Den våren var det gravida magar överallt & hela tiden medan hösten höll fram små söta bebbar i blickfånget. Antar att det var biologins blygsamma sätt att proklamera: Bestig! Befrukta!
Sätter två fingrar mot ryggen & kontrollerar att lungorna jobbar som de ska. Grymtanden, snusningar & sprattlande korvalår. Vid plötsliga & starka ljud reflexar armarna & far opp över huvudet - som en liten trollkarl som abrakadabrar med inlevelse.
Tvättarna & rader av små små omlott-tröjor, så pyttiga att det räckte med att vissla temat till Doctor Who på dem för att de skulle torka till. Det var därnere i tvättstugan, mol allena med ett streck fullt av späda plagg som lungorna fylldes med helium för första gången. Den där överväldigande känslan som blottlägger ända in till benet.
