158

reduktion

del två (av två)



Återkommen ifrån 1987 kopplar jag jetlaggad in eurofiltret för att snabbt kunna återvända för en mer regionalt reducerad version.

Hinner se gamla döda ögonblick av engelsk sydkust, adriatiska bad & skånska stränder susa förbi innan det stannar av, blir grågrumligt & outtydbart; vilsna pixlar som slumpmässigt fastnat någonstans utmed gråskalan. Synintryckens brist på förnimbar skepnad ersätts av ett enerverande pianoklink som gömmer sig någonstans i fonden.

...ding-dong-ding...ding-dong-ding...ding-dong-ding...

Då hör jag, klinkandet är de tre första takterna ifrån Brother Louie som hakat upp sig & en kall hand greppar hjärtat & vrider om. Den frusna gråa massan tinas upp, konfigureras om till ett grällare entitet för att till sist vara där, fullt synliga:

Crockett & Tubbs på europeiska...Modern feckin' Talking.

157

I fyra & en halv månad tilläts vi gå & inbilla oss att livet log tillbaka.

En ny säsong anlände & tre brödgäng senare var vi fullt uppdaterade om att tillvaron återgått till att vara en skitig gammal hora.

Säsongens första 270 minuter i sammandrag:

156

155

reduktion
del ett (av två)



Sluter ögonen för att reducera 80-talet till en enda bild; en tioårsperiod sammanfattat av ett enda predestinerat uttryck.

Minnen & intryck zappar ostrukturerat utan vare sig kronologi eller konsekvens, & när ännu en miljon riktade synapser briserar simultant finns inga detaljer kvar att urskilja, inga kanter, ingen luminans. Allting som någonsin var, om blott för tusendelen av en sekund, nedkvävt till ett oigenomträngligt collage av händelser, lukter, erfarenheter, tidningsomslag, drömsekvenser, b-sidor, känslor, repliker, bråkdelar, tolkningar, hud, regler & nyanser.

Till sist en rörelse av något till synes greppbart, en form som rör sig mot ytan & suger upp variationer av grå, förskansas med rodnad & skingrar stimulimassans fragment som yra sandkorn i vatten. Slutligen framträder... Vafan? VAFAN!?

Crockett & Tubbs, leendes framför en värld i vitt & pastell. En värld som aldrig kommer att passera 1987.

154

Carporten, den arkitektoniska symbolen för samtidens urbaniserade landsbygd.

153

152

Visste ni att all ost som exporteras ifrån Schweiz har förprogrammerats till att fastna i dina tarmar?

151

150

Förlös mig & skingra armodet med en tanke,
fermenterad bortom all igenkännlighet.

149

Förutom surrandet ifrån tekniklabbet utanför rummet är det alldeles alldeles tyst. Framför mig har någon pinnat upp en lapp som läser: Välkommen! Allt du ser i rummet har vi ollat!

Bakom mig sträcker en gigantisk vit vägg ut sig. Sätter upp en hemtrevliggörande plansch (*inreder*) & tar ett steg tillbaka för att kontrollera att den sitter någorlunda rakt. Samtidigt inne i skallen går Dick Lidman för tusende gången ner i Malmös straffområdet en kulen oktobereftermiddag 1992 - straff, Vadim Jevtushenko & 1-0.

En del bloggar jag tittar in hos har besökarfeeds där man ser varifrån påhälsaren rent geografiskt sitter, eller ja, där servern är (rather). Enligt dessa har jag alltid varit kvar i Skövde trots att kroppen befunnit sig i Solna. Symboliskt korrekt, men numera korrelerar server- med rövangivelser.

Solnadagarna är förbi, igår var första dagen tillbaka på Skövdekontoret på ordinarie basis. Fuck yeah!

Och till er som orkat så här långt, låtom mig belöna eder.

148

Depeche Mode på svenska:
komplicerar, cirkulerar
nytt liv, nytt liv
manövrerar, genererar
nytt liv, nytt liv

Sveriges viktigaste kulturbärare:
Modallogik...musa...Master.

Argument för västerländskt förfall:
Komedier med Tom Arnold.

