Månskenet smyger sig diskret in mellan persienn & fönsterkarm, ett kontinuerligt gnistrande pärlband som när det väl tagit sig in i rummet övergår i en pulserande, roterande nebulosa. Vridandes runt sin egen axel är det som om den visar upp sig, dansar för mig, gör sig redo.
Till sist stannar den upp & vecklar ut sitt flor av gas & damm; blottar sitt stellära sköte där någonting börjat ta form inne ibland dimbankerna. I en kostym av guldlamé kommer Rickard Sjöberg svävandes i en puffig Chesterfield-fåtölj, med sitt allra bästa skitätarleende & med en röst som smeker medhårs:
- Trevligt! Treeevligt!
Jag ber honom fara åt helvete. Såklart.
För saker ska inte vara trevliga, saker ska vara helt jävla perfekta.
