En helg, soft air gun-kärvar & en catwalk. En bisarr komplimang. Beställde mellisar, fick weissbier. En fredag blev lördag men fredagen dröjde sig kvar i halsen till dess att söndagen svalde både den & disken som prioriterats ner under några dagar. 2-0 gav åtminstone svar, men själv har jag inga. Regnet sköljde bort den där blicken jag aldrig förstår & Portishead bah: give me a reason to love you. Ledsen, can’t do, regnet har sköljt bort dem med
Ljus reflekteras i elfenbensportar, man ser det ifrån balkongen med en cigarett i handen, hur de signalerar bakom molntäcket. Ett patologiskt icke-vara som berättar att längst ner i havsdjupen är det alldeles mörkt, & hade man haft en kropp hade den knycklats ihop av trycket. Människomos. Na-na-nana, gröna små äpplen, det finns inga something, hm-hmm-something. O denna vardan.
