För 13 år sedan sprang hon, en pytteliten crémefärgad bomullstuss, som spetsen i en kamikaze-kil & ledde sin armé av små en-&-en-halv-månadsgamla perserkatter i en djärv attack mot ett par okända skor som just kommit innanför dörren.
Den crémefärgade bomullstussen kastade sig hänsynslöst mot skosnörena. Jag plockade upp henne & hon lade sig till rätta i handflatan med ett miiih. Det var kärlek direkt.
I lördags somnade hon för sista gången, med magen full av tumörer.
