Emellanåt konspirerar tillfälligheterna så att skön konst råkar sammanfalla med livet självt. Som igår, när hemtrevliga små kråkfötter på ett kuvert stavar mitt namn & min adress. Och ur det uppsprättade konvolutet stiger en välfärdssvensk idyll, en post-Carl Larssonsk midsommarnattsdröm:
Sommarlov, den övre medelklassens döttrar är ute & luftar sina springare. Materiellt obekymrade i märkesjeans, med blingblingade mobiler & hästar som heter Snövit eller Stierna eller Semafor Palema; alltjämt för unga & oförstörda för att kunna ana den krackelerade borgaryta som snart kommer att rämna & gnugga deras psyken i sinnevärldens pissränna.
25 små munsbitar i gränssnittet mellan xylitol & tutti frutti.
Tack Blajkel.
