Vad ska man säga? Vilket håll man än tittar åt strålar dåliga nyheter & föraningar om sammanbrott tillbaka som telepatisk syra. Och inte ens i drömmarna finns lindring, de bebos numera av främlingar.
Dåliga ledare med sina blodtörstiga hundar hävdar konstruerade tillstånd, med förbehållet att den egna agendan till sist alltid har högst precedens. Det sanna är alltid värdelöst...the blackness of darkness/forever. Liksom.
Och alla dessa steningar...som om de skulle muntra upp? Först Hypatia et al i Agora, sedan The Stoning of Soraya M & till sist bulgariska presschefer & spelarbussar.
Men nog om det. Fick ett oväntat mail & kom på att jag saknar kommentarerna mer än vad jag vill erkänna.
Förra veckan:
3x30 minuter roddmaskin med Portishead & Nitzer Ebb.
4221 simulerade årtag & en lätt inflammerad armbåge.
Denna vecka:
2x30 minuter roddmaskin med Klaxons nya.
Båda gångerna med ett distinkt efterföljande sug efter kallskuret.
2875 simuleringar.
(Kallskuret? Substitut för post-coitala cigaretter?)
Övriga cravings:
Caesardressing
(...eller också kan ni läsa det här, det här, detta och/eller det här.)
