fredag
En fuktig slöja ligger över staden som i den femtongradiga kylan snabbt letar sig in i handskar & mellan lagren på dess invånare. Autechre annonserar ett nytt album & kroppen som kvällen innan låg halvdäckad igenom en halv säsong illvilliga utomjordingar (med remarkabla kunskaper inom bland annat medicin) byter ämne & associerar till filmjölk. Gissar på kalcium men vare sig det händer eller inte så händer det (eller inte) i orange bomullspiké & badrumsbatteriets mest färgglada doft som motpol till mer ordinarie, dunkla toner.
I Frankrike återuppstår de än så länge till synes spontant & utan bevekelsegrund, men undertexterna dröjer & sociala mediers största problem är för dagen påtvingande fondväggar vilket iofs borde vara en skön omväxling till det slentrianmässiga tyckandet, med betoning på ’borde’ (fast i en härligt tjock, skotsk accent). Min gamla bob återfanns i ett förråd & huden i ansiktet stramar till då den minns mördarguppet med fallhöjd på två meter, huvudstupa i skaren som bröts, vilket lika gärna kunde ha varit nacken. Vi e vackrast/vi e bäst/vi e dom som vinner…emellanåt.
Så fort mössan åker av står virvlarna i givakt men innan dess stod en dagisklass utanför Musikhjälpen i Malmö & tittade på radiosändningen. En låt flödar ut, knattarna börjar dansa & de gula reflexvästarna som yr omkring får mig att tina upp & bli glad. Av dansen, men även av decembers inbox & att Temptation & Desire listas som nummer 22 på FΛCTs uppställning över årets hundra bästa låtar. Barnen dansar vidare i huvudet hela vägen ner men jag ser aldrig till henne jag vanligtvis brukar möta, hon som alltid tittar på mig som om vi någon gång skulle ha känt varandra.
Murar in mig med Mogwai & flytande cement, studerar siffror & en snack-bar som kallar sig Brazilian Nut Fiesta. Ser god ut, men paranöten är i mängd blott sjätte ingrediens så ja, där har vi ännu en inbjudan som kom bort på posten. Det är mycket som tycks komma bort nu & det stinger till, men jag visar ingenting utan sväljer & sköljer ner med kaffe till musik för en bortglömd framtid. Sväljer, virar halsduken vartenda uppkomligt varv, sväljer åter & låter alla sovande hundar vara.
Emotionell energi som inte ageras ut, utan sväljs, kyls snabbt ner & omvandlas till vätska som rinner ner i en cylinderformad behållare, stor som ett glasögonfodral, placerad strax bakom vänster lunga. Den är tillverkad i en tunn, organiskt kompatibel bleckplåt med insidan helt inklädd i teflon. När cylindern är full hettas vätskan upp & förångas. En del fastnar kring hjärtat & gör det lite hårdare, men det mesta sipprar ut igenom porerna. Evolutionen har effektiviserat bort det feromon som en gång reagerade på avsöndringen, men i femtongradig vinterkyla blir avdunstningarna till ett dis, som lägger sig som en fuktig slöja över staden, letar sig in i handskar & mellan lagren på dess invånare.
