Söndag med bowlingskinka & en oändlig, ända in till benet insmält, trötthet. Lägenheten luktar såpa, & vore doften taktil skulle den vara en smekning ifrån tinningen, över örat & nacken.
På TV:n rullade en cupfinal jag önskade båda lagen förlora. Drev istället långsamt iväg i hypnogogt dås där självantändande rabarber var en realitet.
Skinny Puppy har på senaste albumet en ny version av Solvent de borde låtit bli. Kommer fortfarande ihåg första kontakten med originalet & hur den fyllde upp pojkrummet. Hur jag låg på sängen, flöt på ljudmattorna i total kompabilitet & häpnade över att någonting kunde låta så alltigenom fantastiskt.
Något säger mig att det är en cirkel som sluts, en cykel vars innebörd är alltför grumlig för att kunna uttydas via logisk-matematiska strukturer & manér. Försöker ändå analysera saken under mikroskop där det tusen gånger förstorat som förväntat faller samman i någonting helt annat & blir till en sekvens ifrån mitten av 90-talet: en kortväxt, knubbig katalan som föranleder en fascistjakt som urartar till ett mindre upplopp på Plaça Reial.
oh love, I’d really like a small part of it
Eller glöm det där sista förresten, tror jag blivit immun. Gjorde ett enkelt test & det visade sig att jag inte ens kunde stava till det längre.
Bevis: tjärlek.
*krejvar på salt-&-vinäger-chips*
