1
>
>
En döende fluga satt på fönsterbrädet. Eller rättare sagt: en fluga som ännu inte fattat att den var död satt på fönsterbrädet. En sista bioelektrisk impuls for igenom vingarna som fälldes ut & flämtade till innan de återgick i viloläge. Någon timme senare låg den på golvet & såg torr ut.
>
Matchprogrammet vilar ihoprullat i höger hand, fortfarande går dess baksida att läsa men en inte alltför vild gissning är att det om cirka två timmar kommer att vara slaget i smulor mot stolsryggen framför. Betongen under fötterna, så jävla hård & kall att man känner hur benhinneinflammationen smyger sig upp & omfamnar skenbenen. Varenda kvadratmeter gräs, mättade av minnen. Bredvid gamla tanter bredvid sockerspeedade knattar bredvid tjocka farbröder bredvid stripiga sparrisar bredvid suckande mazariner bredvid uppklädda boxare bredvid förväntansfulla första- & flergenerationare bredvid ölstinn socialgrupp a till z. Och solen skiner ur vartenda ett av våra arslen.
>
Vid övergångsstället Staketgatan/Rådhusgatan stannar en bil för rödljus. En full studentska häver sig halvvägs ut igenom fönstret & en sexistisk svada följer mig över gatan. På ett sätt var det årets höjdpunkt.
1
>
Madrassen släpper igenom det kalla golvet om nätterna. Jag slutar att raka mig, huden under blir spröd & orolig & det blir så småningom det sista som faller. Enligt idiokratin lär Ranelid ha varit provocerande solbränd i ett TV-program...ja, jisses.
