Det slog mig just att jag har ständig kitchen duty.
- kök - / - küche - / - cozinha –
Där är mjölken alltid ekologisk. Perceptionspsykologin likaså.
Diskbänken är högländerna, köksbordet East Sussex. Radion står i Humberside, mikron i norra Wales.
Det var här jag läste om en slags hårig groda som när den känner sig hotad bryter av ben i sin egen kropp, trycker ut dem igenom skinnet & använder som klor.
Det var här jag självsarkastiskt begrundade dagsvärdet på högskolepoängen i diskretmatte.
Det var här jag såg avsnittet av Broadchurch när David Tennant bah:
...I hate it. I hate the air, I hate the sand. I hate the stupid people, I hate the way they work. I hate their bloody smiley bloody faces. I hate the never-ending sky.
Det var här jag tittade ut igenom fönstret, mot just the never-ending sky & såg ett moln penslat över himlen; en perfekt avbildning av en ryggrad framifrån, med en hel sida revben & höger höftben.
Men jag hatar min spis. Och att scannern på ICA alltid trilskas med att läsa in koderna på lime & citron. Och att det bara är torsdag när jag längtar till lördag. Och sådana som envisas med att försöka prata BBC-engelska trots att de aldrig någonsin lyckas fejka sig förbi den första diftongen. Och att jag kan vara så jävla que sera, sera.
Men jag tycker om mina köksluckor, sådana där gamla funkisskjutdörrar. Och jag tycker om domare som tillåter närkampsspel. Och att bli kliad på ryggen. Och briefs. Och lammkött marinerat i kardemumma, paprikapulver, spiskummin, salt & rödvinsvinäger. Och en del dagar mer än andra.
Mmm, OK…mjölken är kanske inte ekologisk, däremot laktosfri. Och herregud! Vilket är egentligen mitt favoritgryn? Manna eller havre?
