Det är trådar spunna av kristallklara theremin-vibrationer. Det är Samtiden som aldrig får nog av att bekräfta sin egen spegelbild, eller illusionen av densamma. Det är avskedsgåvor av formpressad skumplast. Det är kognitiv ställklunga.
Det är iskylan som i vissa situationer tar tag i en så att man slutar känna & blir till en helt igenom rationell beslutsapparat. Det är Chelmsfords fem dagar som huvudstad. Det är att minnas alldeles för mycket & alldeles för detaljerat. Det är en dedikering i stil med: to all stillborn summers to come.
Det är det där desinficeringsmedlet i pissrännorna som till & med är välluktande & inte enbart skarpt funktionellt. Det är självutnämnda tänkare, dömda till att för evigt vandra i introducerande a-kurser. Det är något som speglar de fula sidorna. Det är slumrande slavneuroner som fejkar belöning.
Det är molnen som pressas ner över Billingen så att de till sist ser ut att vila mot trädtopparna. Det är geniförklarandet som markör & bärande vägg för de egna preferenserna. Det är ett abstrakt, hårt skrapat oljelandskap att drömma sig bort i. Det är gamla skolans bovver boys.
Det är andra-språken som alltid sägs talas flytande, oavsett dess faktiska riktighet eller inte. Det är en lavaström av smält glas. Det är Tin Drum som bytt omslag med Construction Time Again. Det är en spindelväv formad av statisk sälta & jordat syre.
Det är vintage fit. Det är parfym som håller en sällskap över tre våningar, igenom trappor vridna i 180 grader. Det är ett 'annorlunda' som låtsas mappa en idé om individualitet, men som egentligen blott är en anpassning till en handfull prefabricerade protokoll om vad som är ett ’rätt’ & sanktionerat annorlunda. Det är lyrically helt absorberat som: but as I barely fit outside/the sadness remains indoors.
Ja, ungefär så.