147

146

Mitt namn är Legion ty vi är många...
(eller nåt)

I november fick jag ett grått hår på vardera tinning & sedan dess har jag noterat knappt synbara men ändock små stick av silver som glimtat till i kalufsen då & då. Morgonen gav eller avslöjade inga nya gråa hår, däremot samma gamla trötta morgonblick jag sett så många gånger förut. Same old på alla vis fast med en liten formell skillnad; det var första gången jag såg en fyrtiotaggare i spegeln.

Vi x-genererade som såg 70-talet ifrån början har börjat fylla 40, jag vet inte riktigt hur det är möjligt för 1994 känns som fem-sex år sedan. Iofs, jag ser inte tio år yngre ut längre, snarare fem. Men i övrigt...i övrigt känns det absolut ingenting.

x

(Mer om fyrtioskap här.)

(Typiskt...Lillkrabban har fått kräksjukan så istället för fru, barn, Grand Hotel & en jävla massa familjeroligheter så blir det hyrrummet vid Fridhemsplan hela helgen.)

(OK, lite kul med Guppy kommer det att bli istället men rent praktiskt innebär det bl.a. att det finns en gratisplåt över till IAMX imorgon för den som är i, eller har möjligheten att ta sig till, Stockholm. Om någon vill ha den så dra iväg ett mail till ich.wuensche(at)gmail.com isåfall).

(Förresten, är det inte lite Klaxons-vibbar över Delphic?)

145

Lektion
Att skapa en sanning.

---

Steg ett
Iscensätt en kontext.

Kontext:


---

Steg två
Ställ frågan.

Fråga:
Vad är det Bernie visar Ian, Stephen & Hooky egentligen?

---

Steg tre
Tillsätt en kulturellt kompatibel datamängd & rikta den mot förekommande kontext.

Riktad datamängd:

---

Resultat:
Implicit resultat
Prostatamassage.

Explicit resultat
Meningsbärande pregnans.

---

...man kan naturligtvis även sälja smör på detta vis. Eller föralldel, starta revolutioner.

144

143

142

Sumpan ser man, sedan dör man...

Och att stå & vänta där [southbound] är det närmaste Max Book man kan komma i ett tunnelbanesystem.

141

Kan inte fixera smaken av bergamott. Den svävar dröjande över tungan, men tusendelen innan en fast gestalt hunnit uppföras har den förångats; en skir dimma som hastar förbi, något som erfars men som aldrig riktigt deltar.

140

139

Angående veckopendlingstristess skrev jag en gång på Det Gamla Stället:

Och så fort jag lämnat kontoret slår den till. Den totala ledan. Rötan. Man inser plötsligt att man aldrig kommer hem när dagen är slut. Att inga dagar tycks avslutas – man förblir på paus, & väntar. Och ruttnar under tiden långsamt bort.

Men, det är inte ett problem längre för snart snart snart är jag västgöte på heltid igen.

(alltså: yay!)

138

Berätta, vad har Schweiz någonsin gjort för dig?

137

Föredrar den strama ytan, det handlar om kontroll. Om allt ständigt riskerar att befläckas av kaos & upplösning så är det en ren nödvändighet.

(...förutse...osynligöra sig...disciplin...hygien...ordning...skydd...hålla igen...
hålla tillbaka...inte känna efter...gå vidare...överblicka...normalitet...kontroll...)

Små schakt gömda i hjärnbarken, bebodda av förskjutna axoner som fyller dem med cancerogen svärta & angripna spegelbilder. Kontrollrum...

136

Överrumplas ni av en irrationell motvilja när Genève kommer på tal?
Eller Lausanne?
Eller Schaffhausen?
Får ni också känslan?
Känslan av att Schweiz döljer något?

135

Jag har bytt profilbild, så vänligen bortse ifrån inlägg nummer 011.

134

Der A-mann undervisar oss idag om kokosnötkrabban.

Jag kontrar med en bild på ett wombat-rectum:

133

Än en gång har jag skådat ner i tebladen, & vet ni vad?
Det blir inte bättre än så här.
Inte ett endaste jävla dugg.

132

Tänk er en ung smal man i djupringad ljusblå t-shirt, brun kort läderjacka med retro-muddar; ett par för korta stuprör som blottar färgade strumpor som kikar över ökenkängornas kant, fuskquiff, glasögon enligt standardreglementet & ironisk mustasch.

Tänk er en ung Sven Melander.

Tänk er nu att han är schweizare...

131

130

I say julpynt, you say yoolpünt.

129