Samtiden säger att optimism är eftersträvansvärt, ty man ska se saker positivt. Pitcha gladheter omkring sig, gå & sprätta med tårna liksom.
(Cue alla: Ja-a, verkligen!)
Ibland skriker jag till Samtiden:
- Varför, ditt as!? Varför kan du inte bara älska mig tillbaka eller dö?
Men jag får bara irrelevanta kontrafrågor till svar.
Som om det vore en störig jävla a-kursare i ungdomsförbundsretorik.
