Vaknar vid tre-rycket (igen) & kan se fram emot ett par ensamma timmar av 80% mol & 20% sveda. Ett par sömnlösa timmar av omöjliga sitt- & liggställningar, av Twin Peaks & ett irrationellt sug efter ostbågar.
80+20, kryptot ingen värktablett tycks vara kapabel att avkoda. Däremot avslagen Coca-Cola (inbillar jag mig) & efter två timmar är munhåla & tänder helt inklädda, ett gnistrande flor av brunt socker (*dental mayhem*).
Går varv på varv i mörkret, aningen framåtböjd på grund av järnen som stuckits in i mellangärdet, ifrån fönster till fönster, tå först för att inte störa.
Väster lyses blygsamt upp av Havstenas bortglömda adventsljusstakar. Öster är helt orörlig så när som på två pelare av rök. I norr sitter två harar nos mot nos, helt blickstilla på Folkungagatan.
I huvudet skriker Wes Eisold ('sweets burn a hole in the tongue of a liar') & bortom väggarna skriker en bebis. Strax ovanför naveln skriker någonting sjukt tillbaka.
O brovvas, o sistas. Ain’t nuffink nice ’round ’ere.
