residues (iii)
dag 11,
Hälsar morgonen & sänker två muggar förstärkt java, men kroppen vill ha mer. GIVE IT TO ME!, skriar den med en ogenerat tysk accent, GEEF EET ZOO MEE NAAAOUV!
dag 12,
Mästarnas liga (även i år med några faktiska mästare) sparkar av & fotbollsälskarna jublar. Har jag berättat om hur mycket jag hatar dem? Fotbollsälskarna? VA!?
dag 13,
I Brynäs-klicken står en man iklädd en blinkande sombrero. Kisar med ögonen & låtsas att lysdioderna egentligen är lasersikten som spelar över brättet.
dag 14,
Passionen är sällan förnuftig. Ej heller denna gång.
dag 15,
Färger falnar, men inombords prunkar grönskan. Eh? EH!? Hur fan ska jag kunna predicera & anpassa vardagsbluesen utifrån någon slags känsla av trevnad?
(...& alla lät de som de där nihilistisarna...made of rubber johnnies & fluffy clouds...)
...
