(SJ!/SJ!/Ge oss en sång!)
tur
Strax innan Södertälje fyllde Fist of Cheese tre år - som känns som sju eller åtta. Vi kommer inte så bra överens längre, antar att vi har glidit isär så där som man gör lite till mans emellanåt. Den korta versionen är att jag tycker El Fist har blivit tråkig & lite konstig medan Fisty säger sig ha tröttnat på min laissez-faire-tempererade inställning. Det finns en lång version också, men nog om det.
retur
Snett framför sitter en välklädd äldre herre som beställt in trerätters & en flaska rött. Maten anländer, men istället för att avlägsna plastlocket viker han in det under tråget, så som många viker undan locket på en pizzakartong, vilket orsakar en obalans med ett våldsamt krängande vid varje gaffel- & knivisättning. Efter ett par smärre fyrverkerier av kyckling & salladsblad (enligt reklamen komponerade av Mannerström själv minsann), inser han till slut det olämpliga i konstruktionen & tar bort locket. Han rensar metodiskt tweed-kavajen på middagskrevader, plockar upp salladsbladet som sprätt iväg ända ut i gången & lägger tillbaka alltsammans i tråget innan han slukar sin måltid med en imponerande kvickhet.
*slummer*
Ett par längre bort i vagnen diskuterar något & deras konstlade inlevelse minner om samtida politikers standardbatteri av överdriven actio. Ett stycke, enbart delbart med sig självt & ett, ockuperar hörseln & jag försöker istället fylla i deras samtal utifrån läpprörelserna & det absurda gestikulerandet:
- Om du var tvungen att doppa kuken i en varmdryck, vilken skulle du då välja?
- Mmm, varm choklad kanske? Om den inte var för varm då.
- Eller nyponsoppa?
- Ja, nyponsoppa.
- Något annat? Tjära & fjädrar? Steak & kidney pie?
- Oh dear, nej nej.
*nästanslummer*
Sista halvtimmen är värst. Det kliar i benen, halsbloss speglas & syntetiseras neuralt; blaserade tankar matchas av ett platt, utsketet landskap som svischar förbi utanför fönstret med ett hus här & där, utströsslade i obygden, med slitna fasader & igengrodda fönster, vaktade av skabbiga hundar.
