsekrets' kan vara nuförtiden. Slutsatsen blir att den genomsnittlige Fist of Cheese-besökaren med hög sannolikhet är en tysk som bildgooglat 'prostatamassage'. How very Douglas Gordonesque.

(Skärtorsdag på ett ödsligt kontor. Demonterar närmare åtta års arbete & exekverar inom en snar framtid en sista algoritm. Spottan knackar Agent Side Grinder-remixar där Wounded Hearts stuckits in vartannat spår.)

941

OK,

Just a quick note to let you know att äggen lämpligen tvagas i vinäger under dagarna tio (tror iofs att jag redan nämnt det?).

Lyssnar för tillfället på återuppväckta belgiska mumier i läderjackor samt exil-britter, men i övrigt så: FM 2013. FM 2013. FM 2013. FM 2013. FM 2013. FM 2013. Jobb. FM 2013. FM 2013. FM 2013. Boka tvätt-tid. FM 2013. FM 2013. FM 2013. Jobb. Tvätt. FM 2013.

Skriver numera inköpslistorna på haiku men känner ännu inte till huruvida det kommer att urarta till något principiellt. Tomgången är helt ideell. Har dessutom försökt att hitta det där stället dit en smäktande finsk tango eller svävande bossanova når under stilla sommarmorgnar med ljusa lakan & becksvart kaffe. Således, är jag den tysta typen innerst inne?

13:27 in i sista perioden
En person, violently obese, rullas in mitt i rinken med en skål jumbo-ostbågar i knät. En imponerande basröst till brädden fylld av spänning basunerar ut det vi redan vet: POWER BREAK!

>>>

appendix
mjölk (laktosfri), cigg
broccoli, mango, maché
bakplåtspapper, ost

940

Bäste Samtid,

Jag är så naiv. Mmm, trodde aldrig på fullt allvar att det skulle vara möjligt att upphöja ’efterbliven’ till ’genomsnittlig’. I stand corrected.

you're so cute when you're sedated, dear

minor issues
De som går all in på St Pat's.
Ishockeysupportrar.
Ficklock.
HR-människor.
Sådana som säger toodeloo.

major issues
Kyla.
Media-svenskar som tycker, trendar & roterar ad infinitum.
HR-människor som säger toodeloo.

Var är revolutionen?
VAR ÄR DEN!?

939

Smörjer in ett inflammerat axelparti med Voltaren, vilket kan vara det mest erotiska jag gjort i år, eller ja...topp tre iallafall.
•

Blir tamejf-n förolämpad av Spottans lyssningsförslag.
•

Dafgårds tyckte jag skulle lägga upp anrättningen på en tallrik så att det skulle se T-R-E-V-L-I-G-A-R-E ut.
•

938

My pound of flesh till intetheten? För visst lade jag märke till de jingly-jangly gitarrerna när det begav sig? Även om jag aldrig definierade dem som jingly-jangly per se? Wait a minute...luggade fabrikslokaler på en plats där man inte uttalar ’h’? Och där allt silver stals i Wigan?

Suget i magen efter en ny säsong bah:
Hear ye, hear ye! Hoppa ifrån sjunde våningen & ramma detta förlägna hjärta!

Eller:  
Now I wanna be your dog!/Now I wanna be your dog!

937

(28/73) Unhappy Birthday

Karolinska, 70-tal
Hade knappt öppnat jacken förrän jag vände mig mot barnmorskan & sa: Alrighty then, let’s do this!

Sen dess har det i princip rullat på. I princip.

936

Under tiden:
Kaffet är tillräckligt starkt för att varje läppjande ska avtäcka en ny mörkrostad ring i porslinet.

Hursmorstips:
Har du inget stödbandage hemma så fungerar fotbollsstrumpor över förväntan (& varmt blir det).

I hörlurarna:
Kommer han/de med knivar medan en annan stapplar fram med pulserande, fångade rörelser i vit skjorta & svart väst (tailor fit, gissningsvis) förbi ett nytt Frankrike som inte ens Bruno Wintzell kunde ha mördat.

