del ett (av två)
Sluter ögonen för att reducera 80-talet till en enda bild; en tioårsperiod sammanfattat av ett enda predestinerat uttryck.
Minnen & intryck zappar ostrukturerat utan vare sig kronologi eller konsekvens, & när ännu en miljon riktade synapser briserar simultant finns inga detaljer kvar att urskilja, inga kanter, ingen luminans. Allting som någonsin var, om blott för tusendelen av en sekund, nedkvävt till ett oigenomträngligt collage av händelser, lukter, erfarenheter, tidningsomslag, drömsekvenser, b-sidor, känslor, repliker, bråkdelar, tolkningar, hud, regler & nyanser.
Till sist en rörelse av något till synes greppbart, en form som rör sig mot ytan & suger upp variationer av grå, förskansas med rodnad & skingrar stimulimassans fragment som yra sandkorn i vatten. Slutligen framträder... Vafan? VAFAN!?
Crockett & Tubbs, leendes framför en värld i vitt & pastell. En värld som aldrig kommer att passera 1987.
