Står naken vid kaffebryggaren & fixar frukostmackor. Nybakade scones med massor av smör, lagrad herrgård, röda strimlor längdskuren paprika & någon grön skit som fanns i kylskåpet (mortlade örter?).
Tänker på Sara Granér & Gabriel Özkan (åh, så skadebenägen).
På cut away-kragar & monk straps.
På Tunnel of Love & Henry Cyril Paget.
Väder undslipper & hintar om inre förruttnelse.
Ljudet får henne att haja till.
- Älskling, var det du?
- Ja, kakan, det var jag.
Repliken är trygg, belevad & fruktbart maskulin.