935

934

Och jisses, tittar bort för ett par ögonblick & så har det gått ett par veckor. Och One Step Beyond-peppar. Och således: byter ut alla dagliga Dear Sir mot Listen, Buster! Och käkar bröd med kummin i. Och stukar foten (igen). Och alltså, det är 2013! Borde man inte kunna blanda röd & vit tvätt nu? 2013 liksom? Och Zac smäktar i bakgrunden: you weren't supposed to fall in love/with throw up on your shirt cuff. Och det verkar helt ologiskt att Eskilstuna ligger i Sörmland när det känns så Västmanland. Och har jag någonsin varit i Strängnäs? Och det där badsaltet som luktar till hälften italienska sandstränder, till hälften miss wet t-shirttävlingar med en flåsande konferencier i oljigt hår & uppknäppt strandraggarbröst. Och de där vakuumen om några dagar i stöten då man inte har en absolut favoritlåt som tar över en. Och biljetter är bokade. Och, herregud, ge mig våren.

(och fler dofter: spånplatta vs mjölkchokladandedräkt vs oparfymerad hårspray vs fruktigt body butter vs solstormar vs färska jordgubbar med en knaprig crust av champagne & florsocker vs kvicksilver vs damm uppblandat med en tad bit fadd porter vs cigaretter-utan-filter-fingrar vs hälften stark/hälften vitlök vs krispiga jeans vs sjaskig pub klockan elva på förmiddagen vs rökt skinka som ligger & ruttnar i tandköttsfickor vs en flyktig whiff of körsbär vs oxiderad cayennepeppar vs grovt tyg indränkt i allvädersimpregnering)

933

cupbaksmälle-torsdag-fast-fredag med TNPS

(i)
I try to blurt it out
but I can't find the words
I can't find the words

Sammanstrålade med min early 90s-persona. Tycker egentligen inte om honom så speciellt mycket (en sån där lättsam jävel som verkar omfamna liiifvet & skit), men vi har samma musiksmak. Typ den här.

(länkbonus: har för övrigt en mindre crush på Xosar)


(ii)
my photos didn't attract the right attention
because they don't go for interesting

Spring & tjong i benen, fläskiga tacklingar som med all tydlighet understryker att det fortfarande handlar om en fullkontaktsport. Brittisk fotboll i sitt allra praktfullaste & mest reaktionärt romantiska skimmer.

Jo, det var ju åtminstone så jag hade planerat att möta våren - med en cupfinal på Wembley - så fort det stod klart att Orient skulle möta Southend i JPT-semin (en ligacup för League One- & League Two-lag).


(iii)
if not now then when?
if not now then when?
you with the numbers in the back of your eyelids

Har schablonerna blivit färre? Överlever de genom att tränga ihop sig i metanivåer inom moderschablonen? Ihopvikta dimension för dimension till dess att allting slutligen & till sist mynnar ut i en stor, härlig tacobuffé?

Så, ni kan trycka på gilla nu.

932

Benno Levin står i östra änden av Krillans utomhusperrong & vrålar i en megafon: THERE ARE DEAD STARS THAT STILL SHINE BECAUSE THEIR LIGHT IS TRAPPED IN TIME. WHERE DO I STAND IN THIS LIGHT, WHICH DOES NOT STRICTLY EXIST?

Det är mitt i natten, men thaiholken norr om plattformen har fortfarande öppet & spyr ut en brännande glutamatdimma som sticker i ögon & näsa. En handfull människor står på perrongen, på behörigt avstånd ifrån varandra, stirrandes in i sina 3,5-tums-skärmar då mörkret öppnar sig & släpper ut ett brinnande konfettiregn som långsamt singlar ner & antänder oss allesammans.

Blinkar nyvaket medan morgonmänniskorna i P3 skriker i mun på varandra & gatorna utanför åter smutsas ner med liv. Lagom till kaffet flashar en occipital inprägling upp: mänskliga facklor, passiva, väntades...Benno är där...Rothko...Jennifer Lopez. Associationer, helt relativitetskorrigerade där hastigheten är det enda konstanta.