recap-sekvens
En korianderliknande eftersmak bredvid en vägg som bar upp resterna av ett gammalt gymnastiksalsgolv. Sedan kom midsommarnatten & jag hoppade smidigt/kravlade mödosamt över sju tunnelbanespärrar & sov med sju sorters tomma ölflaskor under kudden. Vaknade drömlös med nackspärr.
Rycktes upp ur handlingsförlamningen av en akut rave craving & väntade ut de två till tre kilometer det tar att springa igenom den initiala smärtan samtidigt som balkongspindeln på två veckor närmast tredubblat sin storlek.
Ifrån en sak till en annan: vattenkamrarna i Hohenschönhausen.
Sitter ångesten kvar i betongen? Är det isåfall en jämnt fördelad fernissa som strukits över cellernas innerskal? Eller mer en scatter plot med blobbar av självlysande gelatinmassa? Som pyr om nätterna, fixerade i egna stjärnhimlar?
*you & I/chasing the light*
Eller som Wengan textade:
Regnet förstör min groove
