Som ett led i en tröttsam & delvis konstruerad lokalrivalitet mellan Falköping/Skövde satt Hanna Hell-sumink & gapade i direktsändning om att de senare kunde dra åt helvete.
-----
Nedsänkt i vanilj & bergamot. Skummet bryter över kanten.
-----
Random associationer på Falköping: (i) de gör jävligt bra ost, (ii) har sovit ruset av mig i ett solarium där en gång, (iii) en före detta kollega som kom därifrån spräckte mina illusioner, tillika förhoppningar, om att runkbulle enbart var en myt.
-----
Blev tillfrågad om jag var för eller emot one-piece.
Eh? Räcker det inte med att konstatera att plagget har potential att utmana folkhemsklassikern ’matchande träningsoverall’?
-----
Det behöver inte vara uppslitande & hjärtskärande.
Det går att hålla det prestigelöst & hänsynsfullt.
Finns en lågmäld kvalitet i det. Värdighet kanske?
-----
Sluter ögonen, tar ett djupt andetag & ska precis byta över till P1 när ett kraxande tar sig in via ventilationen. Åh, neeej! Det låter som den där vulgära eterkossan! Hon har säkert känt av att jag är på väg att byta kanal & nu ska hon ha sista ordet.
Lutar mig framåt & viskar tillbaka in i utblåset med min allra lenaste röst:
- Hanna? Är det du?
- Nej, pucko. Det är jag...Samtiden! Jag har kommit för att stryka dig medhårs. Stödja dig. Supporta liksom.
- Gentemot vad?
- P3.
- Vadå? Det är väl ändå din skapelse?
- Pfffff...eller hur. Gå vidare för fan.
