Fastnade framför The Day After Tomorrow när-det-nu-var. En högst medioker rulle, men med fina moln. En ny istid anlände, vilket fick mig att minnas den senaste, runt 1987 någon gång, då jag precis som Jake Gyllenhaal väntade ut det värsta på ett bibliotek.
Vi höll oss vid liv på kexchoklad, burkärtor & smältvatten; en deckaravdelning i lågor höll oss varma. De som skämtade om att det var så kallt att man var tvungen att ha isbitar i fickorna för att hålla värmen fick stryk & slängdes ut till vargarna. Om kvällarna höll vi varandras händer & sjöng amid concrete & clay/& general decay/nature must still find a way & bah: shit vad mysigt vi har det!
En dag tittade Dennis Quaid in & sa att kusten var klar & att vi kunde gå hem. Våra knutna nävar mot en isblå himmel, i taktfast skall:
U! S! A!, U! S! A!, U! S! A!
