Ett j-a brödgäng ifrån Södertälje senare & ännu ett dödsbud. Come, letargiskt tillstånd, come.
Morgonen efter i tågmiljö. Sölar gratiskaffe & kan inte bestämma mig för om människan i sätet bredvid luktar gott eller inte. Har tre böcker & ett glossigt magasin men är för trött för att läsa, för pigg för att dåsa, för uttråkad för att fokusera, för nedstämd för att segla iväg & spellistan som rullar i mp3-spelaren känns obalanserad & högst otillfredsställande. Går igenom säsongen i skallen & kommer fram till att vi tappat fem pinnar på övertid, & tagit fyra.
Naken-Janne. Vem var han? Lämnade han något avtryck? Var det värt det?
Med en kvart kvar kommer slumret & tusentals bioelektriska kopplingar tänder upp stjärnhimlar på hornhinnan. En kör ifrån ett gammalt grekiskt drama, strandad i hypnagog drömtid, brölar högtidligt:
- O, Morfeus! Dina söners solskuggor över himlavalvet i eldfängd orange & elektriskt gnistrande blå, lätt stroboskopiska men framförallt rättvist fördelade - där varje frekvens ges EXAKT samma utrymme, i millisekunder räknat.
I övrigt: kvalitetssällskap, långkalsonger, lego, Waldrop, mumintroll, en närmast perfekt Bookie Toast, färre räkningar, perspektiv, generationsdiskrepanser, ställklungor.
