När Stephen Hawking vill skoja till det klär han ut sig till en stor nyponbuske & låtsas växa vilt på perronger, busshållplatser & i väntsalar. När tidpunkten är den rätta tänder han (för den optimala brinnande busk-känslan) ett par tomtebloss & brölar med all den livskraft hans lilla kropp kan uppbringa: HALLÅÅÅ...VAD VÄNTAR NI PÅ? FÖLJ MIG UT UR EGYPTEN! MOT KANAAN!
Ungefär där viker han sig dubbel & kiknar i ett gutturalt, krafsande flabb. En del av de som hört skrattet säger att det låter som om någon krattar en grusgång av porslinsskärvor, andra tycker att det påminner om improviserad jazz.
