Sömnfurier har ansatt mig hela sommaren. Småväxta, muskiga skuggor med närmast karikatyriskt maskulina käkar vars till synes oigenomträngliga skäggstubbsmattor suger upp det lilla ljus som finns.
Hela natten vankar de av & an i sovrummet & påminner en viskande om att man borde ha somnat för längesen. När så morgonen kommer:
- ¿Qué quieres, mister?
- ¿Mörkrost intravenöst...por favor?
Fick mitt kaffe. Det var helt perfekt.
