(22/30)
upprör
Människor i allmänhet.
Människor i synnerhet.
Mat med kokosmjölk i.
Lika bra att idissla det här också.
(23/30)
botgörande
Kenny Pavey, béarnaisesås, FM 2011 (hardcore LLM såklart), calvados, Riget, Twin Peaks, välskruvade ljud, ostbågar, hajen som lillkillen ritade till mitt jobb (bilden), DAF, 30 minuter roddmaskin, The Mighty Boosh, perserkatter, Stina Kajaso, good ole snällhet (ruggigt underskattat), smör.
(24/30)
gråter
I princip aldrig, brukar hinna stänga av innan dess. Det är mest en slags lättrördhet på det där förutsägbara sättet som kan överrumpla, typ vid dödsannonser för bebisar. Eller föralldel, när Walter Bishop får en vit tulpan i andra säsongen av Fringe. Då sitter man där med blödande bröstkorg & känner sig som ett litet melankoliskt pianoklink eller en naken, lågmält utdragen trumpetstöt. Och ungefär där brukar jag alltså stänga av.
