Förutom surrandet ifrån tekniklabbet utanför rummet är det alldeles alldeles tyst. Framför mig har någon pinnat upp en lapp som läser: Välkommen! Allt du ser i rummet har vi ollat!
Bakom mig sträcker en gigantisk vit vägg ut sig. Sätter upp en hemtrevliggörande plansch (*inreder*) & tar ett steg tillbaka för att kontrollera att den sitter någorlunda rakt. Samtidigt inne i skallen går Dick Lidman för tusende gången ner i Malmös straffområdet en kulen oktobereftermiddag 1992 - straff, Vadim Jevtushenko & 1-0.
En del bloggar jag tittar in hos har besökarfeeds där man ser varifrån påhälsaren rent geografiskt sitter, eller ja, där servern är (rather). Enligt dessa har jag alltid varit kvar i Skövde trots att kroppen befunnit sig i Solna. Symboliskt korrekt, men numera korrelerar server- med rövangivelser.
Solnadagarna är förbi, igår var första dagen tillbaka på Skövdekontoret på ordinarie basis. Fuck yeah!
Och till er som orkat så här långt, låtom mig belöna eder.
