En liten skrynklig karl uppenbarar sig i kyrkparken. Jag känner först inte igen honom utan ser bara en gammal man såsom äldre män ser ut mest (minus viss transparens vilket vad jag förstått inte är helt ovanligt förekommande vid blixtvisiter ifrån de döda).
- Pssst, det är jag…Urho Kekkonen, viskar han försynt.
- Blimey! DEN Kekkonen!?
- Jepps. Kom, walk with me, säger han & går västerut i riktning mot Hertig Johans torg.
Han går barfota i snön men för varje steg han tar dyker en vitpälsad mullvad upp ur marken framför honom & kastar sig huvudstupa under hans steg. Mullvadarna bär änglavingar i rispapper med påmålade flames i rött & brandgult som smäller till när deras bärare förpassas till efterlivet. En smäll som står i bjärt kontrast mot det taktfulla 'uff' som hörs tusendelen innan de krossas under Kekkonens vikt. Deras innanmäten sprutar ur kroppsöppningarna & lämnar kvar rosa abstrakt-expressionistiska mönster i snön som om Pollock själv gått omkring & klämt kaviartuber i vredesmod. Men den forne presidenten slipper frysa om fötterna & får en behaglig färd, det är alldeles tydligt.
Kekkonen pratar fort & inlevelsefullt på finska, jag förstår inte ett ord så jag avbryter honom med att jag inte talar språket. Han fnyser föraktfullt & frågar nästan anklagande:
- Men ni har väl finskt blod?
- Jo, lite grann. Men enligt släktboken är det övervägande jämtländskt...vad nu det innebär?
- Mmm, jag förstår. Men säg mig, du håller på Finland när nationerna möts?
- Näe, Sverige.
- Alltid?
- Utan undantag. Om man kan säga att jag ens håller på Sverige, jag är AIK.
- Förlåt mig, jag måste ha tagit fel, suckar han besviket.
Han ser på mig med blöta insjunkna ögon, den halvöppna munnen kippar efter rätt ord men innan någonting mer hinner formuleras så försvinner han i en oljig doftpuff av ruttnande lime & inrökt lägenhet.
De små sladdriga albinoskinnen som strött vår promenad börjar tona bort & ur snön sipprar väna mullvadsstämmor fram (melodi: Every Breath You Take):
för varje steg han tar/en liten mullvad har/offrat sig, gått bort/i president-eskort/för Kekkonens komfort
Av respekt för deras generösa offer står jag kvar & hummar med en stund.
