798

797

I framtiden kommer sociala medier ha reducerats till en personlig & intermediärt synkad gilla-knapp direkt kopplad till det centrala nervsystemet. Ingen kommer längre att skriva eller läsa något - inte för att man inte kan, utan för att man inte orkar.

796

- Wo ist Kraftwerk?
- Dunno, mate...spreche kein Deutsch.









(I den starkt förorenade düsseldorfska myllan frodas kiselbusken. Två gånger om året skördas de sköra skotten, & råkar man nypa av dem bara aningen för hårt så dör de med ett litet hjärtskärande skri: iiiiiiiihhhh.)

795

igår kväll
Likt Afrodite steg upp ur ett skummande hav klev jag ur det västgötska badvattnet & spred en väldoftande dimma av bergamott omkring mig, sträckte händerna mot kvällshimlen som låg utspänd bakom betongen & pressade fram det vänaste vibrato som någonsin smekt de kaklade badrumsväggarna: ocean, swallow me now.

Sen drack jag kaffe.

794

Jobbar på en ny musikgenre som kan ha potential att bli det nya punk. Arbetsnamnet är Electro-Schlacht*. Kommer måhända inte att vara alltför nyskapande rent musikaliskt, men det är inte heller grejen. Grejen med Electro-Schlacht är att om du hoppar in i moshpiten så dör du.


* En blandning av Rhythmic Noise, old school-Electro & Gabber. Eller mer specifikt: Rhytmic Noise-estetik via enbart analoga maskiner med ett ljudpreferentiellt riktmärke mot Electro. OK, Gabberinslaget består väl egentligen enbart av de uppblåsbara plasthammare som åtföljde scenen, men att ha med just dem har blivit något av en princip. Hey! If the inflatable hammers go, I go.

793

balkongrökning på öfvre norrmalm

Ett ungt par passerar. Han, indignerat på ett barnsligt sätt: Men! Jag är RETLIG! Jag är retlig & du säger att jag är ELAK! För säkerhets skull upprepar han det tre gånger under de 30 sekunder jag hör dem. Hon svarar aldrig, utan ser ut att vara någon helt annanstans. Förstår henne, det där kommer aldrig att hålla.

£

En stadsjeep glider förbi, egentligen alldeles för stor för stadsdelens smala gator. Vissa av trottoarsträckningarna den åker utmed är så underhållningsmässigt eftersatta att en jeep faktiskt vore synnerligen praktiskt - för flanörerna.

Fast utanför kommunalpolitikerns hus är det nyasfalterat & fint. En skola har han hunnit med att lägga ner, en annan var så beyond nedgången att den var tvungen att rivas.

£

En knubbig korthårig exotic promenerar trött över en oklippt radhusgräsmatta.

£

792

791

Med vidöppen mun kliver hon på vid Slussen. Det är gott om lediga platser & hon siktar omgående in sig på en tom fyra närmast dörrarna. Men så stannar hon till, på behörigt avstånd ifrån både plats & närmaste människa, studerar först sätena nogsamt, sedan övriga medpassagerare inom en halv vagns avstånd. Misstänksamt glider blicken med en air av obeskrivlig långsamhet ifrån det ena ansiktet till det andra & när det är min tur att granskas förmår jag inte att slå bort den.

Hennes ögon har ett svårdefinierat, närmast grumligt uttryck & jag blir osäker på om hon egentligen ens ser mig. Hon stirrar på någonting mellan hårfästet & ögonbrynen (pannrynkan? eller kanske ärret?), som om hon försöker klassificera det hon ser.

Vagnen börjar kränga men det tycks inte bekomma henne. Inte ens de relativt klumpiga stationsinbromsningarna (som till och med tvingar oss sittande att ta spjärn) tvingar fram någon fysisk motprestation utan hon står där oberörd, en aning framåtböjd (med munnen alltjämt ett gapande hål), svävandes någon centimeter över vagnsgolvet.

Via mp3-spelaren meddelar Al Jourgensen att we work/we twitch just som hennes blick i två diskontinuerliga steg plötsligt förflyttas, först ifrån pannan till jackans DSM-pin & hundradelen senare vidare till nästa observationsobjekt.

Strax innan Hornstull är inspektionen slut, hon sätter sig ner, tar fram en bok ur tygkassen hon klamrar sig fast vid & börjar läsa. Ögonen följer makligt raderna av ord & hon spricker snart upp i ett kort, hjärtlig leende innan bokstäverna tar överhanden igen. Nu mimar hon dem, ord för ord, & till sist börjar min hjärna sätta skrivmaskinspling på radbrytningarna.

Hennes ögon: ord, ord, ord...slut rad.
Hjärnan: PING!
Hennes ögon: ord, ord, ord...slut rad.
Hjärnan: PING!
Hennes ögon: ord, ord, ord...slut rad.
Hjärnan: PING!

Detta upprepas till Telefonplan.

790

Dear April,

Korta versionen:
Pulp of being?

Långa versionen:
Timme efter timme, fram & tillbaka. Är aldrig mer död än på tåg.
Icke-vädret.
Obolo-vibbar via Borges.
6 3 3 0 6-3.
Börjar känna igen mig själv (så smått).
Någon slags isolering.

Nyckelord:
Scaffolding.

Soundtrack:
Den här & den här.

Rating:
2,9

Equivocally yours,
Carrrrrl (obs! tungspets-r!)

PS

I'm so clever/but clever ain't wise

DS

789