Enbart rullstolens blygsamma skälvning skvallrar om Stephen Hawkings sädesavgång. Men sedan, ur träffytan där hans marinad slagit ner, springer fluorescerande blommor upp. Undersköna vita krysantemer med själar ifrån Norr bildar åttor tillsammans med melerade lilium där mikroskopiska kartor över vägar till Da’at varsamt graverats in i kronbladen.
Stephens blötlagda ögon fuktas av & återfinner sin ursprungliga kyla. De köttiga läpparna rister till en sista gång innan de rätas ut över en koketterande tandrad. I dager, under normativ fysik, fjättras Stephen av gravitation. I frånvaro av ljus utgjuter han liv.
