Det här med sommarlåtar när det är riktigt jävla varmt:
Pala [Friendly Fires] bryter in på ett av de där sidospåren som hela tiden korsar linjär tid & leder tillbaka till gamla återvändsgränder. Väl där övergår den i Long Hot Summer [Style Council], så som den uppfattas efter att ha filtrerats igenom en liten transistorradio som står & sprakar på en innergård som dallrar av hetta.
(Mitt i den asfalterade ytan har det planerats in en liten gräsplätt, mest ett välfärdssvenskt alibi satt att bryta av den omgivande fonden av brun betong & dess överväldigande air av tristess.)
Det är '83 eller '84. I höjd med tredje-fjärde våningen hörs ett diskret porslinslammer, något går i kras & det svärs på skånska.
